Tack för allt

Ibland är vissa delar av livet som en saga, som något alldeles extra speciellt som man vill ska fortsätta för alltid. Men alltför ofta kommer verkligheten ikapp oss när vi minst anar det, och sagan tar slut.

Vi har kämpat och vi har slitit. Men nu har vi nått gränsen där jag, i samråd med Mulles fantastiska veterinär, har tagit beslutet att släppa taget.
Vad som hänt på detaljnivå är inte längre relevant. Det finns så mycket åsikter hit och dit om sånt här. Men jag hoppas och tror att ni som har följt oss ett tag litar på att jag har gjort allt jag kan för min häst. Det finns inget mer.

Vår saga slutar här.

Jag har haft Mullehästen i drygt nio år. Det har varit nio fantastiska år. Trots alla motgångar och trassel vi har gått igenom så har han hållit huvudet och humöret högt. Han är en otrolig individ, en underbar vän och han har varit min familj under så lång tid att jag inte vet hur jag någonsin ska kunna hantera att vakna en dag och veta att han inte längre finns med oss. Vad hände? Han skulle ju bli minst fyrtio. Plötsligt verkar nitton år så himla lite.

Han är en sån häst som man bara får en gång i livet.
Han är en sån häst som alla borde ha lyckan att få ha någon gång i livet.

Vi har gjort så mycket tillsammans. Allting som matte har fått för sig har vi testat, kofösning, tornerspel och allsköns andra galenskaper. En gång åkte vi på semester 42 mil och hälsade på kompisar i Västerås. Och Mullehästen, han har alltid varit med på allt. Vad matte än har hittat på för dumheter så har han tagit sig an det, visserligen med lite fnork och sprattel, men alltid med hjärtat på rätt ställe. Varje gång transporten har rullat fram har han blivit på tårna, nervös och förväntansfull inför vad som väntar den här gången. Alltid jätteglad, eller jättearg, eller jättefnorkig. Alltid med känslorna utanpå, men med mycket snack och liten verkstad. Och alltid med stenkoll på var gränserna går. En liten rund vit rygg där hans egentligen ganska fega matte alltid har känt sig fullkomligt trygg.

Han lärde mig att rida så som han vill ha det, och när jag kom ikapp honom så lärde vi oss tillsammans. Vi har ridit och tränat på en nivå som jag aldrig trodde att jag skulle få chansen att göra. Och han har varit en så stor del av mitt liv i så många år att vi känner varandra utan och innan. Därför känner jag mig säker i mitt beslut. Därför vet jag att gränsen är nådd. För jag har innerligt lovat både honom och mig själv att han aldrig ska behöva må dåligt av att bara gå i hagen.

En klok vän sa till mig att när de dåliga dagarna är fler än de bra dagarna, då vet man. Då vet man att man måste ta det där fruktansvärt tunga beslutet, det som är djurägandets mörka sida och hemska ansvar.

Det är dags att knyta ihop säcken om en fantastisk tid, om ett underbart liv.

Att skriva Mullebloggen har varit en otrolig upplevelse. Att få dela Mullehästen med er, alla bus och skutt, alla med- och motgångar. Det är något magiskt med Mullebloggen. Något så speciellt i att alla som följer oss är såna fantastiska människor, som alltid har ett vänligt ord att ge. På Mullebloggen har alla lämnat ridsportens tyvärr ofta förekommande konflikter och orättvisor, och istället har vi enats i kärleken till en liten tjock vit häst som tillbringar stora delar av sin tid med att ramla i diket och glo på brevlådor. Och att få det otroliga privilegiet att vara den som skriver, som får berätta för er om vad som händer, det har varit en upplevelse som jag inte kan likställa med något annat.

Jag har alltid sagt att om jag skriver en bok om Mullehästen så ska det vara den dagen han inte finns mer. Kanske kommer det bli så nu, jag vet inte. Jag kommer att blogga vidare, på den nystartade bloggen fnork.se. Men det vet vi ju, både ni och jag, att det kommer inte vara samma sak. Men det är något. Så länge. Tills vi vet vart livet bär oss.

Sorgen är enorm. Vi har ännu lite tid kvar, men den tar vi för oss själva, i lugn och ro med en stor hink nomnoms. Mullebloggen får sluta lite i förtid.

Tack för att ni har följt oss och delat den här fantastiska sagan med oss.
Tack för allt.


Comments

Tack för allt — 111 Comments

  1. Å så tråkigt. Jag har följt er sporadiskt under ett par år och jag vågar säga att om du tycker att det är dags att släppa taget så har du gjort allt i din makt för Mullehästens välbefinnande. ta vara på sista tiden tillsammans.
    Stor kram till dig och ett tack för att vi fått följa era med och motgångar.
    Kram Tessa

  2. Åh men nej vad tråkigt! Kramar till dig och kli till Mullehästen från en helt okänd person som sitter här med tårar i ögonen för er skull.

  3. Åh vilket tungt besked, men du gör helt rätt. Den dag min häst inte har ett bra hästliv så blir det ett adjö om än med många tårar. Likaså med min hund, den 5:e i skaran av härliga individet. tack för alla härlig inlägg i bloggen om Mulle, så roligt att läsa oh så många skratt det har blivit. Ge bästa Farbror Ludd en kärleksfull puss på mulen från Mig och Hind. Och en stor tröstekram skickar jag till dig <3

  4. Näe, gud va tråkigt :'( Försök att njuta av den sista tiden med din vita, luddiga, runda, söta och roliga häst. Jag kommer att sakna att läsa om era små och stora äventyr. Tack för all läsning matte och Mulle.

  5. Jag vet precis vad du går igenom, för jag är i exakt samma sits. Om två veckor finns inte min bästa vän längre. Han har hunnit bli 24 år nu och har stått vid min sida i 14 av dem. Smärtan är enorm, samtidigt som lättnaden över att han inte ska ha ont mer också finns där och lindrar lite.
    Våra två galenpannor kommer nog finna varandra där i Trapalanda och fnorka ikapp, iaf om det finns getter närvarande enligt min Wille 😉 <3
    "Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt, och aldrig jag lämnar det åter."
    Kram, Ninna

  6. Hittade bloggen för några månader sedan och har läst ikapp nästan allt. Mulle verkar vara en underbar vän och din kärlek till honom lyser igenom i varje inlägg.
    Att vara en sann djurvän är att veta när det är dags, även om hjärtat brister.

    Tack för allt du delat med dig och stor kram till dig och Mullehästen!

  7. Vill så gärna säga något klokt, men är helt tom på ord. Därför blir det bara ett futtigt tack för alla härliga, dråpliga och kloka inlägg vi fått ta del av. Att du gjort allt som står i din makt för att mullehästen ska bli bra kan ingen tvivla på. Den enorma kärleken till din häst har alltid skinit igenom vartenda inlägg. Det beslut du nu tvingats fatta är den yttersta formen av kärlek och osjälviskhet som du visar din vän. Så….ett stort varmt tack och jag kommer alltid att tänka på mullehästen varje gång jag åker förbi en krokodilbrevlåda… Fnork!

  8. Mitt hjärta och mina tankar är med er i denna svåra stund. Många tusen tack för att vi fått dela alla era äventyr med er och tack för igenkännandets glädje i många situationer. Vår fnorkiga häst, som också har en tendens att ramla i diket ibland, har nickat igenkännande många gånger…! Ni har kämpat så, och beslutet är rätt. Vi kommer att sakna er! Tack igen!

  9. Så sorgligt! För lite mer än ett år sedan tog jag samma beslut, och det går inte en dag utan saknad! Men beslutet var alldeles rätt, för min Frenja, så som det också är det för Mulle. Som följare av Mulle-bloggen blir det tomt. Men glad är jag att du vill fortsätta blogga, för Helena, du är en av de bästa jag läst! Kram, du har bestämt rätt!

  10. Åh nej ='( Underbaraste Mullehästen <3 Detta har varit den bästa bloggen ever. Jag har längtat efter varje nytt inlägg och varje nytt påhitt av den där stolliga lilla hästen. Kommer kännas tomt för oss alla tror jag. Men tyvärr är det ju så, nån gång kommer allt till sitt slut.
    Mullematten har fattat ett klokt och modigt beslut som jag inte tvivlar det minsta på är det enda rätta. All kärlek och styrka till dig, Mulle, Sockorna och alla runt omkring. <3

  11. Tänker på dig och på vad du går igenom. Alla häst (och djur) ägares största mardröm. Njut av den tid som finns kvar och glädjs åt alla de minnen ni har och som kommer finnas kvar på mullebloggen under lång tid framöver. Kram

  12. Det är jobbigt, men starkt att inse när det är dags. Ingen hade kunnat göra Mullehästen lyckligare, det vet vi alla!

  13. Fy tusan, det finns inga ord. Det var nästan ett år sen nu jag var tvungen att fatta samma beslut. Den värsta dagen i mitt liv. Många kramar!

  14. Ta väl vara på den tid ni har kvar tillsammans och ett stort tack för att jag fått ta del av era öden och äventyr.

  15. Tack, mullematte! och bästa mllehästen, allt jag kan säga. jag vet vad du går genom så all styrka till dig. tor kram.

  16. Tänk så många gånger Mullebloggen har fått mig att skratta högt. Idag fick den mig att gråta. Stor kram till dig och din underbara häst ❤️

  17. Jag är så ledsen för din skull, jag vet hur det känns att behöva ge upp. Jag har aldrig träffat er men det känns som jag känner Mullehästen utan och innan tack vare bloggen, han verkar vara en alldeles underbar häst! Jag tackar för den här tiden och hoppas du hittar en häst i framtiden som åtminstone delvis kan ta hans plats.

  18. Finns inga ord som kan trösta. Detta är det värsta. Jag vet för även jag har haft förmånen att ha en sån häst. Kloka ord från din vän om att när de dåliga dagarna blir fler än de goda då vet en att det är dags. Tack för att du delat med dig av kärleken till Mulle och berättat om era äventyr.
    Styrka till dig i det sista svåra ♡

  19. Så sorgligt, tårarna trillar på mig för jag vet hur det är att fatta ett sånt beslut, visserligen har jag aldrig haft en häst men väl andra fyrbenta. Jag har följt er under en tid, sen jag fick ett tips av min sonhustru, om denna vackra blogg. Som jag har skrattat och så mycket jag fått lära mig om hur hästar kan vara när de är bara så där fantastiska som en Mullehäst kan vara. Jag kommer verkligen att sakna denna helfestliga hästblogg, Mullehästen med glimten i ögonen, när han varit så där extra sprallig. Fast jag aldrig träffat er båda så känns det ändå som jag gjort det, texterna och bilderna har varit underbara och jag är säker på att alla som läst denna blogg haft precis lika roligt som jag har haft.

    Tänk ibland önskar jag att de djur som står en så nära kunde få evigt liv, åtminstone den egna livstiden ut, så man slapp skiljas. Sänder dig du bloggskrivare styrkekramar i mängd, för jag vet att de behövs.

    Kram!

  20. Tack för alla härliga stunder i både motgång och framgång. Så klart du gör det bästa för din häst och nu kommer han inte ha några dåliga dagar utan sprattla runt och fnorkla och må bra hela tiden. Stor kram från oss i norr som flitigt följd era äventyr!!

  21. Tårarna rinner i en jämn flod längs mina kinder när jag läser detta sista inlägget om härliga Mullehästen. Lika ledsen som jag känner mig nu, lika glad och road har jag varit av den stora portion humor ni delat med er av. Tack. Tack för allt.

  22. Jag är så ledsen för er skull, jag vet hur det känns att behöva ge upp om en älskad häst. Jag har aldrig träffat er men det känns som att jag känner Mullehästen utan och innan genom bloggen, han verkar vara en alldeles underbar häst! Jag tackar för att vi fåt följa er, och hoppas att du i framtiden hittar en häst som åtminstone delvis kan ta hans plats.

  23. Tack Mulle och Matte för att vi har fått dela era strapatser och fnorkningar och vedermödor. Och underbara knasiga saker.
    Jag försökte läsa den här texten högt för min man som fått er på köpet och ibland refererar till Mulle, fast jag tror inte han läser själv. Men fnork och krokodiler och fnöh och brevlådor ingår nu även i hans värld.

    Jo, jag försökte alltså läsa din text höt för honom, men det blev mest pip och snörvel.

    Du kommer naturligtvis att sakna honom mest, men vi är många runt om som också kommer att sakna.
    Tack för att vi fått äran att göra det.
    Och tack övriga hangarounds för den trevliga stämningen i kommentarsbåset.

  24. Det går inte att hitta rätt ord. Ni har varit en del av livet för många av oss. Krama luddbollen och dig själv. Det vore underbart om bloggen finns kvar så man kan läsa hela er historia igen och igen. Men det kanske inte är så det funkar j ar… Tusen tack för att vi fått dela er vardag.

  25. Jag brukar tänka att så länge kärleken och glädjen väger tyngre än smärtan och sorgen var det värt det. Det är därför man alls har relationer, oavsett om det är med djur, människor eller ting som en bil.
    Mulle har gett så många så otroligt mycket glädje, och matte och han har fått dela en fantastisk kärlek. Jag är så glad att jag fått dela det lite med er genom bloggen. Jag kommer att sörja och sakna honom genom bloggen, och ni har båda all min medkänsla och omtanke.

  26. Stora sorgsna krama från mig och mina små fyrbenta, det kommer bli ett tomt hål kvar efter mullehästen även här och tårarna rinner av att läsa detta. Vill bara tacka för alla goa skratt och leenden som bjudits på även under tunga dagar, tack vare mullebloggen :’) Tack för allt och många kramar. Tänker på er.

  27. Tack för att du delat med dig av detta fyrbenta, fantastiska luddöras liv. Det har varit otroligt. Så många dagar har ni förgyllt och hos oss har vi ett helt nytt stallspråk av nom och fnöh och fnork nu mera. Dina ord att han är en sådan häst alla borde få ha en gång i livet fastnade hos mig. Just så är det ju. Han är en bästa vän. Det borde alla få ha. Tack matte för att du har delat med dig och tack Mulle för att du är du. Ät mycket Noms (jag har hört att det finns träd fulla av Spillers i Trapalanda) och fortsätt fnorka på varenda krokodilränna,amazonflod, hästätande brevlåda, vattenspannen som kunde varit krubba, plastanka och golfboll. Man vet aldrig. Du är otrolig och dessa år jag följt er resa har varit så härliga. Sov gott!

  28. Jag har aldrig träffat Mullehästen, jag känner inte dig, matte, men nu sitter jag här och känner mig så sorgsen, på gränsen till tårar. Mullehästens öden o äventyr har roat o oroat mig i flera år (är det så länge?)och man kan ju inte annat än tycka om honom. Och dig, matte, dig älskar jag! Ditt sätt att vara matte är helt fantastiskt! Jag vill vara en sådan matte till mina hästar.
    Är helt övertygad om att du gör precis det rätta, det har du alltid gjort! Trots det så är det ju ändå så sorgligt.
    Jag känner med dig!
    Önskar att jag kunde ge Mullehästen en mulpuss och dig en stor, varm kram!
    /Sy (med lillpållan, som inte heller har varit ok på väldigt länge…)

  29. Stort tack till dig Helena och till Mullehästen!
    Jag hittade tyvärr inte till din blogg förrän alldeles på sluttampen men den har helt klart givit mig en av årets bästa läsupplevelser och har fått mig att se på världen med helt andra ögon. Vi är många som kommer att sakna era öden och äventyr men vi har förstås full förståelse för ditt beslut och vi är nog flera här som har samma ledsamma erfarenhet. Mullehästen har världens bästa matte, så är det. Tack så hemskt mycket för att du velat dela med dig och för att du orkat skriva så fantastiskt och välformulerat år efter år!

  30. Så otroligt sorgligt att läsa… 🙁 men när det är dags, ja då måste man. Inga ord här kan ge den trösten man behöver i ett sånt här läge, men vi här sänder över en massa styrkekramar till dig och en massa pussar på Mullehästens ljuvliga mule.
    Vi vill även passa på att tacka för denna tiden vi fått följa er, att ni förgyllt kvällarna med underbar läsning om era bravader, Tack och många kramar <3

  31. Jag har inga tröstande ord, men tusen tack för att du delat med dig av ditt och Mullehästens liv. I med- och motgångar. Och tack för att vi fick vara med ända till slutet.
    Kram.

  32. Han kommer fattas mig.
    Inte en dag har gått utan att jag flängt in på bloggen. När det varit tuffa tider satt jag och uppdaterade en gång i kvarten för att få senaste nytt. Bloggen du skapat om dig och din hest har alltid genomsyrats av kärlek, ett nyhetsflöde som alltid gett kraft och energi.

    Ingen av oss som följt detta ludd tvivlar på att du gjort ett tungt, men riktigt val. Älskar man sitt sockervaddsludd vet man också när det är dags att släppa taget och låta hjärtat fnorka vidare till skogsvägar och gres, helt utan värk i knän och trasiga fötter.

    Tack, mullematten. Tack för luddöron, lerpälsar, nya ord, tårar och skratt. Saknaden kommer vara djup, men sådant är livet.

    All kärlek och omtanke.

  33. Alltid jobbigt beslut att ta 🙁 Men man måste ju se till vad som är bäst för ens djur, även om det betyder att man själv får stå där utan deras underbara sällskap…

    Kommer sakna eran syn på vardagen, har varit väldigt roligt att få följa er.

  34. Tack Mulle för alla fantastiska ord du har lärt hela häst sverige. Tack för att du lärt oss allt om livsfarliga krokodilrännor, underbar fnöh, goda nomnoms och tråkiga promenader i snöre och allt där till!
    Och tack fantastiska Mulle matte som delat Mulle och din vardag så man skrattat så man gråtit å så man gråtit så man skrattat.
    Ni är helt fantastiska och Saknaden efter er kommer bli enorm. Men jag vet att Mulle matte tar rätt beslut.

    Mulle, fnorka vidare på andra sidan så ses vi gen!

    <3

  35. Jag har dagligen följt era galna upptåg och det är med stor sorg jag läser detta.
    Din starka kärlek till Mullehästen har genomsyrat alla inlägg, så jag lider med dig inför detta beslut, men även denna gång sätter du honom i första rummet.
    Det kommer att bli tomt utan er.
    Puss på mulen till Mulle, och jag tackar dig Helena för underbar text och underhållning. Hoppas när sorgen lagt sig, att du finner ett nytt Mullefrö att slösa din kärlek på. <3

  36. Mulle och matte, TACK! För en fantastisk tid där jag fått följa er båda. Ni har varit min kvällslektyr varenda kväll i fyra år. Jag hittade er när jag började rida, och mullehästen har varit lite som ridterapi för mig. När jag började rida var jag vansinnigt rädd, på vippen att ge upp flera gånger. Men era äventyr, bravader och uppenbara kärlek för varandra har tjänat som målbild, som ljuset när rädslan tagit över. Jag kommer sakna er. Ta hand om varandra sista tiden. En stor puss på mulen till mulle och en ännu större varm kram till matte.

  37. Åh det är med tårarna rinnande nerför kinderna som jag läser detta, jag är så otroligt ledsen för er skull, men också innerligt tacksam över att ha fått följa er genom åren. Hur många gånger har man inte suttit här och läst i bloggen med tårarna rinnandes innan, men då på grund av gapskratt och ren lucka. Tack mulle för att vi fått följa dig, och såklart tack matte som på ett så fantastiskt vackert och underhållande sätt har delat med sig av ert liv tillsammans genom åren.

  38. Fina fina maränghesten! Kämpa på matte! Det är aldrig roligt att behöva inse gränsen, men så mycket lättare när man väl gör det. Modig och stark matte! Kram till Mulle!

  39. Tårarna rinner och vi vet inte mer vad vi kan säga som inte alla ni andra redan så fint sagt, det kommer att bli jättetomt när vi inte längre kan följa Mullehästen och hans fantastiska matte. Så mycket vi har skrattat och ibland gråtit och framförallt lärt oss om hästar här. Vi fick iaf äran att träffa Mulle och matte en gång och det bär vi med oss i denna otroligt sorgliga stund, hur ledsamt det är för matte kan vi bara ana, och ändå lyckades du ge oss denna fantastiska slutblogg. Tusen tack för allt !

  40. Tårarna rinner här, är så hemskt ledsen för er skull. Tack för allt, det har varit helt , helt fantastiskt att få följa er. <3

  41. Vårt djupaste deltagande i denna svåra stund Helena! Trots din bottenlösa sorg har du en klok vän
    med att då de onda dagarna är fler än dom goda finns inget annat att göra än att släppa taget.
    Vi har själva gått igenom en liknande resa och man vet i sitt hjärta när det är dags säja adjö till sin
    högt älskade vän och det gör oss ont att Du och Mulle är där nu.
    Tack för alla underbara stunder som ni har delat med er av, alla skratt, finurligheter och ny ordlista!
    Ni finns i våra tankar.
    Fnork o Kram,
    Lotta & Company

  42. Men ååå vad tragiskt – lider med dig gråter med dig, men det är ju ett ansvar man tar på sig som djurägare, att avsluta i tid. Men jag kommer att sakna Mullehästen på FB, hans små kommentarer om livet och hans sätt att uttrycka sig har varit helt underbara, obetalbara helt enkelt. Tack för den här tiden! Det kommer att bli jättetomt… :'(

  43. Det är med tårar i ögonen jag läser denna otroligt fina, vackra text som avslutar er saga. Tack för alla skratt och kloka ord du delat med oss här. Farväl Mullehästen!

  44. Jag är jätteledsen för din skull! Jag har älskat din blogg och det känns som om jag också kände Mullehästen, han blir oerhört saknad.

  45. Tack för alla berättelser och för att jag fick vara med på “resan”! Starkt och modigt att du har fattat beslutet att det är dags att sätta punkt. // Aina

  46. Jag är helt säker på att du tagit det rätta beslutet, och jag känner med dig. Även om det är rätt så är det ju så fel ändå på något sätt. Tack för att vi fått följa med på er resa!
    Och tänk vilken tur att du bloggat om honom, nu finns han alltid här och väntar på dig -när du orkar.

  47. Så tråkiga nyheter. Jag har verkligen uppskattat att följa er. Jag har sällan läst och tyckt så mycket om en blogg som denna. Tack för att jag har fått ta del av er vardag och era äventyr. Tack för att du har skildrat livet med Mullehästen med så mycket kärlek, respekt, glädje och humor. Tack för alla mitt-i-prick-beskrivningar, tack för alla gapskratt ni har bjudit på. Tack för allt. /Elle med Lurifuxen

  48. Beklagar verkligen, det är ett otroligt jobbigt beslut. Ta hand om varandra den tiden som finns kvar. Och tack för att vi har fått dela er vardag, det har varit många skratt och leenden, och nu rinner tårarna. Kram!

  49. Åh nej! Den sista tjänsten vi gör våra djur är den svåraste. Gräset i Trapalanda väntar där inga smärtor finns.

    Tack för att vi fått följa er!

  50. Tack Matte & tack underbara Mulle, det har varit en ynnest att få följa er, världens bästa matte & denna underbara,fantastiska, personliga häst. Det slutar aldrig göra ont men man lär sig leva med det,, även om det känns omöjligt nu. Tack.

  51. Nu har jag läst blogginlägget flera gånger och sakta sjunker det in – Mulle kommer snart inte att finnas mer. Det första jag tänker är att jag inte ska få följa er i glädje och sorg mer. Min egen förlust! Sen går tankarna till dig Helena och hur du har det nu och din stora förlust. Så mycket större. Saknaden kommer alltid att finnas men sorgen dämpas så småningom.Tack Helena och Mulle för att jag har fått vara med och dela ert liv tillsammans. Jag är som alla andra här helt övertygad om att du har fattat rätt beslut. Vi ses på fnork.se

  52. Åh, finaste Mullehästen! Jag sitter också med tårar i ögonen. Lite för att jag kommer att sakna att läsa om Mulles fnorkande och sprattlande, men mest för att jag vet hur det känns att ta det där beslutet. Du gör rätt, finaste Mullematten, för du skulle inte göra det om det inte var nödvändigt. Och du gör klokt, som avslutar ifred, i lugn och ro. Jag önskar det kunde finnas något att säga som tröstar, men det gör det inte. Det går inte att trösta, för sorgen står i paritet med kärleken och kärleken mellan er har varit enorm.

    Jag hoppas ni får en fin sista tid tillsammans.

  53. Tack snälla Mullematten för att du har delat din och Mullehästens historia med oss alla. Det är ett sorgligt slut. Det finns inga ord.
    All kärlek till er båda och ett stort tack för alla skratt ni gett.

  54. Tack själv för en jätte läsvärd blogg. Jag kommer sakna Mulle även om jag aldrig träffat honom. Jag är ändå övertygad om att du gör det som är bäst för honom. Men det måste vara oerhört jobbigt.
    Kram till er båda <3

  55. Kära Matten. Tack för alla underbara inlägg, så mycket skratt och lite tårar. Precis som alla andra känner jag med dig och fick snyta mig både en och två gånger när jag läste det sista fina inlägget. Tack för att vi fick dela även det med dig! Ta hand om dig!

  56. Så himla tråkigt men jag är helt säker på att du har tagit rätt beslut. Men som jag skrattat genom åren med Mulle och dig. Lova att du skriver den där boken. Jag kommer garanterat att köpa den! Den är ett måste för alla Mulleälskare att ha som ett fint minne i bokhyllan. Pussa lite extra på mulen de har dagarna ni har.

  57. Tack matte för att jag fått följa dig och Mullehästen på er resa. Jag är helt övertygad om att du tagit det beslut som är bäst för Mullehästen. Din kärlek till honom har genomlyst vartenda ord på er blogg. Ta hand om dig.

  58. Åh nej så tråkigt. Men du skriver så rätt” det är varje djurägaren skyldighet att se till att djuret inte skall behöva lida” så du gör det som är bäst för Mullhästen.
    Jag har följt er sporadiskt och har alltid njutit och skrattat åt era bravader. Och du skriver så oerhört bra, det är som man är med er
    Stor kram från en “Mulle fan”

  59. Tack för alla skratten Mullehästen. Jag har skrattat så jag har gråtit emellanåt. Idag gråter jag av en annan anledning. Mullehästen, du kommer saknas mig.

  60. Nej men fan vad tråkigt att läsa detta.
    Detta slutgiltiga beslut är inte bara det svåraste men även det finaste vi kan ge våra djur. En sista vila, frid och frihet från smärta.

  61. Finner inga ord. Vet hur det känns när man måste ta det beslutet. Men som djurägare är det vårat ansvar. Och när de dåliga dagarna blir fler än de bra så är det helt rätt beslut. Och vi som följt er vet att du gjort allt och lite till för din älskade ❤️Mullehäst ❤️
    Kramar i massor

  62. Igår läste jag inga bloggar, men jag tänkte på mullehästen och fick en liten kniv i hjärtat och tänkte att han kanske inte har länge kvar. Så läser jag det här idag. Starkt och klokt beslut, det är många som väntar för länge. Tack för att vi fått ta del av mullehästens liv!! ♡

  63. Utan att ha mött Mullehästen har han blivit en kär vän till mig, en fantastisk källa till glädje ! Mulle kommer att bli saknad, men han kommer att bli väl mottagen i trapplanda!
    Tack för allt Mulle och Matte!

  64. Tack finaste matte och finaste Mullehästen för att vi fått följa och dela er glädje och er smärta. De varmaste kramar

  65. Det är vi som ska tacka för att vi fått följa Mullehästen och mattes upptåg all den här tiden. Beslutet är aldrig roligt att ta, men ibland är det det bästa man kan göra för sin vän. Ni ses vid regnbågsbron en vacker dag. Ta vara på eran sista tid tillsammans <3

    • Jag säger också som Emil i Lönneberga “Man bli så stark när man måste Lukas!”, en vacker dag kommer det där hålet i hjärtat att kännas lite mindre, och det går lite lättare att andas, då kan man tänka på alla de roliga stunder man fått uppleva tillsammans.

  66. Tänker på dig, tack för alla härliga inlägg som fått min man att undra när jag ligger och skrattar på kvällarna när jag läst. Tack för din inspirerande läsning som gjort att jag fått tummen ur och hittat en egen raggsocka att vara medryttare på! Annakarin

  67. Nu läser du säkert inte allt då responsen bara öser in, men om du läser denna vill jag skicka världens varmaste kram från mej och min juvel till pånnypåjke. Jag borde säkert kanske redan befriat honom från det onda, men jag hänger mej fast i vår underbara veterinärs ord att det kan bli rätt ok igen. Nu har jag sju veckor på mej att se om min vackra Geysir kan bli hyfsat ok trots sin spatt, annars har vi sagt att det räcker. Och jag är så jätterädd, just att vakna och veta att han inte är där…. Så stor varm kram till dej från oss

  68. Finaste, raraste, underbaraste Mullehästen! Tack för att du givit oss så många skratt, så många nya ord och så mycket glädje. Du kommer vara saknad av så många, och du kommer aldrig glömmas bort. Snart får du galoppera på andra gröna ängar och äta hur mycket nomnoms som helst.

    Finaste, klokaste och underbaraste Mullematte! Den sanna kärleken är att kunna släppa taget och fatta det svåraste beslutet. Du är och förblir den bästa matte Mullehästen någonsin kunde få. Stor, varm kram till dig! Hoppas ni får riktigt fina sista dagar tillsammans.

  69. Ge Mullehästen en klapp och en kram och tacka honom från mig för den här tiden. Jag har läst bloggen sen januari 2011 och jag kommer sakna den. Jag läser vidare på den andra bloggen, men Mullehästen kommer självklart fattas. Ta väl hand om dig, Mulles matte…

  70. Jag är en mycket nytillkommen läsare, och har läst igenom bloggen nu under sommaren. Tack för att du har delat med dig av den fantastiska Mullehästen i ur och skur! Han verkar vara en helt unik varelse och jag förstår att du känner dig lyckligt lottad som har fått dela hans liv under de här åren. Saknaden efter en sådan livskamrat blir såklart oerhörd, men jag hoppas att bloggen i sig kan bli en liten tröst. Här finns så många minnen och samtal bevarade. Det går inte att ta miste på hur mycket kärlek som finns mellan er.

  71. Vilken chock vi fick, jag och min dotter. Tack för alla glada skratt du och Mullehästen gett oss, vi tänker på dig i allt det sorgliga

  72. Goa, glada Mullehästen…
    Det var många år sen vi fick ta samma beslut om min fina fuxdam men jag minns fortfarande hur smärtsamt det var.
    En stor kram till matte och Mulle och tack för alla skratt.

  73. Jag är så fruktansvärt ledsen för din skull. Jag ville lämna en stöttande kommentar när du först la ut det här inlägget men jag fixade det faktiskt inte, till och med nu sitter jag med tårar i ögonen fast jag redan vet vad som står. Det känns så orättvist, men det råder ingen tvekan om att du har fattat rätt beslut om din stjärna. Jag har självt haft en Siglavy-pizzahäst. De är speciella herrar. Jag hoppas att du inte har för ont efter din förlust och att du kommer finna en ny vän som kan ge dig lika mycket som mullehästen.

  74. Tack för den bästa bloggen NÅGOSIN. Sorgligt att den sista dagen kommit. Den kommer alltid för tidigt. Det är ett fruktansvärt beslut att ta. Men det är ett man måste förstå ingår i ansvaret för en annan varelse.
    Er blogg ha fått mig att fnissa, skratta, gråta och nicka igenkännande. Matte,Du har förmedlat så mycket av hur det är att leva med häst på ett alldeles, alldeles underbart sätt. Roligt men aldrig flamsigt, ärligt och fullständigt på pricken. Mulle, Tack för att du lät din matte förmedla dina tankar.
    R.I.P Mulle aka pizzahästen. Många av oss kommer att komma ihåg dig och din matte.

  75. Jeg er ked af det på dine vegne.

    Mullehesten er nok taknemmelig for ikke mere at have ondt – og løber nu glad rundt ved regnbuebroen sammen med alle de andre.

    Jeg håber du igen finder verdens smukkeste, bedste, sjoveste og herligste ven – og at du skriver om ham/hende, når tiden er her.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *