Gamla vänner på nya äventyr

Mullehästen: Nämen tjena, är du här!
Den långbente solisten: Japp, jag och killarna är där bakom och käkar upp ert gres!
Mulle: Ja, det är lite tjatigt att matte inte låter mig försöka igen, bara för att mina fötter har blivit konstiga ett par gånger.
Långben: Lugnt, vi tar hand om det.
Mulle: Hmph. Nåväl, kul att se dig! Ska ni med oss ut på tur?
Långben: Ja, jag tror det!
Mulle: Det verkar onekligen som att mattarna planerar det, vi är ju påklädda samtidigt nu och allting, det verkar lovande!
Långben. Schysst! Jag tycker att det är bättre med sällskap, speciellt på nya ställen såhär.
Mulle: Jag ska lära dig allt jag kan!
Långben: Perfekt! Då går vi då?
Mulle: Japp! Fast det blir den här himla tjatiga vägen igen som matte tvingar mig att gå hela tiden… Jag FATTAR inte varför vi inte kan variera lite?
Långben: Ja, den är i alla fall ny för mig, så jag tycker att det ska bli spännande!
Mulle: Jamen det var ju bra!
Långben: Som här till exempel! Fnork! Det är ett elskåp på ena sidan och en soptunna på andra sidan! Vad GÖR man?!
Mulle: Lätt som en plätt. Elskåpet står alltid där, det står still. Men soptunnan flyttar på sig, så den jäveln kan man inte lita på!
Långben: Uppfattat! Det är kanske bäst att du går först!
Mulle: Ja, det kanske är bäst! Eller i alla fall bredvid? Vägen är ju ganska bred!
Långben: Vi kan testa! Om jag får gå ganska nära!
Mulle: Lagom är bäst. Men okej.
Långben: Tack!

Mulle: Nu funkar det såhär: Jag går på vänster sida, alltså tar jag hand om alla faror som kommer på vänster sida. Du går på höger sida, alltså är den överfulla, gapande soptunnan DITT ansvar!
Långben: Njaeemenalltså.. jag tror att jag går in här bakom dig…
Mulle: Nej, du får föfan ta ansvar! Jag har fullt upp med brevlådorna här på min sida!
Långben: Men det är ju bara brevlådor?
Mulle: DET ÄR VÄL INTE BARA!?
Långben: Jo, lite faktiskt.
Mulle: Meh.
Långben: Oj, det kommer en bil! Vad ska vi göra? VAD SKA VI GÖRA??
Mulle: Lugn ner dig, vi går ner här på den andra vägen så kan bilen åka förbi i lugn och ro.
Långben: NU tänker jag fan gömma mig bakom!!
Mulle: Whatever. Det var ju bara den röda sockans matte. Henne känner vi ju.
Långben: Inte i BIL!
Mulle: Nä, okej. Ska vi gå vidare?
Långben: Ja, varför går du inte?
Mulle: Du är på min sida av vägen.
Långben: Jamen JAG tänker inte gå om inte DU går, det är du som vet vart allt det farliga är!!
Mulle: Men du är på min sida av vägen! Vänster sida är min sida!
Långben: Jag tänker inte gå!!
Mulle: MEN FLYTTA PÅ DIG FRÅN MIN SIDA AV VÄGEN!!
Långben: Jag vet, jag backar!
Mulle: Är det så du vill ha det så. Kom och gå bredvid nu, det är trevligare.
Långben: Men…
Mulle: PÅ HÖGER SIDA!
Långben: Jaja.
Mulle: Tack.

Långben: FNORK!! KRIS OCH PANIK!!
Mulle: Vadå? Var?
Långben: MEN SER DU INTE?!?
Mulle: VADÅ?!
Långben: DÄR! DÄR BORTA!!
Mulle: JAG FATTAR INTE VAD VI TITTAR PÅ?!
Långben: JAG VÅGAR INTE GÅ! FNORK!!
Mulle: INTE JAG HELLER; JAG SER INTE ENS VAD SOM ÄR FARLIGT!! ÄR DET NÅGOT BAKOM BARNENS LEKTÄLT?!?
Långben: DET ÄR NÅGOT BAK… eller vänta, bakom? Barnens lektält? Känner du till det där läskiga…?
Mulle: Det står alltid där.
Långben: Åfan. Då gick vi då?
Mulle: Jag tycker det.

Långben: Varför står vi still nu?
Mulle: Det här, förstår du, det är farliga grejer det!
Långben: Vadå, de här svarta grejorna på marken?
Mulle: JA! Det kan bo kungskobror i dem!
Långben: Å fifan. Är du säker?
Mulle: Ja, alltså inte i alla, men man måste kolla noga!!
Långben: Oookej…
Mulle: DU KOLLADE INTE NOGA!!
Långben: Nej, du gick ju över, så jag tänkte…
Mulle: HERREGUD, TÄNK DIG FÖR!!
Långben: Ja, jo, men alltså…
Mulle: Man måste kolla noga!
Långben: Okej, jag kollar noga!
Mulle: Tack! Herregud…
Långben: Ameh jag är ny här, okej?

Mulle: Oiii, fnork!
Långben: Alltså, vad fan var det där som lät? Varför reagerade du på det?
Mulle: Ljudet av golfklubba mot golfboll går-inte-att-vänja-sig-vid!
Långben: Äsch, det var ju bara ett litet ljuhuuuUUOIII! *sprätt*
Mulle: Inte lika kul när det kommer bakom en, va? Vavava?
Långben: Meh, jag blev lite överraskad!
Mulle: Man blir det, de säger ALDRIG till först!
Långben: Jag höll på att tappa min matte av bara farten, sjukt läskigt ljud, det där!
Mulle: Jag saaaa ju det.
Långben: Åh gud vad skönt, vi är nästan hemma.
Mulle: Ja, det är lika skönt varje gång!

Långben: Jamen det här var ju trevligt! Ses vi igen i veckan?
Mulle: Det gör vi säkert! Ha det fint i allt gräset!
Långben: Alltid!


Comments

Gamla vänner på nya äventyr — 2 Comments

  1. Skönt att Mulle fått en kompis som är lika trygg och stabil som han 🙂 Mulle och Långbenta solisten, ni måsta vara rädda om era mattar. Det är inte bra att nästan tappa dom så där!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *