Ett ben, två ben, träben

Mullehästen har nu varit utan Metacam i fyra dagar, vilket innebär att effekten ska ha avtagit helt. Det är alltså lite dags för facit. Står han ordentligt på benet?

Matte har varit i stallet i sisådär fem-sex timmar idag för att våra sommargäster har anlänt. Det innebar i praktiken att matte hade möjlighet att titta på Mullehästen i hagen ungefär trehundra gånger, samt förpesta sin omgivning med en outtröttlig strid ström av “Nu vilar han på det! Nu står han på det! Nu gick han lite konstigt! Står han snett? Eller nu vilar han det andra! Vad är grejen med det? Nej, nu vilar han på det igen!”. Det finns all anledning att tro att omgivningen var lite sugen på att ge matte en käftsmäll efter ett tag, men nu omger vi oss av fogliga personer som har förmågan att leva ett rikt inre liv och tänka på andra saker när matte drar igång på det där sättet (det är så att säga inte första gången direkt).

Mullehästen själv, å sin sida, var helt obekymrad. Han och sockorna fick gå över i den nyvilade nomnomhagen där det vuxit upp nytt fint nom, så han var helt tillfreds med tillvaron.

image

(Schysst färgskala har vi också!)

Sen skrittade vi ut med den röda raggsockan och hans matte (och fortsatte med “Han verkar gå rakt? Eller tar han i lite olika? Nu är det rakt va?”). Matte försökte också se bakbenssteget i spegelbilderna som blev i fönstren på alla hus vi passerade. Det kan hända att grannskapet tror att matte försöker spionera på dem. Men ni vet.

Han var glad i alla fall, även om han börjar tycka att skritt på lång tygel är ofantligt tråkigt. Men det är alltid roligare med sällskap, det är det!

image

Förresten, som vi nämnde förut så har det anlänt sommargäster idag. Eftersom en EMS-häst och två trinda raggsockor inte själva klarar att jobba sig igenom allt bete vi har så har vi tagit in expertis i form av den långbenta solisten och hans polare som ska sköta gräsvården i en av hagarna under några veckor. Så nu har vi tre såna där stora bruna som springer runt hemmavid. Mullehästen är plötsligt inte alls jetestörst längre. Så kan det gå.

Red-DSC_8162


Comments

Ett ben, två ben, träben — 4 Comments

  1. Återigen kan man realtera till sjuttiotalsfrisyrer, slängluggen. ‘Ligger den rätt, nähä, släng’ var tionde sekund. Fast nu i mattes fall, snarare än Mulles.
    Hoppas förstås att knäeländet blivit bra.
    Såg två pizzahästar som drog en vagn runt Karlaplan idag och tror att det är Mulles kungliga kusiner från Hovstallet. Försökte titta efter fnork och sånt, men nä, hann inte med.
    Mulle verkar ha det roligare, trösta dig med det Mulle. Inget nomnom i sikte heller, hade de.

  2. Tror mina stallkamrater kände ungefär lika när jag hade min förra raggsocka som diagnosticerades med både spatt och pålagringar och dessutom fick en broddspark och därmed spricka i skenbenet..allt under samma år…samma år som jag köpte honom dessutom….sen började dessa frågor om igen med min nuvarande raggsocka som också hon fick en broddspark och infektion runt hasleden i vintras….. Varje dag analyserade jag steg och hur de stod och hur de arbetade med kroppen…….

  3. Även känt som “relativitetsteorin”. Redan Albert Einstein konstaterade att allt är relativt. Även Mullestorlek bör räknas in i “allt”. Även om Mullhesten är unik. 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *