Kompromiss

Matte är nu hemma och mellanlandar igen, innan det blir mer åka bort. Egentligen betyder det att vi borde ha varit förnuftiga och gått ner i ridhuset för att öva på läxan. Men vi hade ingen lust med det, så vi red ut istället. För att stilla samvetet gjorde vi en liten kompromiss och red ut i dressyrkläder, så vi kunde träna lite på läxan ute istället. Det gick ganska bra. Lite förnuft på grusvägar varvat med fnork på skogsstigar blev en strålande aktivitet.

image

Efter halva turen mötte vi de två vita grannflickorna. Mullehästen blev genast en Mycket Manlig Hingst, blåste upp sig och försökte göra sig tjusig. Det ena stoet blev förskräckt och försökte gå omvägar runt honom, det andra tyckte mest att han verkade lite dum i huvudet. Men vi fick sällskap en bit, tre vita hästar på rad tvärs över skogen. Matte hade sen tänkt att vi skulle svänga av och galoppera lite mer, men då fick Mullehästen total separationsångest och stod nästan på bakbenen. I ett anfall av “Jamen jag ORKAR inte” så gav matte upp och lät Mullehästen följa med de andra vita. De fick valla hem oss till vår egen stallplan innan de kunde gå vidare. Ähum.

För att visa vem som bestämmer här egentligen så svängde matte ut på en annan skogsväg för lite galopp. På vägen förbi skjutbanan. Där de hade skjutövning. Dålig idé. Så det slutade med att vi gick ett varv runt stallet och sa fnork åt gödselstacken. Sen fick Mullehästen gå in i lägenheten och sova. Kanske inte särskilt välmotionerad, men definitivt mentalt utmattad. Ibland räcker det.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *