Kör ba’ kör

Idag var det dags för vårutflykt. Matte var lite orolig att Mullehästen skulle vara lite fnorkig för sin åklåda efter förra veckans kaos med mattan. Därför bestämde matte att vi skulle göra en extra rolig utflykt, för att förknippa åklådan med positiva saker igen. Och vi hade sån tur att det var Clear Round-hoppning på vårt stamställe, det var ju oerhört praktiskt.

Men oron var obefogad. Efter en stunds uppvärmningsfnork i stallgången så stormade Mullehästen rakt in i lådan och var i allra högsta grad redo att åka på äventyr.

image

Matte tankevurpade lite och halvsov i vårsolen vid banan tio minuter för länge (de var så attans snabba!), så vi fick en lite rumphuggen uppvärmning. Men det gjorde inte det minsta, för Mullehästen kändes mjuk och uppvärmd från första steget, även om han hade fokus mer ut på banan än inne på framhoppningen. Ett par små skutt fick räcka som framhoppning, sen gick vi ut och kollade på de sista ekipagen i ponnyklassen. Eftersom vi hoppar så lågt så är vi i princip alltid bland de första i hästklassen, och idag var vi allra först som enda startande hästekipage på 60 cm.

Vi hade tur, för vi fick gå in på banan och gå runt och inspektera alla hinder medan de sänkte banan från jetehög ponnyhöjd ner till knähög mullehöjd. Det var bra, eftersom matte först inte hade tagit med i beräkningen att ett par av hindren stod i motljus och därmed sportade jeteläskiga skuggor precis framför. Men nu fick vi gott om tid att titta på nästan alla hinder och säga fnork åt dem i tur och ordning. Speciellt planket med GB-gubbar som infångare var Mullehästen extra skeptisk till. Han har alltid haft svårt för plank. De är liksom så…platta.

Sen var det startdags. “TJOHEJ!” sa Mullehästen och sprattlade iväg i alla galopper samtidigt. Matte fick fokusera på att styra och hålla i sig, såna där saker som taxering och kontrollerat tempo har liksom aldrig riktigt varit Mullehästens kopp te. Men eftersom Clear Rounder inte går ut på att göra det snyggt så gjorde det inte så mycket.

Glad hest!

“Vad i hela frickelidoodle är det här förnåt!?”

Men trots den aningen märkliga tekniken så lyckades Mullehästen trassla sig över alla hinder och få en felfri ritt. Eftersom det bara var vi i klassen så fick vi lov att ta en kort paus innan nästa start, men det hade han inget som helst intresse av. Så fort matte saktade av så började han sprattla, takta och tjata “Igen! Igen! Igen! Igen!” tills matte kapitulerade och lät honom springa.

Andra rundan gick mycket snabbare, mycket mer i en galopp åt gången och framför allt betydligt mycket mer i någon typ av faktisk hoppteknik.

“Jag kan håpa jetefint!”

Han slog foten i en bom och gjorde ett helikoptergrodhopp över planket, men allt låg kvar och vi fick ytterligare en felfri runda. Två rosetter! Sjukt nöjd hest!

Sen åkte vi hem, Mullehästen klampade på åklådan utan större betänkligheter och var mycket nöjd med att ha lite fika kvar i hönätet.

När vi kom hem fick Mullehästen äntligen ha nakenpremiär i hagen. Det är nästan religiöst, det första riktiga nakenrullet (han smygpremiärade ju igår, men det är inte riktigt samma sak när matte skäller på en under tiden).

image

Dessutom har han gått ner i vikt. Tack och lov för det, nu kommer gräset med rasande fart!

(Stort tack till vår goda vän som åkte med som moraliskt stöd, hästskötare och fotograf!)


Comments

Kör ba’ kör — 10 Comments

  1. Härligt! Grattis hest och matte! Heja heja! Riktigt snyggt, och vilken hoppbild, den där sista! Vad bra att det gick bra med fnorklådans hala matta, vad blev det för lösning? Skruv, halkskydds-badkarsmatta under, velcrotejp? 😉

    • Velcrotejp! Dock är den för stark, så just nu fungerar den bara som halkskydd tills vi har kommit på hur vi ska få den att fästa helt i mattan. Men det fungerade utmärkt, mattan höll sig på plats och Mullehästen höll sig på mattan (pun intended).

  2. Åh vad skönt att han inte hade fått hjärnspöken efter förra transportresan! Jag har varit lite orolig i smyg liksom
    Grattis också till resten av dagen 🙂

      • Klart att distans är en publiksport! Det är bara det att man måste ha en aktiv publik, gärna med karta och bil… 🙂 Det är kul med distans som tyvärr är en doldis i Sverige. Sporten behöver all uppmärksamhet den kan få så att fler får upp ögonen för denna fantastiska ridsportgren!
        Så ni som bor i närheten av Mulle, åk och titta! Det tråkigaste som kan hända är att det är dåligt väder men räkna med en härlig dag i vårsolen med ett gäng trevliga distansare!
        Pöss från Sara!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *