Civiliserat skuttande

Igår fick Mullehästen löshoppa. Han blev jeteglad, men det var inte alls samma action som förra gången. Tack och lov, kanske vi ska tillägga. Matte har bara nerver för en sån avrastning per odödlighetsfas.

Nu verkar det ju dock som att Mullehästen har gått ur odödlighetsfasen för den här gången. Hela veckan har han varit lite låg och pälsfällningstrött. Dessutom en transportvurpa på det så var han lite väl matt. Han bockade inte en enda gång, bara lite glada galopprepor längs ridhuset. Men han verkade inte ha ont någonstans, bara lite trötter.

När Mullehästen är tam kan han dessutom fokusera på hinder. Vanligtvis vid löshoppning (och all annan hoppning för den delen) så handlar det bara om att ramla på så fort som möjligt och hoppa/sprattla lika mycket bredvid hindren som över dem (och ibland igenom). Men den här gången var Mullehästen noga och koncentrerad, även om han tappade fart och hoppade i trav några gånger.

Först var han tvungen att krypa och fnorka lite, för det var SOLFLÄCKAR på hindren!

Bäst att ta i lite extra på nästa försök!

Mullehästen ville helst hoppa i höger varv idag. Så han fick välja själv ibland. Kul med lite variation, liksom. Det är inte direkt så att han ska visas på något treårstest i brådrasket.

När han väl hade sorterat ut det här med gångarter, riktning, solfläckar och annat så fick han ett par riktigt fina språng.

Och det spelar ingen roll om man är lite matt, det var ju naturligtvis jeteroligt ändå!

Nu får Mullehästen några dagars skrittpaus så han får chansen att hämta sig lite. Spatsera ut och titta på brevlådor och sådär. Han är redan mycket piggare!

[foto: Röda raggsockans matte]


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *