Upp å ner, ner å upp

Igår red vi ett rejält dressyrpass, av den där sorten där Mullehästen tog i så han fick mjölksyra och darrade i bakbenen efteråt. Mycket redig hest. Han fick öva på att växla mellan böjt spår och rakt spår i galopp, bland annat. Allt väl så.

Idag red vi ut tillsammans med sockorna. I solskenet och blåsten. I grupp. Med vårkänslor och allt. Och Mullehästen var…snäll? Trots att sockorna hoppade och studsade och ville springa så traskade Mullehästen avspänt på långa tyglar och njöt av solskenet. Matte blev lite orolig att han måhända var sjuk, men när det blev springdags så gick det över.

Vi var i klätterbacken och tränade intervaller idag igen. Det är fortfarande mycket mystiskt varför Mullehästen tycker att det är så fantastiskt roligt, men det gör han. Sockorna är inte alls lika imponerade. Ränna upp och ner för samma backe typ tusen gånger, vad är poängen med det? Men Mullehästen klättrade duktigt med hela kroppen på skrittvarven, och sprang som ett jehu på galoppvarven. Han var också mycket noga med att se till att hamna sist när vi gick nerför, för då blir man först när det ska vändas och stickas iväg i hundranittio.

Matte hade letat fram fnorkmätaren, så vi kunde ha koll på Mullehästens puls när han körde full rabarber upp för backen. Den var på 182 när han kom upp, men inom trettio sekunder hade den gått ner till 116 och ytterligare trettio sekunder senare var han nere en bra bit under hundra. Snabb återhämtning som matte inte alls var beredd på. Det kan eventuellt vara så att Mullehästen är i aningen bättre form än vad matte trodde. Vilket ju onekligen skulle förklara varför han har varit psykopatpigg den senaste tiden. Men idag var han bara stark och glad, vann varje galopp och skrittade avslappnat emellan.

Mycket märkligt. Och extremt behagligt för matten. Tack för det.

image


Comments

Upp å ner, ner å upp — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *