Prioriteringar

När vi ska rida långt på de extra skojiga vägarna så måste vi korsa järnvägen. Först passera över själva spåren precis vid en järnvägsbom och sen gå på vägen parallellt med järnvägen ett par hundra meter. Järnvägsbommen är den där sorten som plingar och blinkar och har sig när det kommer tåg. När det inte kommer tåg är den ganska tyst och stillsam. Mullehästen tycker dock att den är mycket mystisk, och måste alltid glo på den och gå en omväg för att slippa komma nära. Matte har från början insett att den dagen som den där järnvägsbommen börjar låta precis när vi är på väg över spåren så kommer det att sluta med någon typ av kaos. Och det hade matte helt rätt i. Den dagen var nämligen idag.

På vägen bortåt var allting som vanligt, tyst och lugnt. Vi kunde passera järnvägen med ett vanligt genomsnittsfnork och sen fortsätta längs med vägen utan större problem än att en soptunna hade vält (och därmed låg och smög på oss i diket. Vi fintade den. Så det gick bra, tackar som frågar). Sen hade vi lite olika diskussioner om vilken gångart man bör ha i vilken del av naturen. Matte ansåg att vi skulle ha lagom hastighet anpassat efter lutning och underlag. Mullehästen hävdade att det enda rätta när solen skiner och man inte har sprungit på de roliga vägarna på fyra månader är att ha kontinuelig korsgalopp, även nerför. Om matte nödvändigt måste hålla på med gångartsbyten så går det finfint att byta korsgalopp. Lite som vanligt, alltså.

Men sen kom vi hemåt igen, och det var dags att passera järnvägen. Och precis när vi närmade oss bommen började den låta. Och blinka. Och fälla ner bommarna. Matte insåg att om vi inte flyttar Mullehästen ur tågspårets omedelbara närhet ganska så genast så kan matte inte riktigt svara för konsekvenserna. Men vi hade liksom ingenstans att ta vägen. Vägen går längs med spåret åt båda håll och det enda andra alternativet är en väldigt brant asfaltsbacke upp till ett hus, alldeles för brant för en potentiellt panisk Mullehäst. Men så fick matte syn på ett elskåp, modell större, som stod på motsatt sida av vägen. Bakom elskåpet var det precis plats nog för en medeltjock Mullehäst. Så matte jagade in Mullehästen där, med tanken att A) han kanske inte blir lika rädd för tåget om han står lite skyddat och B) han kommer inte så långt om han nu skulle få spader.

Matte hade dock inte räknat med den oberäkneliga livsfara som gömde sig bakom elskåpet. En svart plastpåse. Mullehästen blev helt bestört över att finna sig själv bakom ett elskåp, ihopträngd med en fullkomligt eventuellt livsfarlig plastpåse. Nu snackar vi inte genomsnittsfnork längre, nu var det dinosauriefnork. Nästan panik. Ungefär i det här läget åkte tåget förbi med dunder och brak. Mullehästen lyfte lite förvånat på huvudet och undrade vem som väsnades, sen återgick han till att försöka stirra ihjäl plastpåsen. Till slut tog han sats och hoppade, i nittio graders vinkel, tillbaka ut på vägen. Med knäna högt uppdragna under magen. Vi hade tur, plastpåsen följde inte efter!

Vi gick ner till järnvägen, korsade den, och traskade hemåt. För tåg och sånt är ju inget man behöver vara rädd för, de ser man ju vart de är på väg. Plastpåsar däremot, de vet man aldrig vad de kan hitta på. Speciellt inte om de är svarta.

image


Comments

Prioriteringar — 4 Comments

  1. Alltså vad är hemligheten med dessa svarta plastpåsar?
    Vi släpar iväg våra djur på all världens märkliga uppdrag. Allt ifrån orientaliska fester på Sveavägen till högljudda karnevaler och filmstudios.
    Inga problem för varken kameler eller hästar men ack den helt vanliga förmiddag hemma på stigen då en SVART PLASTPÅSE ligger där och ser hotfull ut, då blir det åka av.

  2. Om det är den soptunnan jag tror det är så är våra hästar rädda för den när den står upp, vi går förbi den flera gånger i veckan och den ligger typ alltid ner…

  3. Plastpåsar är ju jättefarliga. Det står ju t o m på dem att de inte är någon leksak. Tänk om de skulle hoppa upp och fastna över huvudet, då kan man ju dö. Vakna hästar och kameler har väl läst varningstexten!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *