Temporärt aj

I tisdags hade vi planerat ett dressyrpass i ridhuset. Men när matte kände igenom Mullehästen innan (eller ja, försökte brotta sig igenom all lera som odågan lyckats få in UNDER täcket) så hade han en stor knöl på ryggen. Suck, vad nu då? Kom inte och säg att inte den nya hoppsadeln passar?

Knöliga ryggar kan man inte sätta några mattar på, så vi fick revidera om planen till tömkörning istället. Mullehästen suckade uttråkat redan uppe i stallet och såg inte mycket muntrare ut när vi väl kom ner till ridhuset. Lite märkligt, med tanke på vilket humör han har varit på de senaste veckorna. Och mycket riktigt, när vi skulle börja trava så var Mullehästen halt. På typ tre ben. Han såg helt bedrövlig ut. Men när matte klämde lite så verkade det mest vara muskler, så arbetsteorin är att Mullehästen har stått på öronen i hagen. Igen. Och kronisk klantighet är ingen ursäkt för att slippa gå till jobbet, så han fick ett stretchpass på töm, med så mycket lång och låg att det mer liknade tömlongering än något annat. Han förstod överhuvudtaget inte poängen med det, men det gjorde tydligen hans kropp eftersom han efter en stund kunde röra sig normalt och svullnaden på ryggen försvann helt.

Dagen efter var ryggen knölfri och benen smala och fina igen, så matte kände sig våghalsig och tog det där dressyrpasset i alla fall. Och nog var Mullehästen bättre, även om han fortfarande var stel som en Ikea-hylla. Så matte tvingade honom att genomföra ett ridpass av typen “hundra lösgörande gympaövningar i skritt”. Mullehästen hatar lösgörande gympaövningar i skritt. Han tycker det är vansinnigt tråkigt. Men ska han hålla på och ramla sådär så tycker matte att han får äga sitt eget problem. Han hämnades genom att vartannat varv bli spektakulärt rädd för vattenpumpen i hörnet.

De astråkiga gympaövningarna hade dock resultat, efter en stund var han mjuk och fin igen. Då fick han göra lite skojiga saker i tio minuter, sen gav vi oss ganska tidigt. Man behöver inte slita i onödan.

image

Idag hade vi planerad vilodag. Vilket var tur det, eftersom Mullehästen vaknade som the demon horse of doom på sitt absolut sämsta humör. Han blev utslängd i hagen utan att passera gå. Vi tar nya tag imorgon istället. Lite senare på dagen.


Comments

Temporärt aj — 3 Comments

  1. The demon horse of doom!!! Det bästa och roligaste jag läst på länge! Länge leve Mulle, matte och Mullebloggen! Trevlig helg på er 🙂

  2. Det här är då originalet till just Demon Horse of Doom. Den är från 2009 och var när Mullehästen var tvungen att stå på boxvila efter någon av sina klanterier. Matte kan dock inte riktigt komma ihåg exakt när eller vad sammanhanget var. Men ja. Som en hink full av solsken!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *