Inbockad

Igår var det äntligen solsken. Med lite snits lyckades vi klämma in en uteritt precis i solnedgången. Mullehästen hade vårkänslor och lämnade ett moln av fällt ludd bakom sig när han stormade fram genom naturen i solskenet.

image

Vi har massor av jetefina ridvägar, men en stor del av dem är av sorten där man rider längs en väg och sen vänder och rider tillbaka på samma väg, i alla fall såhär års när det är blött i skogen. En sån väg red vi på. Men när vi var längst bort och precis hade vänt hemåt så var vägen plötsligt spärrad av två gigantiska hundar av någon typ av boxermodell i ponnystorlek, som skällde och hotade Mullehästen.

Så där stod vi. Vägen spärrad framåt. Ingen väg bakåt. Kärrmark hela vägen runt om. Och två stora rovdjur som närmade sig med raggen rest, svansarna uppåt och gafflade för full hals. Matte är vanligtvis inte särskilt hundrädd, och inte Mullehästen heller, men i det läget är man faktiskt inte särskilt tuff. Matte försökte ropa efter någon sorts människa som kunde rädda oss, men det verkade bara göra hundarna ännu argare. Vad gör man då?

Det var till slut Mullehästen som löste det hela. Efter sisådär fem-tio minuter utan förändring så fick han tråkigt och gick fram för att hälsa på de skällande rovdjuren. Och då ska man betänka att det här är hästen som i vanliga fall är rädd för brevlådor och vattenpölar. Matte har fortfarande inte bestämt sig för om Mullehästen är modig eller idiotisk, men känner väl att det ena kanske inte utesluter det andra i det här fallet. Hur som helst så var hundarna inte beredda på ett halvt ton vitt ludd som vill kramas, så de blev superförskräckta och sprang baklänges. Mullehästen skuttade efter, hundarna backade och så tog vi oss upp till närmsta korsning där vi kunde vända in på en annan väg och hundarna sprang iväg ut i skogen för sig själva. Fortfarande utan en enda människa i sikte.

För att lätta upp stämningen bestämde Mullehästen att det var dags att bocka in våren. Så på galoppsträckan hemåt drog han till med ett jättefint, stort och luftigt, med tillhörande sprattlig korsgalopp före och efter.

Våren är nu officiellt inbockad.


Comments

Inbockad — 3 Comments

  1. Det där med lösa hundar i skogen utan tillhörande människa har hänt mej med. Riktigt obehagligt. Den stog mitt i vägen och vaktade, signalerade jag bestämmer denna väg är min. Han morrade åt oss. Så vi tog det oss över ett dike och in i skogen. Har aldrig sett den varken innan eller efter. Är inte rädd för hundar men denna blev jag rädd för. Obehagligt

  2. mulle är alltså kvalificerad hundskrämmare också? sicken välutbildad häst!
    personligen tycker jag det är helt ok att ha hundarna lösa i skogen MEN då ska man ju se till att dom är inom syn och/hör-håll!
    de e ju tur att mulle kan lösa sådana situationer utan att få fnatt när nöden kräver de! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *