Rivstart

Vi gick ut i sprattelbacken idag igen, med intentionen att upprepa söndagens intervallträning. Mullehästen var på gott humör, även om han inledde med att bli spektakulärt rädd för ett ljud som skulle ha kunnat vara en tiger i buskarna men i själva verket var grannen som ställde sina matkassar på trappan. Och när vi inte kunde lokalisera någon tiger var det mycket viktigt att vi sneglade på alla buskar och sa fnork den följande kilometern. För säkerhets skull.

När vi hade fnorkat färdigt och trasslat oss förbi vägbommen (extrafnork), så kunde vi i alla fall trava civiliserat en bit. Ända tills det stod en liten farbror ute i skogen med skägg och orienteringskarta. Mullehästen tvärnitade och var tvungen att stirra med tefatsstora ögon en lång stund. Under tiden kunde matte konversera farbrorn litegrann, det var trevligt. När Mullehästen hade stirrat klart sprattlade han vidare upp för backen i en märkligt tretaktig trav.

Den sista biten, själva branten, fick Mullehästen fri lek förutsatt att han tog höger galopp. Matte var mycket sträng och noga med att det skulle vara höger. Det är den han behöver träna mest. Mullehästen förstod seriositeten i förutsättningarna, accepterade dem, fattade lydigt höger galopp, rivstartade turbon, hoppade rakt upp i luften och gjorde ett glatt byte till korsgalopp som han sen hade när han sprattlade upp för backen i full fart, blandat med lite spontanbyten ömsom fram och ömsom bak. Det var förskräckligt obekvämt.

Vi studsade ner för backen, vände, och på given signal rivstartade Mullehästen upp för backen igen, glad som ett lamm. Efter tredje vändan med samma strategi så kunde han sansa sig tillräckligt för att skritta nerför utan studs, då kände vi att det var lagom. När vi kom ner mötte vi den lilla farbrorn med skägg igen, som förskräckt frågade om matte måste ha sin häst till att göra rivstarter i branta backar. Matte fick ta en stund och klargöra vem det är som rivstartar med vem här egentligen. Under tiden stod Mullehästen och steppade på stället med fötter överallt, för precis längst ner i brantbacken på hemvägen är det en ANNAN sprattelbacke. Åhej åhå. Efter ytterligare en rivstart tog vi en lite längre skrittväg hem så Mullehästen fick flåsa av sig. Vilket egentligen inte behövdes, han var minsann inte ett dugg trött. Han var bara på så gott humör att han inte ens märkte att det hade regnat på oss hela vägen, trots att matte hade glömt hans regnmössa.

image


Comments

Rivstart — 3 Comments

  1. Det här inlägget fick den här migrän- och bostadssökarlördagen (eller ja, migränen söker jag inte, den försöker jag bli av med)att bli lite bättre! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *