En strategisk avrastning

Ibland när Mullehästen befinner sig i en odödlighetsfas så går han flera dagar och samlar till en explosion. Då har matte tre alternativ. Antingen gör han det i hagen, ouppvärmd i hal lera och slår sannolikt ihjäl sig. Eller så gör han det med matte ute i skogen, vilket resulterar i att matte riskerar att slå ihjäl sig. Eller så gör vi det under ordnade former i ridhuset, uppvärmd med matte i tryggt förvar på marken.

Så ja. Mullehästen har löshoppat idag. Med dunder och brak, kan man säga.

På uppvärmningen var han lite sur för att han var tvungen att springa i snöre. Han hade Alla Benskydd och matte hade en nomnomhink, man behöver väl inte vara raketforskare för att fatta att man ska få vara lös heller? Att man måste värma upp sin knackiga rumpa hade han ingen förståelse för.

Sen skulle han hoppa. Det gick i sånt tempo att matte höll på att få någon typ av infarkt. Så istället fick han lov att springa av sig en stund utan hinder. Eller ja, lov och lov, han smet och fintade matte ut ur fållan och sprang sedan runt och höll eget hov medan matte lät honom hållas. Är väl lite närmare sanningen.

“Tjohej!”
(Matte: “Akta röven, akta röven…!”)

“Äh, nomnoms kan vi ta sen, jag har inte tid nu!!”

“Jag är en racerhest!!”

“Ooooh shitshitshit!!”

I följande sekvens, notera att matte inte flyttar på sig.

“Öh, vafan hände?”

“Du välte och gjorde sälen fem meter. Det blev ett spår efter dig, titta.”
“Ingen fara på taket, jag är okej!”

“Hihi, jag kan hoppa åt fel håll!!”

“Ta mej om du kaaaan då!”

“NOMNOMPAUS!!”

“Just jäklar, dom här ska man ju göra nåt med också!”

Men ja, när Mullehästen blev avrastad ordentligt kunde han faktiskt hoppa fint och nästan avslappnat. Även om det inte blev så mycket hoppande över själva hindren just idag, om man jämför med före och efter.

Matte kan ha sagt något i stil med “idiotiskt på en nivå som kräver begåvning”. Men vi kan ju vara glada för att det skedde under någotsånär ordnade former i alla fall. Och att alla skorna satt kvar.

[foto: Raggsockans husse]

[Inga djur skadades under ovanstående fotosession]

[Matte kan däremot behöva blodtryckssänkande medicin i några veckor]


Comments

En strategisk avrastning — 30 Comments

  1. Hur gammal sa du att Mullehästen var, sa du? Jag har hört att unghästar kan bete sig lite på det där sättet, nämligen 😉

  2. Min gamla häst (arab x bruksnordis) gjorde precis en sådan där vurpa en gång! Hon låg kvar ett tag och såg ut som om hon tänkte “Shit, vad hände nu?!” 😀

    För mattes skulle tror jag någon behöver tala om för räserlippizzanern att han är faktiskt 19!

  3. Fast jag såg några av bilderna igår råkade jag nästan frusta morgonkaffet över tangentbordet. 😀 Min man berättade att han hade skrattat så högt inatt när du postade det att han var rädd att väcka mig!

    Helt awsum! 😀 Hoppas Herr Tramsypants Gummiboll inte är allt för stel idag!

  4. Tack för att jag fick se denna stöllehest, för något annat kan det knappast vara, jag trodde inte att äldre hestar fick stora hippinalknäppen men det kan tydligen du. Jag förstår att matten fick lite hicka men hon är klok som lät dig rasa runt inomhus, för hur skulle det gått om du fått denna knäpp ute, ujujuj 🙂

  5. Åh, snälla, tack för denna fantastiska blogg!! Som jag har skrattat åt Mulle-goes-total-wonkers-bilderna nu. Jag har ALDRIG sett en häst göra sälen, och att dessutom få det fångat i en bildserie…helt underbart!!

  6. Jessis vilken kuse! hahah sööting! Jo detta känns igen… hade en nordsvensk travkille på 19 år… han kunder precis dom där roliga trixen som Fina Mulle kan! Nej inte ska man riskera livet med att sätta sig på en sån.. leka å rasta av först är himla smart av kära matte! Vi hade en “racing hage” som vi fick kusarna att springa och bralla av sig i innan ridturen om det var lite explosivt där inne i hästkroppen! :)Puss på mulen finis!

  7. bilden “jag är en racerhest” med de där söta öronen framåt är nog den sötaste jag sett!! skrattade så jag grät åt sälen 😛 Tack för värdens bästa hästblogg! Hälsa Mulle så gott!

  8. Har mest följt dig och Mulle på fb, men har nu börjat kika in på er blogg allt oftare. Jag fullkomligt ÄLSKAR att läsa inläggen. De liksom sprudlar av lycka och bus och för att kunna skriva på ett så bra sätt som du gör kan jag tänka mig kräver en del liksom. Tummar och hovar upp till dig och Mulle!

    Skulle gärna vilja läsa lite mer ‘fakta’ om er, finns det något sånt?(:

    Undrar också vad det är för magi du kastat över både din fbsida och blogg då jag ALDRIG läst något negativt. Inget om din hantering av Mulle, inget om tex. säkerhet eller varför du har just det bettet osv. Säger absolut inte att det finns något negativt med det, men säger att det är sånna små och tråkiga skitsaker det brukar bli världens diskussion om på ‘vanliga’ hästbloggar. Du kanske vet vad jag menar?

    Hoppas att fler kan få samma klimat på sina bloggar som du har på din. För hit, hit kommer man för att att läsa om det djur man gillar allra bäst och bli glad!

    Kram

    • Nämen vilken mysig kommentar 🙂

      Det finns inte direkt någon samlad fakta om oss, men följer man bloggen ett tag så brukar det dyka upp sånt lite nu och då!

      Och ja, jag vet vad du menar med diskussioner. Inte specifikt på hästbloggar kanske, men i hästvärlden i stort. Jag vet inte varför det inte är så här, men jag är glad att vi kan göra folk glada! Och jag hoppas att om någon tycker eller undrar något om oss så ställer de en fråga om det, så lovar jag att svara så gott jag kan om varför vi gör som vi gör!

  9. Tackar för allt beröm om bilderna. Huvudrollsinnehavaren gjorde verkligen allt för att jag skulle få spektakulära bilder den här gången :D.

    Det kan hända att jag funderade på vad jag egentligen höll på med när jag stod mitt i ridhuset och fotade uppvisningen. Särskillt efter glidningen :).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *