Välkommen hem?

Matte är nu hemma igen, efter tio dagars bortavaro. Så länge har matte aldrig varit borta från Mullehästen förut, så matte misstänkte att det kunde bli en del skäll. Men tydligen är tio dagar den magiska gränsen för när Mullehästen slutar sura och börjar sakna sin matte, för han ylade glatt när matte ropade. I början var han nästan lite blyg, tittade under lugg och sträckte fram nosen för att inspektera. Sen skulle vi rida ut. Då gick det över.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det inte är några som helst fel på Mullehästen. Mer än det kroniska i öronregionen. Det var vansinnigt mycket sprattel. Inte minst det faktum att det har varit mycket is över golfbanan som nu har smält. I alla fall på vägar. Inte i krokodilrännor. Det betyder naturligtvis för alla klassiskt logiska sinnen att krokodilerna borde vara infrusna, men mullelogik tar inte hänsyn till såna simpla saker som basala fysiklagar. Han var helt övertygad om att det fanns arktiska isbjörnskrokodiler i rännorna. Men efter en hel del diskussion så tog i oss över de två första. I den sista var det ingen is. Det var tydligen ännu värre.

Istället för direkt hindrande fysiska åkommor så har Mullehästen lyckats med konststycket att få skavsår på nosen. Troligen av hönätet. Matte är luttrad nog att inte ens bli förvånad. Nu är bara frågan hur vi jobbar runt det här.

image

Mullehästen råkade också skvallra på sin extramatte genom att kräva en karamell när han gick ut i hagen. Det är alltså så det går till när matte tar lite semester…!


Comments

Välkommen hem? — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *