Solsken i grupp

Granger har åkt hem för den här gången och Mulle och matte är nu lämnade att ta hand om varandra i varierade stadier av konvalescens. En utmaning så god som någon. Det är tur att vi har raggsockorna och deras människor.

Idag red vi ut. I grupp. Allihopa! Till och med retrievern! Senast vi var ute i hela flocken var någonstans i början av oktober eller så. Dessutom sken solen. Mullehästen var så exalterad att han glömde bort att han borde ta det lugnt med sitt knackiga bakben i nerförsbackarna. Han utarbetade istället en metod som gick ut på att ju snabbare man tar sig ner, desto kortare tid är det krångligt för rumpan. Matte fick ett jämt göra, så kan vi säga.

Matte hade dessutom den geniala idén att om vi går den vanliga skrittvägen baklänges så blir krångligheten i backarna enklare. Vilket för all del var helt rimligt. Det var bara det att Mullehästen aldrig hade gått vägen åt det hållet. Det blev således en helt ny väg. Och inte nog med det, Mulle fick dessutom syn på en hönsgård som han aldrig hade sett förut, bara hört. Men den röda raggsockan hämtade sig ganska snabbt från att ha fått ett halvt ton luddig vit panik klättrande upp i knät.

Resten av vägen roade sig Mullehästen med att studsa runt, fnorka åt brevlådor och se om han kunde få fart på raggsockorna genom att finta rivstarter med sån energi att matte höll på att köra en solosafari i naturen några gånger.

Han var glad i alla fall.

image


Comments

Solsken i grupp — 2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *