Sprattlas

Mullehästen är pigg och glad. Likaså raggsockan. Så de båda gossarna fick en lördagsavrastning av den längre sorten. Matte tänkte dessutom att vi skulle passa på att vara civiliserade och öva på skogsläxan. Men den planen hade inte matte så mycket för. Mullehästen inledde med att skritta i ett tempo som om han fick betalt för det. Det höll i sig i ungefär åtta minuter. Sen slutade han skritta. Vi var ute i en timme och en kvart, och av den tiden skrittade inte Mullehästen mer än tre steg i taget en enda gång förrän alldeles innan vi kom hem igen. Och då var det inte för att han var trött, utan för att matte skällde tillräckligt.

I övrigt var det bara sprattel. Långsamt sprattel varvades med snabbt sprattel, och kryddades med lite fnork. Vid ett tillfälle blev det så mycket fnork att till och med raggsockan lyfte på luggen och vände ett fundersamt öra mot ett hål i marken med staket runt (vid det laget hade Mullehästen redan klättrat över raggsockan och var halvvägs ute på en åker åt andra hållet, men ändå). Han dansade runt med nacken högt och framknän överallt, tills det var dags för galoppen. Matte försökte samla ihop ekipaget i fattningen, men ungefär när matte hade kommit till “sa…” i “samla ihop” så hade Mullehästen redan stuckit som en avlöning upp för backarna i bästa giraffimitation med raggsockan på släptåg. Men matte tänkte solidariskt att okej, han kanske behövde få ladda ur lite grann. Det var trots allt ett tag han var ute och brallade av sig ordentligt. Och vi har varit alldeles förskräckligt seriösa senaste tiden.

Matte la istället förhoppningarna på nästa galopptillfälle. Där var raggsockan före oss, och när han satte av i galopp så spratt Mullehästen efter i blandat spektakel med så höga framben att matte kunde läsa tvättinstruktionslappen på benskydden. Så mycket för civiliserat galopparbete. Först i höjd med tredje galoppen lyckades matte brotta ner den vita giraffen till någon typ av sprattligt, vitt lamadjur istället. Vi tänker tycka att det är bättre.

Han höll på likadant hela vägen runt. Till slut var han så svettig att det löddrade om honom, men det verkade han bara tycka var ännu roligare. Matte försökte desperat sänka formen mot slutet, men eftersom det innebar att matte var tvungen att lägga till skänkeln så ledde det bara till att sprattlashästen spratt iväg igen i sin lyckliga pajasbalett.

När han kom hem fick han bada. Nu återstår det att se hur han mår imorgon när han dessutom behöver vara pigg och fräsch!

image


Comments

Sprattlas — 3 Comments

  1. Jag blir alldeles glad över att läsa om lycklig sprattelhästgiraff, speciellt med tanke på Mullehästens sjukdomshistoria. Men utan Mullemattens fantastiska ordkonst så hade det inte varit en lika stor underhållning att läsa.
    Tack för alla fniss och gapskratt du ger! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *