En glad idiot

Vi borde egentligen tagit oss ner i ridhuset, men det var för fint väder, så vi var faktiskt tvungna att rida ut. Snart är det november och då vet vi alla hur det blir, så det gäller att passa på. Mullehästen, som har fått ta det lite lugnare än nödvändigt på grund av mattes rymdvirus, tyckte också att det gäller att passa på. När man väl blir riden liksom!

Först trodde han dock att det var ytterligare en såndär skittråkig skrittur, så han gick och släpade fötterna efter sig och såg uttråkad ut. Sen svängde vi in på en väg som Mullehästen vet är en rolig väg, då blev det annat ljud i skällan. Även om han visste att vi var tvungna att skritta en bit till först så slutade han släpa fötterna och började sprattla och säga fnork åt saker istället. Sen skuttade vi över järnvägen (fnork?) och kom på första fina travvägen, där vi till Mullehästens stora förtjusning blev jagade av en varg! Eller ja. En dvärgschnauzer. Men den var typ vargfärgad och lät jetehögt!

Sen sprang han som en idiot ett varv runt skogen. En glad idiot. Så det må väl vara hänt då. Det som matte inte var helt nöjd med är bromssträckan när Mullehästen vill titta på något. Han har nämligen aldrig hört talas om tröghetslagen, men det har matte gjort. Därför stannar inte matte lika snabbt som Mullehästen, utan när matte stannar så är Mullehästen redan igång igen. Sen måste man ju hoppa och skutta lite extra när det är höst och fint väder och sådär. Fasligt nära att tappa matte i diket, bitvis. Matte fick skälla ordentligt innan han taggade ner och slutade galoppera som en lycklig giraff. Det hjälpte i alla fall en liten stund.

 
image


Comments

En glad idiot — 6 Comments

  1. Du får låna den röda sockan någon lördag eller söndag och följa med Mulle o bruna sockan på turen – det går med ganska bra fart och sockorna har inga ABS-bromsar där 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *