Avrastning

Matte är fortfarande lite lätt döende (och börjar överväga att detta rör sig om ett potentiellt mutantvirus från Pluto snarare än vanlig förkylning), och Mullehästen får bara mer och mer myror i benen. Så matte funderade helt enkelt ut att vi behöver ägna oss åt en aktivitet som är så jobbig som möjligt för Mullehästen samtidigt som den är så ojobbig som möjligt för matte. Valet föll på klättring i backe. Då får Mullehästen ta i och matte behöver mest bara åka med. Dessutom tyckte raggsockornas mattar också att det lät bra, så det blev en tur i grupp med sockor och mattar och husse och hela köret.

När vi gick så regnade det, så för att Maränghästen inte skulle lösas upp så fick han ha rumptäcke. Efter tre minuter slutade det regna och blev soligt istället. Ambivalent årstid, det här.

Mullehästen gillar att klättra. Han tycker det är roligt att ta i och känna sig som en stark hest. Raggsockorna, framför allt den bruna, håller inte med. Ur raggsockesynvinkel är det idiotiskt att gå upp för backar som man skulle kunna springa upp för, och att man sen dessutom rantar upp och ner för samma backe flera gånger är ju bara fullkomligt obegripligt. Mulledumheter, liksom. Men Mullehästen var glad och avspänd och jobbade på duktigt. Till och med när de skulle skritta på lång tygel i racebacken hemåt.

Fast jo, lite springa blev det. Vi var ju tvungna att se till att raggsockans husse hade något att fotografera, liksom.

“Jag har vilat fyra dagar på en vecka! Wheeeeeee!”

Sen var matte trött. Inte Mullehästen, han hade bara värmt upp. Häpp häpp.

[foto: Raggsockans Husse]


Comments

Avrastning — 2 Comments

  1. Stackars matte! Vet hur det känns, efter en veckas förkylning kändes dagens veterinärordinerade 20-minuters promenad med lillpållan vääldigt jobbig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *