Ute i grupp

Efter många konstiga turer senaste tiden (semestrar, sjukdomar, jobb, verklighet), så var vi idag återigen full grupp. Tre fungerande hästar, tre hjälpligt fungerande mattar samt en raggsockehusse (som sin vana trogen råkade gå förbi Mullehästens lägenhetsfönster just när Mullehästen var i ett fnorkanfall, vilket traditionsenligt resulterade i att matte fick ett halvt ton skräckslagen luddhög i knät).

Det var ganska fnorkigt redan i hagen, då det var övning på skjutbanan med ovanligt höga smällar. Vanliga smällar kan man ta, men nu var det HÖGA smällar! Så Mullehästen var uppe i det blå redan innan vi gick in i stallet, och fnorkade så mycket att matte fascinerades lite lätt av att han inte svimmade av syrebrist.

Väl ute var det lite samma sak. Allting var panikfarligt, speciellt buskar, diken och elskåp. Mullehästen försökte ta skydd i knät på den bruna sockan och höll på att åka på stryk för det. Trauma. Fast det gick över när det var dags att springa, då blev allting jeteroligt istället. Jaga raggsocka! Och VINNA! Hurra!

Sen lugnade vi ner oss ett tag. Utom över krokodilrännorna. Det är himla märkligt att somliga måste ha ett mindre spektakel varje gång, medan somliga andra (av mer raggsockig typ) bara kliver på rakt över. Eller till och med PÅ rännorna. Med potentiella krokodiler i. Herregud.

Den enda slutsats vi kan dra av det är att raggsockor hade klarat sig skitdåligt i Amazonas. Som när vi var ute i skogen igen och vi var tvungna att stanna och glo på något väldigt boaormslikt och nästintill orsakade en seriekrock med sockorna som kom bakom. Men det var bara en rot, så allt var lugnt.

Vi klippte en socka idag, och matte insåg att det är dags att börja med Mullehästens terapi igen. Men efter dagens övningar så kände vi att det är en jättebra idé att börja med det en annan dag.

 
image


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *