Krokodilkris

I all den här cirkusen med bakfoten så hade vi nästan glömt att vi redan var i en konvalescens för frambenet. Varför ta en i taget, liksom. Matte blev bryskt påmind idag, inte för att Mullehästen på något sätt var öm eller halt, utan för att frysbränningen på överbenet lämnade små rosa, runda ärr och där hade han naturligtvis gått och blivit solbränd. Suck. Porslinshäst.

Vi tog en sväng ut tillsammans med den röda raggsockan och hans matte. Mullehästen var lite trög i början, det är stelt att ha stått på boxvila och sen ramla rakt ut i hagen dygnet runt och tro att man är odödlig. Men han piggnade till lagom till det var dags att börja säga fnork åt golfare.

Det var golftävling bland alla golfarna idag. Då måste man hålla sig i skinnet lite extra. Mullehästen, som har lika mycket impulskontroll som Niagarafallen, ser vissa svårigheter i såna saker, men han skärpte sig när vi gick över golfbanan och spårade ur efteråt istället. Det var ju nobelt av honom, för all del.

Det har hänt en fruktansvärd grej på golfbanan. Helt sjukt. Sånt där man inte trodde kunde hända bland vanligt folk liksom.

De har bytt ut krokodilrännorna. De. Har. Bytt. Ut. Krokodilrännorna.
OCH DE NYA RÄNNORNA ÄR I PLÅT! PLÅT!!! DET SA KAPLINK NÄR MAN RÅKADE SPARKA GRUS I DEM! KAPLINK!!!


Det var tur att han hade en raggsocka med sig. Sockan trampade på över rännorna, himlade sig lite på det där sättet som bara raggsockor kan himla sig och ignorerade det töntiga vita plåstret som klistrade sig längs sidan på honom och försökte sprattelfinta plåtkrokodilerna vilket mest resulterade i någon typ av mycket märkligt stående längdhopp med halv skruv över första rännan. När vi kom till nästa var Mullehästen så matt att han klev över efter sockan utan att bråka det minsta. Så kan man ju också göra. Har vi hört.

Vi travade en liten bit också. Matte tyckte att vi skulle trava som en civiliserad häst. Mullehästen röstade för ociviliserad giraff. Det blev en kompromiss i sjöhäststuk. Den röda raggsockan övade tralopp. Smidigt det här med att slippa välja en gångart när man inte riktigt kan bestämma sig.

Mullehästen ägnade sista biten hem åt att kolla hur olydig man kan vara utan att få skäll genom att gå rakt ut i naturen och ställa sig och beta i diket lite när han kände för det. Han fick skäll. Men tyckte att det var ganska värt det.

För att hindra vidare brännskador av det redan frysbrända frambenet hade matte på zinkpasta på ärren. Helt utan att tänka på att insidan av vänster framben tydligen är det enda rätta stället att klia nos och öron när man får flugor och annat killigt i dem.

Mullehästen har nu zinkpasta i hela nyllet. Lite som en skidåkare på åttiotalet.


Comments

Krokodilkris — 2 Comments

  1. Jag rekommenderar Inotyolsalva till ärren istället för zinkpasta. Den är fetare och sitter som berget. Min porslinspålle är inte ett dugg sönderbränd och han får annars sår och andra otrevligheter av sol. Inotyolen hjälper bättre än spf30! 🙂 Köpes på Apoteket i barnhyllan (rumpsalva…).

  2. När vi red över de nya krokodilrännorna utbrast min syster, undrar vad Mullehästen tycker om de här? Våra klev över (somliga mer i) utan att bry sig..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *