Klättrigt

Vi lyckades ju inte med vår klätterplan igår på grund av älgsituationen, så vi tog tag i det idag istället. Det var ingen vattenslang på vägen heller, så det var ovanligt stillsamt.

När vi kom till backen fick Mullehästen först springa upp en gång i full rabarber, dels för att väcka igång den aningen gräströtta kroppen och dels för att.. tja, det är roligt. Vi hade fnorkmätaren med, full galopp upp för brant backe ger en puls på 182. Men det gick ner ganska fort i takt med att vi ramlade ner för backen igen. Sen kammade vi oss och var lite seriösa. Första vändan i skritt blev lite hattig, eftersom Mullehästen tog för givet att det skulle vara tillåtet med full rabarber varje gång, men följande varv kunde han både gå med näsan nere och bakbenen med sig.

Det är märkligt att Mullehästen, som blir uttråkad av att gå samma väg två dagar i rad, kan tycka det är så skojigt att ranta upp och ner för samma backe om och om igen. Men det är bara att tacksamt ta emot den positiva inställningen. Tre varv i skritt blev det idag, sen fick matte tråkigt och Mullehästen mjölksyra, så vi tog oss ner för berget och lallade ut runt golfbanan istället.

Vi kan nu, efter empirisk undersökning, meddela att krokodilrännor höjer Mullehästens skrittpuls från 77 till 104. Och då gick det stillsamt till idag. Vi såg inte ens nån krokodil.


Comments

Klättrigt — 2 Comments

    • När bakbenen slutar hänga med! Regelrätt mjölksyra är det väl inte förutom de gånger benen skakar, men det är på god väg att bli, så vi brukar avbryta när vi har bakbenen kvar längst ner när resten av oss har kommit upp för backen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *