Effektiva farthinder

Dagens ridtur involverade en mycket kränkt häst. Dock var det (lyckligtvis) inte Mullehästen.

Granger är på besök för att fira alla födelsedagarna enligt god tradition, och idag lånade vi en extra socka, modell brun, för att kunna ta en gemensam ridtur. Sockan var inte ett dugg imponerad. Först fick han inte göra som han ville i stallgången (det vi säga smyga fram och bita Mullehästen i baken), utan han blev hela tiden tillbakaflyttad och skälld på när han började tassa framåt. Det är för all del inget ovanligt, han får inte göra som han vill med sin egen matte heller. Men nu var det en ANNAN människa som SKÄLLDE på honom! Kränkt!

Det fortsatte likadant i ridningen. Sockan är ganska ihärdig, men Granger är ihärdigare. Sockan försökte med elva olika gångarter samtidigt. Det hjälpte inte. Han var ändå tvungen att samla ihop sina bogar. Vilket inte heller skiljer sig från hur det brukar vara, men nu var det en ANNAN människa som KRÄVDE saker av honom! Kränkt!

Och sådär rullade det på. När sockan väl slappnade av lite lyckades han lägga tungan över bettet och bli kränkt igen, tills Granger hoppat av och sorterat ut det. Sen blev han kränkt över att stå still när hon satt upp igen. ANNAN människa!

Då var Mullehästen desto mer filosofiskt lagd. Han var glad och nöjd över att vara ute på tur, och antagligen lite extra glad och nöjd över att raggsockan var så purken. När det erbjöds att galoppera skitfort så galopperade han skitfort, däremellan var han lugn och glad. Vi hade bara ett problem idag. Någon hade lagt ut ett tillfälligt farthinder av gummi tvärs över vägen vi gick på. Ett tillfälligt. Farthinder. Av gummi. På vägen.

Kris.

Men man får säga en sak. Det fungerade verkligen som farthinder. Det tog tvärstopp. Raggsockan tittade skeptiskt på det och tog ett aningen större kliv över. Mullehästen växte fast två meter bakom och vägrade gå nära förrän matte ponnysparkade honom lite i sidorna. Då tog han ett par darriga steg, nosade lite, vrålfnorkade och ramlade iväg baklänges. Fram igen, nosade. Kanske hoppa. Gjorde sig redo att hoppa. Ett jättehopp. En snabb överslagsberäkning sa honom att det krävdes minst 150 cm höjdmarginal för att komma över. Han böjde bakbenen, höll andan, tog sats och…. kastade sig förtvivlat bakåt och backade tio meter innan matte (mer beredd på framåtskutt än bakåtskutt) fick stopp på det hela. Sen tog vi lite fart, klampade på framåt, Mullehästen fintade åt sidan och hoppade sen över med huvudet över vägbulan och fötterna vid sidan om den.
Det var väldigt obekvämt att sitta på. Men matte slapp landa på asfalten i alla fall, man får vara glad för det lilla.

Sen var han glad och nöjd igen. Hela vägen hem.

Imorgon är det nationella Mulledagen. Vanligtvis brukar Mullehästen få ett äpple, men i år sammanföll Mulledagen med en annan högtid; Göteborgs hästbaluns. Det kan hända att matte har gått på mässan och köpt en present eller två åt Mullehästen. Kan hända.


Comments

Effektiva farthinder — 2 Comments

  1. Jag och sockan lyckades tom tölta några steg, det var skojigt! Jag vill även påpeka att ridning i gympaskor inte är att rekommendera av säkerhetsskäl. Det blev dispens från det idag pga mina trasiga fötter. Jag frågade sockan innan om han tänkte hiva av mig, och han lovade att låta bli!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *