God morgon

Mulle: Varför fick inte jag gå ut? Dom aaaandra fick ju gå ut!
Matte: För att vi ska rida. Håll tyst och ät din frukost nu.
Mulle: Ska vi RIDA? Ute? Nu? Ska vi rida nu matte? Nu?
Matte: Ja, så fort du har ätit din frukost.
Mulle: Jag är klar!
Matte: Jag mockar en sockbox så länge, så kanske du kan koncentrera dig lite…
Mulle: Men jag har ju inte fått vara på ridtur på evigheter!
Matte: Du skulle ju vila ett par dagar för ryggen.
Mulle: Jag har vilat TRE dagar! Ett par dagar är TVÅ dagar! Inte TRE dagar!
Matte: Du, jag tror inte det gör varken till eller från…
Mulle: Du tycker bergis inte om mig längre!
Matte: That escalated quickly.
Mulle: Kolla, jag har mat kvar!
Matte: Ja, precis. Ät upp den nu.

Mulle: Nu är jag klar!
Matte: Bra, då ska vi hitta ett schabrak som du inte får aj av så går vi ut en sväng.
Mulle: Vad är det i påsarna som hänger här?
Matte: Inget.
Mulle: Joho! Får jag kolla?
Matte: Nej, det får du inte! Det är dina födelsedagspresenter.
Mulle: TILL MEJ?
Matte: Sluta rota i påsarna!
Mulle: Borste! Jag såg en borste!
Matte: Ja, okej, den kan vi ta fram redan nu.
Mulle: Hihi, ny borste!
Matte; Ja, om du inte hade tuggat så mycket på dina borstar hade matte inte behövt köpa nya hela tiden.
Mulle: Klart man måste tugga på dem! Det är så de får sin charm, liksom.
Matte: Du är lite av en knasig häst du.
Mulle: Tack.

Matte: Så, alla redo då?
Mulle: Ska jag inte ha sadel?
Matte: Nej, du har ju ett skavsår på sidan, det får bli lite sadelpaus så länge.
Mulle: Hurra, sadelpaus!
Matte: Jaja. Kan du stå still när jag sitter upp?
Mulle: Naturligtvis inte.
Matte: Naturligtvis. Så dumt av mig.
Mulle: Är du med?
Matte: Med nöd och näppe, ja.
Mulle: Det duger gott det! Vart ska vi gå?
Matte: Vi går ner här bakom stallet.
Mulle: Toppen!

Matte: …varför står vi still?
Mulle: Fnork!
Matte: Va?
Mulle: Det stora stenen! Fnork!
Matte: Seriöst?
Mulle: DEN HAR INTE LEGAT DÄR FÖRUT!
Matte: Den har alltid legat där.
Mulle: DET HAR DEN INTE ALLS DET!
Matte: Suck. Gå ordentligt.
Mulle: Nä, det är inte lika roligt.
Matte: Det ante mig.
Mulle: Fnork?
Matte: Kanske det kanske.

Mulle: Det här går ju inte!
Matte: Vägbommen är stängd. Vi får gå vid sidan.
Mulle: Jag tänker INTE gå ner där!
Matte: Du har gått där hundra ganger förut.
Mulle: Det är en OCEAN här!
Matte: Det är en liten vattenpöl.
Mulle: Fnork!
Matte: Men vad gör du?
Mulle: Kollar efter krokodiler!
Matte: Sluta krafsa i vattenpölen, jag blir blöt.
Mulle: Ja, det är väl inte mer än rättvist! Jag blir också blöt!
Matte: Bara gå nu.
Mulle: …nej…

Matte: Vad är oddsen att du går över krokodilrännorna utan att bråka idag?
Mulle: Jag BRÅKAR aldrig! Jag gör nödvändiga säkerhetskontroller!
Matte: Okej, men kan du säkerhetskontrollera lite stillsammare idag? Tänk på att vi inte har sadel.
Mulle: Jag kan tänka mig att kompensera genom att ta ett extra stort kliv över den med frambenen.
Matte: Och skutta med bakdelen ja, mycket prydligt.
Mulle: Tack, jag är själv nöjd.
Matte: Bra job….
Mulle: AAARGH!! PANIK!! KRIS!!
Matte: Varför i hela friden hoppade vi en meter baklänges och framför allt, varför står du på två ben?
Mulle: JAG KLEV PÅ DEN! MED FOTEN! JAG KLEEEEV PÅ DEN!
Matte: Sluta sprattla och ta ett större steg då.
Mulle: Nej! Aldrig! Jag tänker INTE kliva över den där!
Matte: Och hur tänkte du lösa det här då?
Mulle: Jag tänker inte kliva över den! Inte över den andra heller!
Matte: Okej, kan vi kanske gå här lite vid sidan om?
Mulle: Fnork!
Matte: Men du får förklara för golfklubben varför det är hovspår i storlek två längs hela kanten på första hålet.
Mulle: Fnorkfnorkfnorkfnorkfnork.
Matte: Men gå som folk.
Mulle: FNORK!
Matte: Vad är det nu då?
Mulle: Varför ska vi gå här? Vi går aldrig här!
Matte: Vi går ett par meter in här bara.
Mulle: Varför det? JAG VILL INTE GÅ HÄR!
Matte: För att det kommer en fyrhjuling på vägen och jag är INTE sugen på att få den upp i baken på dig när du är på det här humöret.
Mulle: Fnork!
Matte: Exakt.
Mulle: Nu åkte den förbi!
Matte: Japp.
Mulle: Kolla vad schysst, en ny väg!
Matte: Du ville ju inte gå här?
Mulle: Det sa jag väl aldrig!
Matte: Nänä. Men nu går vi hem den vanliga vägen.

Mulle: Kan jag få långa tyglar nu?
Matte: Nej.
Mulle: Men jag vill HA långa tyglar!
Matte: Sist du fick långa tyglar på den här vägen stack du som en avlöning.
Mulle: …och?
Matte: Jag är inte på humör att spränga ljudvallen barbacka just idag.
Mulle: Du är dum.
Matte: Jaja. Nu går vi hem.
Mulle: Japp!
Matte: I SKRITT!
Mulle: Bah. Attans.


Comments

God morgon — 9 Comments

  1. Grattis Mullematte idag! Det var väl en fin present från Mulle att sköta sig så pass att matte slapp bada i krokodilträsket:-)!

  2. Grattis till matte! Och jag undrar jag, om inte hästen (älgen) jag rider smygläser era konversationer ibland, för jag kan tydligt höra honom säga “du kan va!” i olika varianter.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *