Utlånad

Det här med att matte har drabbats av någon typ av muterad ebola har litegranna börjat gå ut över Mullehästens träning. Vi kan ju harva runt lite i naturen för all del, men han måste ju få springa i ridhuset och vara duktig hest också. I tisdags gjorde vi ett försök, och det gick över förväntan (om man bortser från vissa kommunikationsmissar i galoppöppnorna som vi sannolikt återkommer till vid ett senare tillfälle). Dock var enda anledningen till det att Mullehästen var så taggad att han bjöd till och körde i princip hela passet själv. Matte behövde mest styra och bromsa lite nu och då (och fundera över varför det inte alltid är så bekvämt), men blev ändå yr i huvudet.

Nu är det så tråkigt att den bruna raggsockan har ont i en fot och har lite paus. Under tiden har han en matte som har tråkigt. Och Mullehästen har en matte som är halvdöd, men är själv sprattligare än någonsin. Lösningen blev naturligtvis att raggsockans matte fick rasta Mullehästen i ridhuset, och Mullehästens matte fick gå med och lägga sig i på väl valda ställen. Det var roligt. Mulle blev svettig på nosen och raggsockans matte blev typ vinröd i ansiktet (och hade svårt att ta sig ur sängen i morse av Mullerörelserelaterade träningsvärksskäl). Mullehästen har nu helt lagt av med att vara Snälla Farbror Ludd. Han har istället konstaterat att raggsockans matte är sadelfast och kan bli rätt jobbig, så nu har han börjat leka “tjugo sätt att lura piloten” och har väldigt roligt med det. Ända tills han insåg att matte, som kan leken “tjugotvå sätt att lura Mullehästen” stod på marken och hjälpte till. Då gav han upp och gick ordentligt istället.

Idag fick han tillbaka sin gamla vanliga matte och vi skrittade ut en sväng ihop med den röda raggsockan och hans matte. Mullehästen var ovanligt städad och snäll, kunde skritta i fyrtakt långa bitar och blev bara lite rädd för en brevlåda. Däremot lekte han och sockan en lek, där de gick och snackade i smyg, sen helt plötsligt sprattlade iväg båda två samtidigt och fnittrade som två små skolflickor när deras mattar skällde på dem. Sen snälla i ett par minuter, sen sprattel iväg igen. Fasoner! Det blev väl dessutom extra roligt för att det blåste och var allmänt skojigt väder. Och det var FOLK på golfbanan. Bevare oss väl, de är tillbaka! Vinterfriden är över!


Comments

Utlånad — 3 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *