What a difference an hour makes…

Om Mullehästen var på sitt stökigaste humör i torsdags så var han precis tvärt om när vi gick ner i ridhuset igår kväll för ett litet lördagspass. Han inledde kvällen med att pipa och glädjebocka i stallgången, och var så rastlös att matte stillsamt hängde undan det snälla tränset och tog kandaret med nödbroms. Lyckligtvis verkar sars-digerdöden ha släppt sitt absolut mest akuta grepp, så på en timme lyckades matte ändå få Mullehästen från det här…:

…till det här:

Det är vad vi kallar för ett effektivt ridpass.

Vi körde hårt hela vägen igenom. Fullt ös från början, noga med spårningen, formen och lättheten i hjälperna. Mullehästen var på strålande humör, om än någon överengagerad, och mycket nöjd med att matte äntligen kunde driva som en riktig pilot igen. Vi övade allra mest på veckans läxa, övergångar mellan skritt och galopp. Och det gick nog bättre än det gjort någonsin, det liksom bara klaffade. Sen övade vi på bakdelsvändningar och framdelsvändningar. Svårigheten vi hade i torsdags var att sluta i tid, vi vänder ofta lite för långt. Matte måste bli bättre på att ge lagom med instruktion så det inte blir för mycket. Det gick också ganska bra, det blev kanske inte så snyggt alla gånger, men inga trevarvs westernspins i alla fall.

Framför allt kunde vi jobba ordentligt, matte lyckades knöla in Mullehästen i ramen och Mullehästen höll sig på plats utan bråk. Det enda vi hade svårt med var samlad högergalopp, den trillade liksom isär hela tiden. Förhoppningsvis berodde det på ett svagare bakben eller svagare matte och inget annat. Vi har inte ridit så organiserat på flera år, trots allt, så att vi inte är helt perfekta på allt är snarare betryggande än motsatsen.

Efteråt var Mullehästen svettig och nöjd, medan matte var lite lätt spyfärdig och hade kramp i magmusklerna. När vi skrittade av turades vi om att släpa respektive putta på runt ridbanan så alla skulle orka gå.

Riktigt roligt ridpass. Och när vi kom upp till stallet igen kunde Mullehästen nästan stå still i stallgången. Nästan.


Comments

What a difference an hour makes… — 1 Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *