Huggsocka

Efter att Farbror Sadel var på besök igår så var det dags för lördagsdistansträning. Dock är det lite väl spännande underlag ute just nu, så vi valde att ta en normaltur istället, hemma på våra egna vägar som vi känner till lite bättre. Det vill säga där vi vet var isen gömmer sig under snön.

Mullehästen, som ju varit lite i en tröttfas i veckan, var på strålande humör redan i stallgången. Eftersom han var sist ut i sadelprovningen så fick han stå kvar i stallgången medan raggsockorna fick stå inne i respektive lägenhet och bli sadlade. Helt tvärtom mot hur det brukar vara. Mulle var väldigt nöjd med det, han fick vara mitt i allting och viktigast!

Vi bestämde oss för att klättra upp till den fina utsikten. Mullehästen var lite bakbensstel i början, men på ett briljant humör och när han värmt upp blev han en skuttig gummihäst, precis sådär som han ska vara. Han var dock inte den enda som var skuttig, det var rätt bra sprätt på sockorna också så det blev nästan lite för roligt. Och eftersom snön var ganska ny så blev det galopp där vi visste att det var torrt under och skritt upp för sista backen där det kan vara isigt (det var det också, gissa vem som halkade?). Längst upp stötte vi på raggsockans husse och hans kompis som var ute och lördagspromenerade. Det tyckte Mullehästen var jeteroligt, delar av flocken sådär mitt ute i skogen, hur livat som helst!

Och långt ser man!

Det kändes dock att det var hög tid att låta somliga springa av sig lite. I alla fall de två i sällskapet som är mest befattade med olika typer av odödlighetsfas för tillfället. Uppförsbacketävling!

“Kom igen då, sockrackare, och visa vad du går för!”
0209Galopp1

“Ha, jag har längst ben! Jag leder!”

“Men vänta lite här va!”

“MEN VAD GÖR DU?!!!?”

Så okej. Det blev kanske oavgjort upp för backen. Men raggsockan blev faktiskt diskvalificerad på grund av oschyssta metoder, så Mullehästen vann ändå!

Och mattes tår lever onekligen farligt. Dags för stålhätteskor. Huggsockeattacker medelst sockbock ska man inte ta för lätt på!

Resten av turen blev möjligen mindre huggig. Vi hade dock en sekvens där vi skulle trava, men där den bruna raggsockan istället rasslade iväg i minst tre olika gångarter samtidigt med Mullehästen efter i någon sorts tretaktiga jämfotahopp på tvären. Sist gick den röda raggsockan med en värdig min som man bara ser hos individer som just har insett att de är omgivna av idel idioter.

Men det här med att Mullehästen skulle vara trött kan vi ju kanske lägga ner. Och vad den bruna sockan anbelangar så var han halvvägs ut på annons på blocket där ett tag, men han lyckades rädda sig kvar den här gången med.

[foto: Raggsockans husse. Och Mullehästens matte. Ni kan antagligen räkna ut vad som är vad]


Comments

Huggsocka — 8 Comments

    • Huggsockans pannband är ett träns som hans husse har sytt. Jag ville inte ha nån nosgrimma men tyckte det blev så tomt i ansiktet utan nåt så vi designade det där. Finns en del keltiska träns med nåt liknande i design.

    • Ja det är lite imponerande att han lyckas bocka och hugga i full galopp utan att trilla i diket faktiskt. Jag insåg inte vad han gjorde förrän jag kom hem och fick se bilderna så det gick snabbt 😀

      • Otroligt fina bilder, vilken fart! Jag bara älskar den första bilden i attacken, den där man ser att sockan börjar tänka på anfall

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *