Nyårskrönika 2012

Vi gör ju en nyårskrönikefilm varje år. Men 2012 har inte varit vårt bästa år. Det har faktiskt varit, ursäkta franskan, ett förbannat jävla skitår. Så först tänkte vi inte göra nån nyårskrönikefilm alls. Men sen tänkte vi att det har ju faktiskt vänt. Plus att det kan vara lite befriande att se allt på rad. Så matte knåpade ihop en iallafall.

Först var Mullehästen förkyld. Sen fick han en griffelbensfraktur (igen). Sen flyttade vi från Borås till ett tillfälligt boende utanför Göteborg, men när vi skulle flytta därifrån till det permanenta boendet så visade det sig inte vara tjänligt för häst, utan Mullehästen och hans nya kompisar blev hemlösa och fick bo i en lånad hage. I samma veva blev Mullehästen halt på ett bakben och blev tvungen att vila, vilket nog var lika bra med tanke på att han fick gå ute på natten i fyra plusgrader och regn på tvären, medan matte hade all utrustning och foder i transporten, bilen, källaren, hallen och sina föräldrars förråd och gästrum (och har fortfarande inte hittat allt igen).

Efter två veckors ovisshet blev vi räddade av familjen Raggsocka som kunde låna ut en beteshage, så att vi i alla fall fick sommaren på oss att hitta ett nytt boende. Vi flyttade dit en lördag eftermiddag – på söndag morgon när matte kom till stallet stod Mullehästen i bakvikt i hagen. Han hade fått fång. Trots att han gått på gräs i två månader och var ordentligt invand. I efterhand har vi insett att det var något annat som hände, kanske en allergisk reaktion, som utlöste fånget eftersom Mullehästen svullnade upp till nästan dubbla sin storlek.

Sen var det boxvila. Lyckligtvis hade vi tur i oturen – Mullehästen fick bara en lindrig fångkänning. Men det blev ändå fullt pådrag med box, medicin, fångdiet och specialskor. Och en inte alltför imponerad häst. Han fick låna den ena av raggsockornas båda boxar eftersom de kunde gå ute på bete under tiden, men även det var en tillfällig lösning, så efter en dryg månad packade vi ihop oss igen och flyttade till nästa stall. Där hann vi stå i två veckor innan Mullehästen svullnade upp med ett illa anfall av nässelutslag, som inom några timmar sprack upp och blev stora öppna vätskande sår över mage och ben. Marsch in på boxvila igen, med en kropp som kliade så mycket att Mullehästen kastade sig mot väggarna och slog sönder sin knotiga kropp i hysteriska försök att krypa ur sin egen hud. Vi hade distriktsveterinärerna ute tre gånger på en vecka, och sen ytterligare två gånger efterföljande veckor, samt bitvis nästan daglig kontakt på telefon. Och efter alla möjliga sorters blodprov, pälsprov och hudprov (återigen inte så himla imponerad Mullehäst) stod det klart – Mullehästen var allergisk. Mot typ allt. Men framför allt mot kvalster, och den stora syndabocken var det nya stallets miljö. Vi var tvungna att flytta igen.

Men ungefär här nånstans så vände det. För en torsdag kväll fick matte ett telefonsamtal från raggsockans matte som berättade att om Mullehästen behövde en lägenhet så kunde de minsann bygga en åt honom. Och i det stallet hade ju Mullehästen bott hela sommaren utan att bli spräcklig. Vi var räddade! Ett par veckor senare var ombyggnationen klar och Mullehästen flyttade till raggsockeland. Resten är, som man säger, historia.

Det var en helvetesvår och en ännu värre sommar. Mullehästen flyttade fem gånger, var sjuk i fyra månader, gick ner cirka 150 kg och tappade nästan all sin päls.

Men om man nu ska tänka lite rosa och bortse från allt det där så har året faktiskt burit med sig en och annan rolig grej också. En av höjdpunkterna var helt klart att Svenska Lipizzanerföreningen utsåg Mullehästen till Årets Lipizzaner 2011, så matte fick åka och ta emot fint pris. Det är lite som ett Hall of Fame för pizzahästar, där han blir odödlig och får sällskap av både sin pappa och morfar. De hade antagligen varit mycket stolta om de hade vetat. Matte är stolt! Han fick också figurera i tidningen Hästen och hade ett helt eget jättereportage i Svenska Lipizzanerföreningens tidning Capriole. Samtidigt har Mullehästens populäritet vuxit och han har i skrivande stund 595 fans på facebook, där han själv får tycka saker.

Vi skulle också vilja passa på att säga tack.

Tack till Distriktsveterinärerna i Kungsbacka och på Åby samt Åsa ATG-kliniker. Speciellt tack till veterinär Johanna Eklund hos DV Kba som tog tid till och med från sin fritid för att hjälpa oss när Mullehästen mådde som sämst.
Tack till Folksam, vårt fantastiska försäkringsbolag som ställt upp och betalat allergiutredningar och fångskoningar utan att ifrågasätta minsta lilla grej. Den här sommaren har kostat matte över tjugo tusen i veterinär och mediciner efter att Folksam har hjälpt till, så vi vill inte ens tänka på hur det hade sett ut utan er på vår sida.

Tack till den långbenta solistens matte som hjälpte oss när Mullehästen blev hemlös i våras, och som ställde upp med massor av tid, stöd och engagemang när Mullehästen var sjuk.
Och naturligtvis tack till den otroliga familjen Raggsocka, som envist vägrar förstå hur tacksamma vi är för att ni räddade oss och byggde om hönshuset till en bostad åt hönshjärnan. Familjen Raggsocka, som inte bara har tagit emot Mullehästen med ett tålamod likt det man annars bara finner hos förskolepedagoger i klasser för barn med speciella behov, utan även har tagit emot matte som hela tiden OCD-städar i hela stallet, bygger pyramider av vattenhinkarna, envisas med att skaffa en whiteboard för organisationens skull och sen mest har den att rita ponnyer på, samt drabbas av svåra anfall av fångest så fort Mullehästen får en fis på tvären. Extra tack till raggsockans husse som snällt ställer upp med finkameran och tar fantastiska bilder när matte får för sig att bloggen behöver bilder på Mullehästen i partyhatt eller julmössa. Det är liksom inte raggsockans husses fel att Mullehästen ser ut som en skelande giraff.

Tack till alla vänner som fått lyssna på mattes fångestältande timme ut och timme in och timme fram och timme bak. Ni är värda guld. Och såklart; Tack till bloggläsare som läst och stöttat, kommit med råd och support.

Och det största tacket till alla; Tack till Mullehästen. Tack för att du har stått ut, kämpat på, hållit humöret uppe på både dig själv och din matte. Det är tack vare det där humöret som vi nu äntligen kan börja träna på riktigt igen. Vi ska bara installera en broms så är vi back on track.

And if somebody’s going to make it, then that somebody’s got to be you.

Gott nytt år!

Vi ses under 2013.


Comments

Nyårskrönika 2012 — 24 Comments

  1. Här sitter jag och gråter. Det har varit ett jävla skitår för er och jag blir så glad över raggsockefamiljen. Över att det finns sådana människor.
    Det kan ju bara bli bättre 2013?
    Gott Nytt År!!

  2. ja du mullehästen……Vi har också haft ett helvetesår men nu är vi tillbaka på banan…. jag väntar på dig i april… lakritsfugde till dig och kramar till din matte..

    kines och matte

  3. Jag är så glad att jag hittat den här bloggen, tack för att du/ni förgyller min vardag. Må Mulle leva och bli minst 100 år! 😀

  4. Vilket år ni haft, får en tår i ögat när jag läser om Raggsockefamiljen och hur de helhjärtat ställer upp.
    Full fart mot 2013, ett förhoppningsvis mycket mycket bättre år!

  5. Tack för att ni delar med er av ert liv, Helena och Mullehästen! Vi följer er varje dag och är ledsna när ni är ledsna och glada när ni är glada!

  6. Ja,vad finns det mer att tillägga? Idag önskar vi hela ponnygruppen med alla mattar och fotgraferande husse ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

  7. Usch vilket hemskt 2012 ni har haft, blev tårögd när jag läste det. Att man kan ha så mkt problem på en och samma gång och på en och samma häst 🙁

  8. Vilken underbart inlägg och fantastisk video! <3
    (Jaa jag började också lipa! :D)

    Gott nytt år, matten och Mullen och hela familjen Raggsocka!

  9. Håller med alla ovanstående – NI är guld värda!! Ett riktigt Gott Nytt År önskar en annan mullehäst med tillhörande matte, hälsa raggsockefamiljen!

  10. Tack för en fantastisk blogg, vad vore en dag utan Mulle! Jag tröttnar aldrig på att läsa om alla öden och äventyr, matte skulle kunna ge ut bloggen i bokform så bra är den! Och hoppas ni får ett härligt 2013!

  11. 2012 var året då jag hittade till mullebloggen och jag har läst och läst ikapp och utökat mitt ordförråd med bland annat fnöh och fnork. Läste om fånget och allergierna med hjärtat i halsgropen och det är så härligt att ni tagit er igenom det. Hoppas ni får ett strålande 2013, det är ni värda!

  12. Då 2012 var året då jag förlorade mitt Hjärtats Fröjd och Glädje glädjer det mig att Mullehästen som jag lärde känna samma år kämpat och besegrat så mycket olyckligt. Mullehästen är så unik och Mullematten förtjänar en guldstjärna över att vara så duktig och ta så god hand om sin Mullehäst. Alla djur skulle ha en Mullematte med så stort hjärta!

  13. Ja det var läskigt att läsa om hur Mulle (och därmed matte) mådde i somras. Det var en rysare. Dessutom en sorg för det som inte blev när det fanns ett litet minne om vad ni hade tänkt er pyssla med, egentligen.

    Jag har inte någon aning om familjen Raggsocka mer än jag har läst här, men så mycket har jag förstått att de måste vara nominerade till nån sorts guldstjärnepris. Och kommer att vinna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *