Blandad dressyr

När det är långhelger får man passa på att hänga med folk, därför har Granger kommit och hälsat på oss i några dagar. Mullehästen blev mycket förtjust, han blir alltid glad av att träffa sin gudmor.

För att jämna ut antalet hästar och ryttare till ungefär samma så fick den röda raggsockans matte en hästledig dag och Mullehästens matte fick lov att låna den röda sockan, medan Granger red på Mullehästen och den bruna raggsockan och hans matte hängde som vanligt. Vi hade alla planer på en fin tur ut i skogen, men i takt med att det horisontella regnet tilltog på isgatan utanför så bestämde vi hastigt och lustigt om oss och tänkte att det är ju fasligt onödigt att behöva rida ut i motsvarande dykardräkt när vi har ett formidabelt ridhus inom krypavstånd. Så det blev ridhus.

Mullehästen tyckte att det var oerhört roligt att få köra lite med någon annan än sin tråkiga matte, så han passade på att köra alla knep i repertoaren för att få roa sig. Sen blev han vansinnig när han inte orkade göra så mycket som han hade planerat. Vad Granger planerade var sekundärt i sammanhanget. Men de lyckades trassla ut det och sprang riktigt fint.

(Bild tagen i ridhus sittandes på raggsocka som inte har den minsta lust att stå still och titta på när en annan häst får springa runt och ha kul.)

Matte och den röda raggsockan hade en helt annan typ av upplevelse. Ni minns kanske hur det gick förra gången, när matte var helt oförberedd på att raggsockor kan springa vansinnigt fort även inom inhängnat område om de är på det humöret. Den här gången var matte mer förberedd. Men lika spånkorkat envis med att få raggsockan att galoppera propert i en cirkel. Det gick verkligen skitfort i början, men matte körde lite Mullehästfilosofi (“Just keep swimming”), och efter en stunds Formel 1-tempo kunde vi faktiskt galoppera i form på en volt i båda varv. Sen behövde raggsockan stanna och luta sig lite mot en vägg en stund. Så vi tog paus.

Sen fick vi lite hjälp av den andra raggsockans matte att göra lite raggsockegrejer (av typen “Vad gör vi nu? Travar han? Är det här tölt? Väntavahändernu?”). Det var roligt, och betydligt mindre vansinnigt. Tydligen kan man göra öppna i tölt, det har matte aldrig gjort förut (vilket tidigt noterades av den röda raggsockan som ändå var vänlig nog att suckandes försöka göra rätt när matte blandade ihop hjälper och gångarter och vinklar och ben, det hade Mullehästen ALDRIG gått med på).

Raggsockor är för övrigt vansinnigt bekväma att rida på, även när de har sprattelattacker. Till skillnad från somliga andra.


Comments

Blandad dressyr — 3 Comments

  1. Min ridkarriär började på raggsockeridskola och jag upptäckte att det är fasen i mig lättare att rida öppna i tölt än i skritt (sådetså)så jo man KAN rida öppna i tölt. 😉

  2. “Blandad dressyr” fick mig att tro att att det skulle handla om dromedarsprattelöppnor snarare, men det låter som att ni har haft kul.
    Ridhus is da shit i dykarväder.

  3. Fantastiskt fint ju! Det där med stabil galopp på volt (framförallt högervarvet) är ju inte det lättaste på den där lilla sockan. Det är ju faktiskt sjukt mycket lättare att springa det fortaste man kan så man välter inåt än att använda ryggmusklerna ordentligt..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *