Fel strategi

Vi gick på promenad idag. Det var helt fel strategi. Det var nämligen omöjligt för matte att avgöra om Mullehästen var hängig eller helt enkelt bara inte är nån jävla labrador som går i koppel. Dessutom var det sludd på tvären, och det har ingen någonsin blivit lyckligare av.

Matte försökte muta Mullehästen genom att ta täta fikapauser (han har nu smakat på ungefär varenda gran i hela kommunen. Det är många granar). Det hjälpte dock inte nämnvärt. Men när matte släckte pannlampan så blev det lite mer spännande, så då gick han med hakan på mattes axel och fnorkade med wunderbaumandedräkt i mattes öra. Dessutom råkade vi hamna på den enda oplogade vägen i hela området, så vi hade bitvis runt femton centimeter blött snöslask att halka runt i. Promenadvägen brukar ta tjugofem-trettio minuter, men vi var ute i lite drygt fyrtio. Det tar tid att halka, äta granar och fnorka.

Mullehästen veckar dock inte uppenbart döende på något sätt. Matte var nog mer allmänpåverkad när vi kom tillbaka. Mullehästen var mest hungrig. Men det är han ju å andra sidan alltid.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *