Stjärnklart

Varannan torsdag åker raggsockorna på träning. För att Mullehästen ska slippa bli frånåkt och bli ledsen hest så är matte strategisk och rider ut innan sockorna ens kommer in från hagen, och kommer inte tillbaka förrän sockorna hunnit åka. På så sätt är inte Mullehästen lämnad kvar, han är först hem istället. Och det är ju en helt annan sak.

Medan vi gjorde i ordning oss för ridning höll raggsockornas mattar på att göra i ordning socktransporten ute på gårdsplan. Mullehästen räknade genast ut att eftersom någon riggade en åklåda och han var den enda hästen inne så måste det betyda att han ska ut och åka! Spännande! Han fick genast en puls på ungefär trehundrafemtio och kunde verkligen inte stå still. Äntligen åka på äventyr!

Gissa om han blev besviken när vi bara skulle gå ut. Vilket egentligen är fullkomligt obegripligt eftersom vi enbart har åkt låda för att byta stall eller åka till veterinären det senaste året. Men han är nog sugen på lite träningar igen, så matte får börja ta rätt på var och när de håller hus nuförtiden.

Han kom över sin besvikelse ganska omgående, det var mörkt och spännande ute och så stjärnklart att vi inte behövde tända pannlampan. Vi skrittade bara (mest relaterat till mattes digerdödsförkylning) men Mullehästen verkade helt nöjd med det. Han var glad och avspänd och traskade på i pigg takt utan att studsa. Vi gick runt golfbanan och avslutade med att klättra upp på ett berg och kolla på stjärnorna. Eller ja, matte kollade på stjärnorna medan Mullehästen sa fnork och snokade efter ufon i dikena. Men överlag var det rymdrelaterat iallafall.

(Förstår ni vad vi menar med för vita öron? Man ser inte ett skvatt med lampan på!)

När vi kom hem var det baddags. Mullehästen var inte helt odelat förtjust över det. Men trots att vi har bytt hö långsamt så har han blivit dålig i magen, och då måste man bada med jämna mellanrum för att inte bli en hygienisk olägenhet. Lyckligtvis har vi varmvatten och kan bada inne i stallet med hink och svamp, så det gick ganska bra, det var bara lite gnäll.

För er som följer Mullehästen på Facebook och undrar över hur det gick efter foderbordsincidenten häromdagen så kan vi meddela att Mullehästen har fått en knöl på örat, typ som en lårkaka. En öronkaka. Matte diagnosticerade den omgående som öroncancer tills raggsockornas mattar snällt tyckte att det var dags att matte lugnade ner sig.

Foderbordet klarade sig utan bestående men.


Comments

Stjärnklart — 8 Comments

    • Ja, men det är ju såndär stor och seriös träning, det känns lite overkill när man inte kan svänga i galopp än :p Vi tänkte mer nån av småträningarna i grupp där vi kan ragla runt och vara ivägen för alla andra

  1. Haha, skönt att både foderbord och häst fortfarande lever och mår väl! 😛
    Kan även meddela att jag igår kom ikapp mig till nutiden efter att ha läst igenom hela Mullebloggens arkiv, alltså får jag numera hålla till godo med ett inlägg om dagen iställlet för min vanliga dos på iaf en veckas inlägg.
    Känn. Min. SMÄRTA!!
    Men ja, jag uppskattar de inläggen också såklart, så tack för väldigt underhållande läsning! It brightens my days. 🙂

    • Åh, jag lider med dig! Jag kommer precis ihåg hur det var när jag just upptäckt mullebloggen och läst igenom hela arkivet. Tomheten. Väntan ända till nästa kväll när nästa inlägg skulle dyka upp….
      Men väntan är väl värd, det kommer ett underbart inlägg varje kväll!
      /Sy

  2. Jag fb-vägrar. Och därför finner jag det orättvist att somliga beundrare inte får veta allt i mullehästens liv som offentliggörs.

    (Det skulle väl sett nåt ut på fb-presentationen va? “Jag är inte här, jag bara läser om Mulle.”)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *