Pri-o-ri-te-ra

Mullehästen hade varma fötter idag. Inte jättevarma, men tillräckligt för att matte skulle bli så grön i ansiktet att raggsockornas mattar började använda den där sortens röst som man har när man tilltalar mentalt labila individer. Dessutom gick han lite konstigt. Fångest.

Fast han hade ingen puls i fötterna. Alls. Och benen var inte tjocka. Matte gjorde en millimeternoga undersökning av fötterna (Mullehästen tyckte att matte var lite knepig, men okej då) och konstaterade att det började bryta ut mugg även på framfötterna. Och den på bakbenen hade torkat såpass att den sprack när han gick, så det är ju inte så konstigt att han gick lite stelt. Vi smörjde med lite gammalt muggmedel som vi hittade i sjukvårdslådan. Mullehästen tyckte att det sved som fan, men sen blev det bättre. Det är ju lite märkligt att muggen kommer nu, men man kan anta att hans kropp är full med allehanda skit efter den här sommaren och att det måste komma ut någonstans. Nu blev det fötterna.

Sen red vi ut, ihop med raggsockorna, deras mattar och husse. Eller ja, ihop med den röda raggsockan och den bruna rallysockan. För att vara på den säkra sidan ville matte att vi skulle skritta en lite längre bit först så vi kunde vara helt säker på att Mullehästen inte var knackig i fötterna (noja noja). Det tyckte inte rallysockan. Han stod ut i fyra minuter, sen fick han akuta symptom på flertalet bokstavsdiagnoser. Och som vi vet är ju inte Mullehästen den som är den. Men han höll sig faktiskt förvånansvärt lugn till en början (allting är relativt), men kom igång ganska snart och blev precis lagom minusgradersknasig. Raggsockor gör saker i grupp, det gäller faktiskt även galenskaper.

Och rädd för lövhögar. Vi var tvungna att gå förbi tre lövhögar och en skottkärra. Två lövhögar gick bra, men vid den tredje blev det total lockout, speciellt i kombination med skottkärran. Vi hade lite kris och raglade en stor omväg runt högen via en rabatt. Men det var ju ett tag sen vi hade kris som resulterade i att vi hamnade i någons rabatt, så det var kanske mest en tidsfråga.

Sen mötte vi ett gäng paintballspelare. Det tyckte Mullehästen var mycket roligare, han ville vara med och leka. Raggsockans husse drog därmed slutsatsen att i Mullehästens värld är alltså en medelstor lövhög sjukt mycket farligare än en grupp maskerade män med stora vapen. Det gäller faktiskt att pri-o-ri-te-ra!

När vi hade konstaterat att alla Mullehästar i sällskapet hade alla ben tillräckligt intakta (och till och med kunde ha benskydd!), då fick vi lov att springa lite. Eller mycket. Beror på hur man ser det. Raggsockejagning är ingen sport man ska ta för lätt på.

“All away!”

“Jag…SKA…vinna!”

Sen var det omöjligt att bromsa. Slutsatsen är väl att fyrhjulsdriften fungerar utan problem men att bromsarna verkar vara seriöst trasiga. Så Mullehästen sprattlade på, visserligen i modest tempo, men sannerligen inte i efterfrågad gångart. Så vi la till en sväng till på turen, en med många fina backar att springa upp för i full fart. Och Mullehästen sprang i full fart, flankerad av sitt raggsockelivgarde. Vid ett tillfälle kunde vi nästan få dem att springa tillsammans i civiliserat tempo, men vid nästa galopp var det kört igen. Sisten fram är en mes! Men det hade önskad effekt, när vi vände neråt igen var Mullehästen mycket mer civiliserad och när sockorna hade töltsträcka kunde Mullehästen få till en riktigt prydlig, samlad vänstergalopp i tölttempo. Det var visserligen meningen att han skulle trava, men man ska inte vara alltför petnoga när man inte måste.

“Hai!”

Mullehästen var lite matt när vi kom hem (efter en timmes studsande), men hade kunnat köra på en bit till om det hade varit nödvändigt. Ganska stor skillnad jämfört med för en månad sen!

Vi hade bokat en tid till veterinären på tisdag för att kolla knölen på benet, men den är nu hälften så stor och idag kunde han ha benskydd utan att klaga, så vi ställer in besöket och hoppas att det läker sig av sig självt. Vi har hört att sånt händer andra ibland, men vi trodde aldrig att det skulle bli vår tur. Plötsligt händer det!

[foto: Raggsockans husse]


Comments

Pri-o-ri-te-ra — 7 Comments

  1. Lövhögar är farliga. Förr fick man polio av dem, sades det. Mullehästen har kanske studerat gamla läkarböcker under sin konvalescens?

    • Nej, det är nog mer genetiskt betingat. Evolutionen har inte kommit över det där med poliolövhögar än. Eller krokodillövhögar, beroende på vem man frågar.

  2. Finns till och med medicinsk honung på tub, som en kräm ungefär, som vet. kan sälja. Annars rekomenderas såpaomslag.
    Såg att ni har småmaskigt hönät i hagen. Hur fungerar det??? Har köpt till boxarna och väntar på leverans. Vill kanske ha i hafen också. Be gärna Mulle skriva en utvärdering:

    • Mulles utvärdering står väl klar efter några genomläsningar här: alldeles för fånigt och långsamt sätt att äta på. Det borde gå att komma runt detta.

      Eller har jag förstått matte fel?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *