Inte som de andra barnen

Mullehästen har nu bott i Raggsockeland i tre veckor. Under den tiden har han så att säga presenterat sig.

Mullehästen är bra på att greja med saker. Hans favorit brukar vara utmaningen att få upp sin lägenhetsdörr. Därför har han fått ett snöre med en hake på som extra boxlås, ifall han skulle få upp det ordinarie boxlåset. Det snöret har han vid upprepade tillfällen knutit upp, och när matte knöt knutar som ingen levande varelse kan få upp utan vapen så övergick han till att ha sönder själva haken istället. Så nu har raggsockans matte tålmodigt bytt ut den mot en reservhake som sitter fast mycket tightare. Lyckligtvis når han inte det ordinarie boxlåset (än), såvida han inte kommer på att han kan klättra över grinden för att komma åt det.

Nästa grej är att om man ruskar på huvudet med rätta knycken när man står i stallgången så får man loss panikhakarna. Och det är ju skitkul, för det betyder att man inte går att sätta fast, utan kan vara lös hest när man vill! Så raggsockans matte har, med tålamod likt det man annars bara finner hos förskolepedagoger i barngrupper med speciella behov, bytt ut hakarna i stallgången så de är svårare att få upp. Matte har tröstat sig med tanken att familjen Raggsocka har träffat Mullehästen innan de erbjöd honom fast bostad, så man får anta att de hade ett hum om vad de gav sig in på.

Nu är Mullehästens nya nemesis hönätet. Mat med snören runt är onödigt. Nätet sitter uppe på väggen med en karbinhake i en ring. Det är ju ingenting för en Mullehäst, det plockar han enkelt ner, sen kan han stå på nätet och dra loss maten. Mycket enklare. Förutom den överhängande risken när man är en skodd häst att man liksom fastnar i det dära nätet. Så igår satte matte på en extra karbinhake riktad åt andra hållet, så han inte kommer åt den ena utan att låsa den andra ännu mer. Idag hade han fått upp den ena, men nätet hängde kvar. Istället hade han haft sönder nätet på ett sätt som måste inneburit att han typ hängt sig i det med sin fulla kroppstyngd. Matte lagade det med hakarna och spände fast det ännu mer.

Vi får se hur det ser ut imorgon.

Idag hade Mullehästen vilodag. Istället övade vi på att vara själva i stallet. Det är fortfarande lite läskigt att vara ensam häst i stallet när det är mörkt ute. På dagarna går det bra, men på kvällarna blir det gnäggigt och sprattligt. Om det beror på mörkrädsla, att Mullehästen är rädd att han ska hamna i husarrest som i somras eller om det är hela det här med raggsockor-i-grupp-grejen som ställer till det. Men vi övar och det går allt bättre. Det finns tre uppställningsplatser i stallet, och det hela förenklades med ungefär trehundra procent när matte kom på att Mullehästen vill stå så att han kan titta ut genom dörren och säga fnork åt förbipasserande spökkatter.

Mullehästen inledde med att engagerat ge sig på att knäppa upp de nya hakarna i stallgången, så matte tröttnade på honom och bestämde att nu är det på tiden att vi vänjer oss vid att stå lös hest utan att rymma även på det här stället. Det gick bra, speciellt så länge det gick förbi spökkatter utanför, för då hade han inte tid med matte alls. Och när han inte hade fullt upp med katterna roade han sig med att spana in i den bruna raggsockans lägenhet. Den röda raggsockans lägenhet är han inte ett dugg intresserad av efter att ha stått i boxvila i den halva sommaren.

Det är för övrigt märkligt hur bakdelen kan stå och vila ett ben medan framdelen är både hoppig och fnorkig. Men vad vet mänskligheten om hur pizzahästars logik fungerar, egentligen?

När Mullehästen stod snällt och lugnt i stallgången fick han gå in i sin lägenhet och äta middag medan matte hämtade raggsockorna. Inte veckans mest fysiska pass kanske, men garanterat en utmaning mentalt. Kanske inte i klass med asfalteringen i måndags, men utmattningsmässigt var det bra nära, faktiskt.


Comments

Inte som de andra barnen — 4 Comments

  1. en garanterat mullesäker lösning till boxdörren är att sätta en spärr/ hasp ned till som mullehästen inte når en som är lätt att haka av med foten för matte 🙂 jag har det i mitt stall, dålig bild men man ser hur det fungerar 🙂 [IMG]http://i1115.photobucket.com/albums/k551/lindalif91/feb2012034.jpg[/IMG]

  2. Måste ligga i pizza-generna att öppna boxdörrar. Vi hade en lipizzanervalack som foderhäst för en massa år sedan. Några år innan vi fick honom så hade han först öppnat sin boxdörr, sedan sitt favoritstos boxdörr – han struntade i de andra hästarna – och sist stalldörren, och så gick de två ut och åt gräs tillsammans…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *