Fartfötter

Mullehästen var mycket varmare i vänster fram än i höger idag. Det är ju på alla sätt dåligt. Eller potentiellt dåligt iallafall. Tillräckligt för att matte lätt paniskt skulle släpa ut raggsockans matte för att springa med Mullehästen i snöre på gårdsplan. Han var inte det minsta halt, det enda han påvisade var en viss frustration över att raggsockans matte inte lät honom äta i diket, samt att han behöver stärka sitt ena bakben. Men det är ju lite det vi håller på med, så.

När vi kom tillbaka in kom matte på att man kanske ska känna på bakbenen också. Då var det samma där, fast tvärt om. Varmare i höger än i vänster. Men eftersom det kändes poänglöst att hetsa upp sig över något som inte ens verkar göra ont så tänkte vi raskt att vi ger oss ut och rider ändå, iallafall i skritt. Så får vi se vad Mullehästen säger. Han brukar vara duktig på att tala om när det är nåt.

Så vi gav oss iväg, en ridtur i Mulles bästa kategori – grupp! Man är ju som sagt raggsocka nuförtiden och raggsockor-gör-saker-i-grupp! Märkligt nog verkar Mullehästen hävda den tesen mycket högre än vad själva raggsockorna gör, men man får anta att de är lite mer avspända med tillvaron än vad den vita dunderklumpen är just nu. Speciellt idag. Han var pigg och fnorkig redan när vi gick hemifrån. När han fick trava lite förvandlades han omedelbart till ett yrväder och när han var tvungen att ta toapaus så raggsockorna hann före så drabbades han av total efterkälkeskris och sen var det stört omöjligt att hålla ordning på djuret. Och han var garanterat inte det minsta öm i någon som helst fot, tacksåmycket. När vi hade fastställt det så tog vi en liten galopp, Mullehästen var en jetefarlig stridshäst och blev skitsur över att han inte är lika snabb som han är van vid. Raggsockorna kom ju före! Han löste det genom att börja bocka istället. Det var längesen, och kändes nästan lite fint för matten.

Sen ägnade han en stor del av ridturen åt att gå i mitten och försöka sätta sprätt på raggsockorna, på värsta uppviglarmanér. Han lyckades ganska bra också, även om den bruna raggsockan mest sa åt honom att han var en idiot och den röda raggsockan suckade och himlade sig (så gott som en raggsocka kan himla sig). Men när de fick lov att galoppera en gång till, och Mullehästen kom först, matte släppte tyglarna och Mullehästen släppte alla hämningar, då jävlar blev det fart i alla de tolv hästbenen. Första riktiga busgaloppen efter vilan! Woho!

Det var väldigt svårt att lugna ner sig efter den galoppen, tyckte alla tre. Att mattarna krävde skritt hela vägen hem var aptråkigt. Fast Mullehästen var i smyg lite nöjd med det, för hans polett tog slut helt en bit hemifrån så matte fick sitta av och gå bredvid den sista lilla biten. Vi har inte riktigt lärt oss hushålla med krafterna än.

När vi kom hem var alla fyra fötterna svala och jämna. Och resten av Mullehästen var svettig, trött och mycket, mycket nöjd.


Comments

Fartfötter — 2 Comments

  1. Härligt att läsa! Den största lyckan med fånghästarna är när de mår så bra som Mulle gör nu *peppar, peppar*. Keep on going!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *