Hej veterinären

På onsdag morgon var Mullehästen bättre på magen, såren såg torrare ut och började läka ihop. Istället hade det bildats stora ödem med vätska under magen, all vätskan som kom från nässligheten hade plötsligt ingenstans att ta vägen.

Tisdagens jourveterinär tog ju alla möjliga prover, och hela onsdagen väntade matte på provsvar. Inget kom under dagen, och efter jobbet åkte matte till stallet för att hitta en Mullehäst som var…sämre. Inte lika illa som på tisdagen, men betydligt sämre än onsdag morgon. Så matte gjorde samma vända som vi gjort kvällen innan, gnuggade den föga imponerade hästen med klorhexidinsvampar och satte på xylocain på de mest kliiga såren.

Mitt under badandet ringde veterinären med provsvar. Hon sa att de hade uteslutit svamp och bakterier, men funnit celler som kunde tyda på allergi. När matte meddelade att Mullehästen blev bättre men sen sämre igen frågade veterinären om vi ville ha ett besök för utredning eller om vi ville vänta. Men vi valde utredning (eller ja, matte valde, Mulle väljer sällan veterinären om han kan slippa). För även om det börjar gå över så kommer matte inte kunna sova av oro för vad som hänt, om Mullehästen hela tiden blir utsatt för nåt han inte tål och allt då kommer tillbaka och så vidare. Vi bestämde att de skulle komma tillbaka nästa dag. Hon sa också att Mullehästen kunde börja gå ut igen, utslagen blev ju inte bättre av att slippa solen, så han kan lika gärna få lulla runt i sin lillhage. Vi firade detta med att Mullehästen fick gå ut i tjugo minuter och inspektera. Under den tiden hann han rulla sig grundligt två gånger samt fippla av sig grimman. Och ja, det innebar ju att matte efter de tjugo minuterna fick samla ihop grimma och häst och ge honom ett nytt bad. Det var inte riktigt vad han hade tänkt sig.

Men ja. Allergi, alltså. Men mot vad? Han når inget gräs. Han har stått i box i flera dagar, med rent vatten och bara sitt vanliga hö. Halmpellets som strö, han har haft det i flera månader, och det här partiet har han haft en månad. Det är den dyra, fina sorten gjord för häst dessutom. Så det är osannolikt. Men vad är det då? Vad tusan är det som triggar en allergi så den hela tiden är värre på kvällarna är morgnarna?

På torsdag morgon var Mullehästen nämligen bättre igen. Såren på magen läker och visst kom nya, men inte lika många. Istället spred de sig från bakknäna och ner längs benen, samt från armbågarna ner på överarmarna.

På torsdag eftermiddag kom då veterinären för tredje gången på en vecka (den tredje veterinären dessutom). Den här veterinären hade också tittat på proverna från i tisdags, men hon tyckte inte att vi skulle utesluta bakterier. Hon tog också upp att den här typen av reaktion kan komma om hästen har till exempel dåliga levervärden, så utöver allergiprovet ville hon ta blodprov för levervärden och allmänna blodvärden. Hon föreslog också nya skrapprover, hudprover, pälsprover samt en hudbiopsi. Matte var vid det här laget i ett stadie av “gör vad du vill bara du lagar min häst!”, så det blev riktigt avancerat. Framför allt hudbiopsin då.

När man gör en hudbiopsi så betyder det att man tar en liten bit av huden med sig. Det gör sannolikt ont. Därför är det bra att droga hästen. Men Mullehästen är en snäll häst, så veterinären trodde att det skulle räcka med lokalbedövning. Det stora problemet var dock att det bästa stället att ta biopsin var precis i där sadelgjorden brukar sitta, och det är just precis där som Mullehästen inte vill ha klippmaskinen. Att bli klippt på baklåret kan vara okej, men ända där framme… näää. Så fort veterinären visade klippmaskinen sa Mullehästen upprört fnork och började steppa omkring. Men eftersom det bara var en liten liten ruta som skulle klippas så löste matte det strategiskt genom att rycka Mullehästen hårt i ena örat varpå han blev så asförbannad på matte att han missade vad veterinären gjorde, och när han väl kom på det och blev asförbannad på veterinären så stod hon redan två meter bort och förberedde lokalbedövningen. Stackars Mullehästen, överlistad igen!

Men han var ändå fantastiskt snäll, för sen stod han helt still när veterinären gnuggade hans sår med 70%-ig sprit och gav honom en spruta med lokalbedövning. Det bara ryckte lite i nosen för att visa att det hela egentligen inte var okej, faktiskt. Och det värsta var att han kunde inte ens få karameller under tiden, för det får han inte äta. Sorg och tragik.

Under tiden som lokalbedövningen behövde för att börja verka ordentligt så tog veterinären blodprover, en hel mängd. Sen var matte tvungen att titta bort under själva biopsin. Det är faktiskt inte helt lätt att hålla sig balanserad när någon gör hål i ens häst, även om det är ett väldigt litet hål! Men hon sydde ihop honom efteråt så nu har han inte bara sår och kli på hela magen, han har lite lokal syslöjd också.

Vidare fick han ordinationen att inte anstränga sig för mycket, men börja röra på sig i skritt. Och ja, det blir ju promenader då eftersom han helt strategiskt har ett hål i sadelgjordshöjd. Även om det är ihopsytt. Inte för att vi hade ridit ändå, men lite tömkörning hade varit kul. Nåväl, allt i sinom tid. Stygnet ska sitta i tio dagar till att börja med, sen får vi se hur allt står till. Och provsvaren fick vi ju vänta på till följande dag, såklart.

På fredag morgon mådde Mullehästen ganska uschligt. Det hela verkar mer och mer gå från att klia till att göra ont, och när det sprider sig mer och mer längs benen blir det allt svårare att få dem med sig när man ska gå nånstans. Men han var glad när han fick frukost i hagen. Han håller förvånansvärt god min genom altl det här, för det måste vara urjobbigt. Matte är mycket mer negativ och gnällig, och matte har inte ens ett myggbett som kliar.

Fredag eftermiddag tog vi en promenad enligt ordination, men det var svårare än vi räknat med. Mullehästen ville väldigt gärna och han försökte verkligen, men de stela konstiga bakbenen ville inte följa med alls. Det var verkligen en ynklig liten häst där ett tag. Men han kämpade på så gott han kunde, och efter en stund gick det lite bättre. Långsamt, men ändå.

Veterinären ringde också och meddelade att Mullehästen har en “störd blodbild”, samt en massa värden och sånt som matte inte fattade hälften av, och sen omedelbart glömde andra hälften av. Men proverna skulle skickas vidare för mer utredning, och de svaren för vi förhoppningsvis i början av nästa vecka. Så vi hoppas på bra svar då! Under tiden tänker vi inte ens spekulera i vad det kan vara, det verkar ju ändå inte lyckas särskilt bra.


Comments

Hej veterinären — 17 Comments

  1. Oj,oj,oj, nu börjar jag nästan gråta. Stackars er! Det är ju ingen hejd på eländet. Jag som tycker att eksem och sommarmugg är jobbigt!
    Hoppas att de hittar felet nu!
    Stortröstekram till er båda!
    /Sy

  2. Svårt att rösta excellent på nåt som bara beskriver en vidrig situation men jag gör det ändå för att du mitt i eländet orkar skriva utförligt om vad som händer. Lycka till om pussa nosen.

  3. Usch och fy! Jag lider verkligen med er! Att ha en sjuk häst är hemskt i sig, men att dessutom inte veta vad som orsakar lidandet är ännu värre!

    Bara ett par tankar som ploppade upp, har ingen aning om det kan vara så, jag bara spånar:
    Det kan inte vara någon flugspray? Behöver inte vara du som använder det, utan kanske någon annan i stallet som har det på sin häst och så finns det i luften?
    Eller något i vattnet, så att han får i sig något konstigt både “inifrån” och utifrån när han spolas?

  4. Stackars er, hoppas att ni kommer på vad de är och att det inte är något allvarligt, ni som har haft så mycket otur!

  5. Hej! Mitt vita arabsto ser likadan ut som mullehästen under magen…För en vecka sedan använde jag,idiotiskt nog,RB86 under magen innan en skogstur.Använder annars ultrashield och insåg att hon reagerade lika förra sommaren på RB,skulle naturligtvis gett bort flaskan för att inte göra om samma misstag..Till en början stort ödem med onda rödgula prickar.Lyckades inte få kyla eller tvätta.Ödemet har nu lagt sej någorlunda men prickarna kvarstår,hon piskar en del med svansen och kliar sej med hjälp av småbuskar i hagen men verkar “stå ut” någorlunda.Har inte kontaktat veterinär,mitt förra bruna arabsto fick efter att jag sprayat hela henne med nytt medel,stora kliande ödem över hela kroppen.Blev insatt på cortison,gick på gräs dagtid och måste fått fångkänning som vet,hovis,tränare,stallkompisar och jag missade,resulterade i hovbenssänkning på hösten…Nu är jag livrädd för cortison och mycket annat…Jag ger krafft magtarm ett par veckor maj och september månad,diamond v resten av året ,dagligen och kokar linfrön var tredje kväll,för att försöka förhindra magtarmstörningar.Kram på er!

  6. Stackars mullehästen. Måtte de komma på att det “bara” är att… [nåt enkelt] och så vips blir han frisk.

    Det här har inte varit någon skojig sommar för er precis …
    Utan husrum i regnet, fång, och magbölder.

  7. Ååh, vad jag lider med er. Men skönt att veterinärerna verkar ta det på allvar iaf, tyvärr är det ju inte alltid fallet…hoppas att det är något “lättfixat” och att Mullehästen snabbt blir frisk!

  8. Usch, stackars er! Inte roligt när lilla älsklingen drabbas av “mystiska” åkommor. Lite märkligt att han drabbas mest på mage och ben. Det kan inte vara något med att hjärtat inte orkar pumpa runt som det ska? Eller att blodet blivit “tjockt” så att säga? Eller att han fått diabetes? Nu ska man kanske inte dra paralleller till människor, men min sambo var rätt stor ett tag och fick då konstiga sår på just benen. Det hade samband med bl a diabetes och hjärta. Nu, efter viktnedgång och medicinering så har allt läkt och han har slutat med alla mediciner. Fast Mullehästen är väl inte tjock heller! 😉
    Inga konstiga flygfän som är mest aktiva på dagen som kan tänkas flyga in till Mulle och bita honom? Eller att han är allergisk mot någon parfym eller annat som någon människa har som är där dagtid? Allergi är nog bland det svåraste att diagnosticera…
    Usch och fy är det likväl och alla tummar, tår och öronsnibbar hålls så att Herr/Fru Veterinär hittar felet innan mattes guldfickor är tömda… 🙁

  9. Hej!
    Tänkte på sånt bad-exem hundar kan få när de badat för mkt. Vet inte vad det heter men det blir ju utslag och Mullehästen verkar ju duscha en del, och om han svettas under dagen så blir det kanske blött under magen, men på natten är det svalt så torkar det.
    En fundering bara 🙂

    Hoppas hursom att ni får bukt på det, verkar inge roligt alls!

  10. Men fy å pyton vilken sommar ni fått! Och så klagar folk på vädret… Massa morötter och annat fint önskar vi härmed Mullehästen och Bästa Matte!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *