Oinriden odåga

Mullehästen la en stor del av promenaden igår på att förklara hur evigt fel det är med promenader. Och i precis samma anda ägnade han hela ridturen idag åt att förklara hur evigt rätt det är att får vara en RIKTIG häst. Det vill säga ridhäst. Woho!

Vi har Granger på besök här för tillfället och tur är väl det, för Mullehästen hade nämligen glömt att han är inriden.  Först var han rädd för allting och försökte gömma sig i Grangers ficka. Sen skulle han gå först. Sen skulle han äta på allt i hela världen (“Jamen fikarast! Alla ska ha fikarast!”). Sen kom han på att han inte gått just den här vägen i egenskap av ridhäst på flera år. Då fick han spader för det. Sen blev han i tur och ordning rädd för en gran, en buske och en oerhört mystisk grästuva. Då gömde han sig bakom Granger igen, som påtalade olämpligheten i det här med att få en biljarderande framhov nertrampad på hälsenan. Mullehästen lyssnade dock inte på det örat. Och vad matte hade för åsikt om det hela var fullständigt ointressant.

Det bränner lite i mattehjärtat att Mullehästen måste stanna och pusta varje gång han har gått upp för ett svagt uppförslut, men å andra sidan är det nog lika bra att han är lite matt i brallan, för annars hade nog inte matte suttit kvar många minuter. Men bocka är jobbigt, så vi höll oss i ordning idag. Men livsgnistan är det inget fel på minsann!

När vi kom hem fick Mullehästen stretcha och göra lite sjukgymnastik i stallgången. Han var väldigt trött men mycket nöjd med sin utökade ridtur. Nu 2,8 km istället för 2,6, och med lite lutningar och allt!

Efter denna lycka lär det bli svårt att förklara varför det är promenad igen imorgon. Men det är så det är, vi kan inte ha för bråttom. På söndag är det ridtur igen, och då har vi lyckligtvis med oss både raggsocka, raggsockematte och Granger. I grupp kanske inte naturen attackerar riktigt lika mycket!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *