Början på något stort

Det har varit lite gnälligt här ett tag, det har det. Promenader börjar bli tråkigt och det är nog ingen som blir positiv av tolv grader och ösregn dagen efter midsommar.

Men vänta nu. Vad var det veterinären sa om efter midsommar?

Just det ja!

Eftersom Mullehästen för tillfället mer lever livet som spinkig, vit och luddig så fick vi palla upp sadeln med olika sorters fluff, för den hade blivit alldeles för stor. Det arma djuret har inte en enda ryggmuskel kvar att skryta med. Stel överallt var han dessutom, det var lite som att åka på en trähäst i början. Spinkig, stel, knagglig och knölig… men oj så glad!

Först förstod han inte varför han skulle ha benskydd på sig. Sen försod han inte varför han skulle ha sadel på sig. Sen förstod han inte varför han skulle ha matte på ryggen, utan hamnade i någon sorts chocktillstånd där han inte vågade gå av stallplan. Har man haft matte på marken i flera veckor så blir man helt plötsligt väldigt ensam när matte hamnar utom synhåll, liksom. Plus att det är väldigt lätt att glömma att man är inriden när man haft så långt uppehåll.

Men Mullehästen hade tur, för han fick sällskap av raggsockan och hans matte, samt raggsockans husse till fots. En annan häst OCH en människa i marknivå alltså. Oerhört bra. Skyddspatrull framför och bakom liksom.

Allt var skojigt. Allt skulle ätas på, fnorkas åt, inspekteras och ätas på igen. Mullehästen kan inte komma ihåg när han hade en så bra dag senast (kan någon påminna honom om det nästa gång han tycker att en halvtimme i skritt är vedervärdigt tråkigt?)

Det mest spännande var en av golfbanans underhållsbilar som fick för sig att fnorkiga Mullehästar är lika stabila som Raggsockor och körde om oss båda i direkt olämpligt tempo. Men matte fick stopp innan vi kom ut på någon av greenerna iallafall.

Mullehästen hade ohejdbart roligt. Raggsockan hade ohejdbart tråkigt, han förstod verkligen inte varför vi bara skulle skritta. Den där stora vita studsbollen brukar ju betyda massa rolig fart! Så han gick mest och suckade och himlade sig, varvat med försök att invitera till lite full fart. Men Mullehästen hade fullt upp med att ramla ner i ett dike och äta på något.

Som tröst fick Raggsockan en egen extratur när vi kommit hem igen. Mullehästen däremot, han var helt utmattad efter halvtimmesskritten, så han fick nöja sig med det och ramla ut i hagen igen istället.

Nu kommer den roliga perioden där vi ska skritta i lite drygt en månad. Det kommer att bli jättelätt att förklara det för Mullehästen, speciellt sen när han börjar muskla på sig lite igen. Jättelätt. Verkligen.

[foto: Raggsockans Husse]


Comments

Början på något stort — 8 Comments

  1. Banarbetarna lär sig vilka hästar som är säkra eller inte. Efter ett par spel från tinkergossen hände de att de t.o.m. Stannade och stängde av när vi kom . Lite halvpinsamt…

  2. Härligt att se att ni är påklädda och ute och går igen. På regnvåta vägar som sig bör på västkusten

  3. Härligt att se!!!
    Jag gläder mig dessutom till att läsa om era konversationer när han nu ska skrittas ett tag:)

  4. Härligt att ni är igång igen! En fråga: raggsockans mattes regnrock, är den från Hööks? Har funderat på att köpa en sådan nämligen och undrar om den är bra. Hade varit snällt om du ville fråga henne 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *