Temperaturer

Mullehästen alternerade som sagt utformningen på sin hage lite igår. Han klargjorde helt enkelt att han har varit konvalescent färdigt, tacksåmycket. Med raggsockemattens hjälp byggde matte om hagen så han får lite större, plus att han får låna raggsockornas foderbord där man kan hänga upp hö på fiffiga sätt så det tar längre tid att äta.

Höet räckte jättelänge. Men det hade antagligen mer att göra med att den nya remsan med hage hade gräs. Inte mycket, men tillräckligt för att matte skulle få multipla fångestanfall. Sannolikt helt i onödan. Det var så lite gräs att han fick gå fyra timmar igår (kalla fötter) och åtta timmar idag (ljumma fötter men kalla och smala ben, så man får anta att det var mer “har varit ute hela dagen”-fötter snarare än fångfötter).

Det är för övrigt en rekommendation för alla er som har friska hästar att känna på hästens hovar i olika situationer, för när det väl är nåt med hovarna blir man helt knäpp. Brukar han ha varma hovar? Är de inte lite olika varma? Är de varma eller bara ljumna? Har han fång nu, kommer han att dö, ska vi ringa Lantbrukstjänst direkt eller ta veterinären först?

Nähä, han hade bara råkat stå med den ena i solen. Jaha, då var det inget.

Han skrämde även sin matte från vettet när han inte stod och pillade i gräset när matte kom för att ta in honom, utan stod med huvudet uppe och spanade. Pust. Vi misstänker att det borde ligga betydligt mer diagnos på matte än på häst i dagsläget.

Imorse var vi ute på promenad. Matte hade först ingen lust, och det smittade naturligtvis av sig, så Mullehästen hade inte heller nån lust (det kan också ha att göra med att det fanns gräs i hans hage). Men vi gick ändå, för så duktiga är vi.

Mullehästen står ju just nu precis vid en golfbana. De senaste veckornas promenader har till stor del gått ut på att vänja sig vid ljudet när klubba slår mot golfboll, att det står människor i klunga mitt ute på stora gräsmattor (som man tydligen ABSOLUT inte får springa på) samt dessa vanskliga golfbagar som folk släpar runt på eller lämnar stående helt för sig själva på ett mystiskt vis vid nåt buskage. Det har varit lite traumatiskt, det har det, men det har ändå gått bra. Men om någon undrar hur många golfare som är ute på midsommardagens morgon så kan vi säga att det är verkligen inte många alls. Det var faktiskt inte någon. Och det är ju ÄNNU mera mystiskt. Antagligen GÖMDE de sig! I buskarna! Bakom träd! Bakom stenar! Överallt!

Mullehästen sa fnorkfnorkfnorkfnork och var helt övertygad om att han var en jätteliten knähäst som skulle sitta i mattes knä. Det var matte inte alls helt övertygad om. Konflikt uppstod vid flerfaldiga tillfällen.

När vi började gå så sken solen. När vi hade kommit halvvägs så gjorde den så att säga inte det. Det började istället ösregna. Det blev verkligen jätteblött, speciellt som ingen av oss hade några vidare regnkläder. Men det hade en positiv effekt eftersom den hysteriskt fnorkiga knähästen istället förvandlades till en genompurken släphäst. Inte lika spänstigt, men mycket mer lättmanövrerat.

För att optimera det hela så började golfarna dyka upp ungefär vid det här laget. De hade paraplyer. Och av det kan vi lära oss att inte ens genomsura släphästar kan klättra i träd, hur hysteriskt de än försöker.


Comments

Temperaturer — 4 Comments

  1. Golfare är luriga typer. Och jävligt petiga med sina gräsmattor, det har Mullehästen alldeles rätt i.
    Vi kan för övrigt meddela att den lokala golfande delen av befolkningen härstädes också är ena slöa rackare som inte orkade ut på golfbanan på midsommarförmiddagen. Förutom några lysande undantag, nämligen Huliganmatten med vidhängande make och syster. Men så är hon ju så präktig också.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *