Konsten att roa sig

Mullehästen inledde dagen med att skrämma vettet ur sin matte, genom att ha en ljummen framhov när matte gav honom frukost. De som varit så kalla och fina!
Men den långbente solistens matte ställde snällt upp och kollade fötterna vid lunch, och då var de kalla igen. Antagligen hade han just klivit upp när matte kom, och hade kanske legat och snoozat en stund innan med hoven under magen. På kvällen var de fortfarande kalla, och Mullehästen fortfarande magnifikt uttråkad.

Det här med att vara i husarrest i isoleringscell gör onekligen att precis allt som händer blir gigantiskt. Till exempel när det går förbi en katt utanför, det är så spännande att man nästan dööööör! Eller när matte glömmer att hålla rotborsten utom noshåll, då kan man försöka äta upp den. Eller för all del kasta den i huvudet på matte om man inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Om något låter utanför kan man hoppa flera meter upp i luften. Och så vidare.

Det absolut roligaste är när det ska mockas. För då öppnas nödutgången, då kan man försöka krypa ut den vägen!

När matte är i stallet får Mullehästen ha grimman på sig. Eftersom matte tänker sig att när man själv är sjuk så känner man sig mycket sjukare om man bara hasar runt i pyjamas, men om man tar på sig lite riktiga kläder så känner man sig friskare. Och grimman är ju lite mer riktiga kläder, även om Mullehästen helst springer runt naken till vardags.

En annan himla kul grej, tycker Mullehästen, är när raggsockans husse kommer och står i vägen. Mullehästen är ju, inte helt otippat, ganska intresserad av att gå ut ur lägenheten. Så om lägenhetsdörren är på glänt fixar han upp den på ett litet kick och försöker springa ut (Mullehästen är inte ouppfostrad, det är alla andra som är överuppfostrade!).

Men så kommer raggsockans husse och ställer sig i öppningen. Och raggsockans husse är en såndär person som man inte flyttar på i brådrasket. Mullehästen har testat allt. Han har stångats, försökt med en kringgående manöver, kittlats, testat överraskningsmoment, fintat i alla riktningar, hela repertoaren. Men det är helt hopplöst. Mullehästen tänker så det knakar få att hitta på en ny variant. Typ att nonchalant pilla i sig ett par halmstrån i spånet bara för att helt plötsligt gå till buffalo-attack med full styrka. Det hjälpte inte, han flyttade inte på sig ändå. Mullehästen står nu för sig själv och smider nya planer i mörkret. Han kommer att lyckas. Han vet inte hur, men en dag ska han stå som segrare.

Det enda problemet just nu är att raggsockans husse har lärt sig precis hur man ska klia i Mulleöronen. Och då glömmer man liksom av alla de där bra planerna man hade alldeles nyss.

Det är faktiskt typ oschysst krigsföring, det är det.


Comments

Konsten att roa sig — 3 Comments

  1. Rosor åt raggsockehussen. Han inte bara upplåter lägenhet till sjuk Mulle utan anstränger sig även för att roa densamme. En sann hedersman på min ära!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *