Sånt som bara händer andra

Att släppa hästarna på bete sådär härligt som vi gjorde igår är lika underbart varje år. Det är så fritt, ledigt och naturligt för dem att gå därute och plocka sitt eget käk. Det gör gott i mattehjärtat.

Men det finns vissa saker man ska komma ihåg med det där. Det är naturligt för hästar att gå ute och äta, men det är inte helt riskfritt. Till exempel finns det en hästsjukdom som heter fång. Hur fång fungerar är en lång och kantig förklaring, men grovt sett kan man säga att det är en rubbning i tarmfloran som orsakar olika processer i kroppen och då bland annat blödningar i hovarna som gör jeteont. Så ont att hästarna inte vill stå på sina fötter. Men de vågar inte lägga sig ner heller utan försöker avlasta genom att till exempel sätta in alla fötterna under sig som en get, eller sträcka ut dem framför sig i olika riktningar. Det är alla hästägares värsta mardröm att komma till hagen och se att hästen står konstigt.

Vad fång beror på vet man inte riktigt. Men man vet att olika saker kan agera som utlösande faktorer för ett fånganfall, till exempel oregelbunden motion, snabba foderbyten, stress vid t.ex. flytt eller den största av dem alla; för mycket mat för snabbt. Vill det sig illa och fånganfallet inte ger med sig kan det leda till att hovbenet sjunker och roterar. Och det förstår ju var och en att skelettdelar som börjar snurra omkring inte är så särskilt jättebra för någon.

Förr i tiden trodde man att fång bara drabbade övergödda gamla ponnyer, men nu vet man att det kan drabba vilken häst som helst även om vissa har större tendenser än andra. Att vara lättfödd är en ganska stor riskfaktor, speciellt i kombination med att vara matglad. Man är aldrig helt säker. Om en rundlätt häst ska leva ett normalt hästliv får man helt enkelt hoppas på turen.

Mullehästen hade tur i sjutton år. Men nu när han går in på sin artonde sommar höll turen inte i sig längre. När matte kom till hagen i förmiddags så stod Mullehästen inte och åt. Han stod mitt i hagen, med benen i konstiga vinklar och tittade ömsom på matte, ömsom på sina konstiga fötter. Och mycket riktigt, framfötterna var rejält varma.

Vi gick in från hagen, men det var inga problem. Om hästar har allvarliga fånganfall så går de väldigt illa, eller helst inte alls. Mullehästen var kanske lite kort i steget, men inte värre än man blir när man är gräsbakis liksom. Så matte tänkte att han kanske bara.. öh.. hade stått med fötterna i solen?

Men nä. Man kan försöka tänka bort saker, men det är inte rätt. Dessutom finns det andra tydliga tecken på fång, nämligen att man kan känna hästens puls i benen (det gör man inte annars, om det inte gör ont där). Och det kändes i båda frambenen en tydlig puls. Så det var inte mycket att be för, det var bara att sätta igång med första fånghjälpen (kallvatten) och ringa jourveterinär.

Det absolut bästa när hästar har fång är att de står med fötterna i hinkar med kallt vatten. Nu är somliga inte så jävla imponerade av såna tilltag, men han kunde på nåder gå med på en hink, så fick vi använda vattenslangen på den andra foten.

Kallvattnet fungerar som smärtlindrande för de varma hovarna och gör att blödningarna stannar av. När Mullehästen insåg det vaknade han till lite ur sin dvala och blev rätt pigg (vilket hände i samband med att matte fick för sig att det var dags att byta hinkhov. Det blev vatten över ungefär halva gårdsplan. Jeteroligt!).

Sen kom veterinären. Vi hade tur, för det var en av de riktigt bra veterinärerna som hade jour, en som Mullehästen har träffat förut (när han höll på att kräkas upp sin egen matstrupe, en lång historia). Veterinären kände på Mullehästens hovar som vid det här laget hade svalnat av rätt bra. Mullehästen fick visa att han kunde gå fint i skritt och trav, och veterinären var mycket nöjd med att han inte var halt. Fånganfallet är så lindrigt som det överhuvudtaget kan bli, och vi fick mycket beröm för första hjälpen-kylningen. Vetten klämde igenom fötterna med en visitertång och konstaterade att Mullehästen är ganska öm i ena foten men inte så farligt öm i den andra, men den andra var å andra sidan den som fått lov att stå i hink så den kanske var bättre kyld.

Mullehästen blev ordinerad strikt boxvila. Och sånt är ju ett aber i vanliga fall, men hur gör man när man inte har någon box att vila i?

Lyckligtvis har vi just flyttat till den helt fantastiska familjen Raggsocka. De lånade genast ut en raggsockelägenhet (raggsockorna själva går ute på natten och äter mat), och medan matte pratade med veterinären så fixade de så fint åt Mullehästen. De bäddade med nytt fint spån, kliade Mullehästen i öronen, organiserade om hela sin söndag, tog hand om matten och avslutade med den fantastiska gesten att bjuda på fika (till matte. Mullehästen går på diet). Det är underbart med såna människor, det är det faktiskt. Vi är så hemskt glada för att vi får vara där och för den fina hjälp vi får att det nästan inte går att förklara.

Men vad händer nu då? Mullehästen ska stå inne i lägenheten i en vecka, sen får han eventuellt gå ut i en liten, platt hage utan gräs. Ifall han kan uppföra sig, annars blir det fortsatt lägenhetsarrest. Han får inte äta ett enda grässtrå förrän tidigast vid midsommar, och han kommer aldrig att få gå på rejält bete igen (en gång fång, alltid fånghäst, hur lindrigt det än är). Han ska vila från ridning i 2-4 månader, men kanske får gå promenader om han mår bättre om nån månad.

Så ja, det här var ju inte alls den sommaren vi hade tänkt oss, med långritter och distanstävlingar, men vi väljer att tänka på de här sakerna:
* Fånganfallet är så lindrigt som ett fånganfall kan bli. Det går inte att ha mindre fång och fortfarande kalla det för fång.
* Bakhovarna klarade sig helt.
* Vi gjorde rätt som spolade kallt och lyckades häva det värsta i tid.
* Vi har underbara vänner som hjälper oss när sånt här händer.
* Mullehästen kommer inte att få några bestående men, mer än en ökad fångrisk. När han väl kommer igång igen kommer han att kunna ridas precis som vanligt.
* Mullehästen är visserligen instängd i lägenheten, men å andra sidan slipper han vara ute när det regnar. Eller när det är för varmt.
* Vi vet inte vad som löste ut det här, om det var flyttstressen, foderbytet eller betet, men troligen var det en kombination av alla tre, där 24 timmars ätande till slut puttade Mullekroppen över gränsen. Men allt löser sig, på något vis.

Man skulle kunna beskriva det lite som att Mullehästens matmissbruk en gång för alla har gått överstyr och Mullehästen helt enkelt måste åka på rehab resten av sommaren.

Så nu blir det diet. Hälften så mycket hö som en vanlig dag. Ingen havre. Inga morötter. Inga nomnoms. Men det är lite skitsamma. Bara han snart får må bra igen.


Comments

Sånt som bara händer andra — 30 Comments

  1. Stackars Mulle.. för någon vecka sedan gjorde min föreläsare på SLU en liknelse mellan fång och typ två-diabetes, troligtvis är det en liknande form hos häst. Vi håller alla tummar som finns!

  2. Usch och fy, vilken fasa att komma till hagen och hitta hästen så ;( Men skickligt att ändå uppfatta situationen och agera så direkt! Mullehästen har tur att få en sån bra matte 😉

  3. Jag satt och lästa med stigande förfärlse och världens största klump i magen. Vad bra att det gick så bra som det kunnat gå i den situationen. All eloge till _världens bästa Matte_, och massa krya på sig till fina Mulle.

    Och Matte? Du förtjänar choklad efter det här. Mycket. Du vet det va?

  4. Skönt att vet kunde komma ut så snabbt, och att det gick så bra som det gick trots läget. Stackars Mullebullen, hälsa från gudmor.

  5. Hej o hopp
    Ville bara meddela att det finns ett foder från St Hippolyt som heter Equigard och är just för fånghästar. Det reducerar sockerupptaget, genom att öka sockeromsättningen och stabiliserar magen.
    Har bantat Lilleman på det viset, den enda förändringen som jag gjort är att dra ner lite på havren.
    Vi har även en fd fånghäst i stallet som nu går tillsammans med dom andra och har fri tillgång på hö, tack vare equigard 😀
    Hoppas att allt går bra med Mullehästen framöver och att han slipper mer fångkänningar.

  6. Det är så j-a orättvist. Här finns det folk som vansköter sina hästar i åratal utan något straff… men när man har en matte som älskar sin häst och verkligen är duktig och gör precis ALLT för att hästen skall må bra och ha ett härligt liv, då kommer fångskiten dimpandes :-(.
    Man kan lägga sig ner o böla för mindre.

  7. Stackars Mulle och Mattte. Vi hoppas Mulle snabbt blir bra – för då följer väl matte efter! Menar du inga morötter någonsin igen?

  8. Stackars, stackars Mullehäst och Matte:( Nu kommer vi att vara extra försiktig när vi släpper på bete. Ransonering får gälla! För några år sedan, innan de egna hästarna införskaffades, hade vi en foderponny som haft fång (med lindring hovbensrotation). Det funkade faktiskt att ha henne på ett ogödslat bete om man var försiktig. Först ut med de stora pållarna för att beta av det värsta. Sedan tillvänjning med en kvart om dagen som sedan utökades. Vid puls backades tiden igen. Lite jobb men sen funkade det resten av sommaren, men vi pulsade ständigt! Kanske kan han trots allt klara att knapra lite nerbetat bete, stackars Mullehäst. Bättre än inget. Krya på sig lilla luddpäls.

  9. Ge nässla!!!
    Fungerar så bra att man nästan blir förvånad var gång 🙂
    Vi har haft en ponny med fång och lärde oss att ett stallapotek utan torkade nässlor är inte värt namnet om man har en fångbenägen häst. En vän till mej har en häst som har cushings. Han är numer väldigt fångkänslig och fick för ca en vecka sedan en känning och fick stå på box. Hon var här och hämtade av mina torkade nässlor och ringde nästa dag och var lycklig över den stora effekten så henns ögonsten slapp ha så ont.

    Kanske värt ett försök? Jag köper torkade nässlor på nätet. Första gången var jag inte förberedd och köpte då ett paket nässel-te på hälsokosten som räckte tills de jag beställt på nätet kom.

    Håller tummen för att det blir bra fort!

  10. Fy tusan vad trist, stackars Mulle! Men skönt att det var så lindrigt, jag ska hålla både tummar och tår för att det går bra för er!

  11. Neeeeej, det här ville jag inte läsa! Har själv haft en fångponny som jag klarade att ha besvärsfri i tre år innan den lömska sjukdomen slog till igen.

    Mitt tips är att röntga tassarna när Mullehästen är i skick att kunna åka till närmaste klinik med röntgenutrustning. Röntgenbilder är det enda som verkligen säger hur det ser ut i tassarna och dessutom är de en bra hjälp för hovslagarens fortsatta arbete…

  12. Stackars Mullehästen! Det är aldrig roligt att banta, och i all synnerhet inte när man inte bestämt det själv. Men heders åt raggsockefamiljen som ställde upp så fint! Å andra sidan, vem skulle inte ställa upp för en Mullehäst?

  13. Gulle Mulle! Vad tråkigt för dig – och stackars honom! Trist! Hoppas vi får fortsätta er på bloggen trots en konvalescensperiod. Ni är grymma!

  14. Den lilla amerikanska dragstern hälsar till Mulle att det är inne att vara inne just nu, särskilt om man har ont i tassarna på något vis.

    STOR krya på-kli på manken till Mulle o STOR styrkekram till matte! Heja! …och en extra guldstjärna för snabbt o rådigt handlande. Du bara rockar, helt enkelt!

    Virtuell choklad kommer här!

  15. Usch, fick ont i magen när jag läste. Har själv haft fånghäst, som var 22 år vid första anfallet, så jag vet vilket h-vete sjukdomen är. Det verkar i alla fall vara ett mindre anfall, men det är ändå otroligt trist. Min pålle fick inte gå utanför boxdörren på tre veckor 🙁

  16. Åh. 🙁 hoppas att Mullehästen inte har jätteont. Håller tummarna för att både Mulle & matte mår bra snart!

  17. Åh vad ledsen jag blev nu 🙁
    Men vilken tur att det var ett lindrigt fång-anfall … nästan fång-känning va?

    Hållar alla tummar å tår att Mulle blir en pigg och luddig vit yahoo-häst mycket snart igen!!

    Massor av styrkekramar till Matte också – så här via cyberspace!

Leave a Reply to margaretha Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *