En riktig hästdag

“Vafalls? Vad är det frågan om nu då?”

Tidigt på morgonen och allt, kan ni tro. Inte ens hunnit äta frukost ordentligt. Svältfödd!

Men det skulle ju komma att ändras. Efter en halvtimmes petande i höet i transporten så fick Mullehästen kliva ut rakt ut i himmelriket!

Vi hade tre hästar men bara två transporter, så vi fick börja med Mullehästen och den långbente solisten, medan den lille runde väntade med sin matte och fick gå på ridtur under tiden. Under den dryga timmen som det tog för oss att hämta den lille runde så hann Mullehästen inte bara rulla så att han blev mer gröngräsfläckig än vit, han hann dessutom äta så mycket att han expanderade ungefär tio centimeter i diameter. På UNDER TVÅ TIMMAR. Det kommer att bli en rund sommar, det här. Det kommer det att bli.

Det är ju tyvärr lite så att Mullehästen är begåvad med en missbrukspersonlighet av osanitära mått. Nu har det gått så långt att han har börjat snorta också. Vad kan man göra. Man känner sig så… hjälplös. Jo, visst har man hört talas om de som röker gräs, men att snorta gräs?

Matte lovade ju Mullehästen att det skulle bli ändring på det här med vilandet versus ridandet när vi hade flyttat. När vi hade kommit såhär långt på dagen tyckte Mullehästen kanske inte att det var så himla noga längre. Han tyckte mer att matte kunde åka hem och komma tillbaka i typ oktober. Men matte hade lovat, och matte håller vad matte lovar, så Mullehästen fick nådigast se sig infångad i hagen (“Fnörf. Kan du inte ta nån av de andra? Jag är upptagen!”). Vi har ju vilat ett tag så det är ju bara skritt på schemat, men nu har vi hamnat hemma hos Raggsockan och hans familj (matten, hussen och mördarcykeln), så vi hade finfint sällskap på turen. Jeteroligt!

Det var mycket att anpassa sig till. Typ golfare. Eller att mördarcykeln sa “ploing” när det kom grus i ekrarna eller “screeech” när vi bromsade i nerförsbackarna (alla fick bromsa i nerförsbackarna, inte bara cykeln). Att man inte fick bita varken cykeln eller cykelryttaren i baken (“skulle ba kolla ju!”). Att man inte kunde börja attackgaloppera bara för att Raggsockan skvallrade om vilka vägar som är bra galoppvägar. Att man inte kunde börja attackgaloppera bara för att man själv ville det. Att man inte kan köra över raggsockan och storma rakt ut i naturen när man hittar en ny väg som verkar skojig. Och sådär. Ni vet. Det mest komplicerade var de fem centimeter breda kanalerna över vägen som är gjorda för att leda bort vatten vid regn. Man måste gå över dem. Her-re-gud.

Men Mullehästen kom på en bra strategi. Precis som han brukar. Först bogtacklade han cykeln så att cykeln åkte över före (cyklar är alltid lägst i rang och kan offras till krokodilerna. Speciellt cyklar som säger ploing och screeech). Sen sa han fnork och stirrade hypnotiskt en stund. Sen klev han över med så höga knälyft att matte höll på att ramla av. Det funkade bra.

När vi kom hem efter en timme och nästan fem kilometer så var Mullehästen fullkomligt genomsvettig. Raggsockan (med stora delar av vinterpälsen kvar men utan hysteriska manér) var bara lite svettig under sadeln. Cykeln var inte svettig alls (jävla orättvist).
Eftersom vi för tillfället inte har koll på alla sadeltillbehör så rider ju matte barbacka, men idag hade matte varit strategisk och lagt på ett schabrak med resårgjord för att slippa bli hästsvettig på benen. Det hjälpte föga, eftersom Mullehästen ganska omgående svettades igenom schabraket i sina ambitioner att ta över världen (eller vad tusan det nu var han höll på med).

Så han fick bada i kallvatten (och förtjusningen för utomhusstallgången försvann fasligt snabbt när somliga insåg att utomhusstallgången även innefattade vattenslang). Det var ganska kallt, men lite mysigt också, även om man inte kan låtsas om det. Sen fick han gå ut och jobba vidare på midjemåttet.

Nöjd Mullehäst idag. Mycket nöjd Mullehäst.


Comments

En riktig hästdag — 4 Comments

  1. Tog en kvällsrunda, för att titta på kändisen, men ingen vit pizzahäst i hagen. Och så vill hästarna i vårt stall gärna varna Mulle. Efter några års traskande runt golfbanan har de lärt sig ett och annat. Tex det finns ett vattenhjul strax nedanför din hage. Många fnork och piaff passar där. Och det gäller att se upp, man kan drabbas av utslag…

    • Den vita pizzakändisen är instängd i raggsockestallet på obestämd framtid. Missbrukspersonligheten tog överhanden till slut.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *