Öppet brev till Mullehästen

Kära Mullehäst,

Ja, jag vet. Jag dök inte upp idag heller. Du har en ganska kass matte just nu. Det är andra gången bara den här veckan. Men stallmatte lovade att hon skulle ge dig extra karameller och räkna dina ben. Vädret är fint och marken fullkomligt transfigureras till ett jättelikt smörgårsbord under fötterna på dig, så jag tror nog ändå att du klarar dig fint.

Det är lite mycket som spelar in just nu. Hela den här månaden har varit ganska trist, men den senaste veckan har verkligen varit bedrövlig. Matte jobbar över till sjutiden på kvällarna och det är så satans besvärligt att ha all utrustningen i bilen. Det är ingen ursäkt egentligen, men du vet hur det är. Du gillar inte heller att stå vid bilen och bli påklädd, speciellt inte som det ser ut som att bilen tänker äta upp dig när bakluckan är öppen.

Och till mattes försvar; Du började faktiskt. Det var liksom inte jag som blev halt först. Du får se den här extra vilan som en kombination av semester och en säkerhetsmarginal på konvalescensen. Så kan vi vara helt säkra på att du inte har ont i benet längre. Nej, jag vet att du inte har haft det på en vecka, men försöka tänka lite positivt nu.

Men vet du vad. På lördag ska du få åka till en annan hage. En med mycket större smörgåsbord, hemma hos Linda och Raggsockan. Där har du ju varit förut och hälsat på, även om det är några år sen. Där finns det massor av fina ridvägar, och på gården bredvid ligger det stora ridhuset som vi tränade i för en herrans massa år sen. Där får vi säkert några fina veckor innan vi räknar ut hur vi ska lösa ditt boende mer permanent.

Vi har tagit oss igenom värre svackor än den här. Och vet du vad. Det är lördag i övermorgon. Det är faktiskt ganska snart. Och då jävlar. Då har vi alla möjligheter att dra igång på riktigt. Vi har en stallgång att låna så vi kan sadla, och det finns vägar och ridhus. Dessutom har vi det ganska starka incitamentet att både du och jag borde gå ner ungefär tio procent av respektive kroppsvikt. Det har vi verkligen inga ursäkter för, hörrö du. Du behöver verkligen få en ny hoppsadel, men det blir inget med det förrän din mage har slutat sticka ut femton centimeter på var sida.

Sluta säga emot, du är visst tjock.

Vi ses imorgon. Och då är det bara en natt kvar innan det blir dags för nästa del av äventyret. Då blir det roligt igen. Jag lovar.

Puss på mulen.
//Matte


[foto: Carola E.]


Comments

Öppet brev till Mullehästen — 4 Comments

  1. Jag tar mig friheten att göra mig till tolk för Mullehästen och säger: Va? Har du inte varit här på ett par dar? Tiden går så fort när man äter så jag tappade räkning på dagarna. Det ordnar sig matte! Jag är inte ett dugg bitter 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *