Hallå ja

Vi är äntligen flyttade och klara, både matte och häst. Nu har vi blivit göteborgare igen!

Mullehästen har flyttat in i en tvåa söder om stan. En lägenhet som är så stor att den har två dörrar och Mullehästen bara vågade sova på ena halvan inatt. Men han vänjer sig nog.

Igår när vi anlände tyckte Mullehästen att det var jetespännande! Det var så mycket att titta på att han fnorkade såpass att han nästan glömde att andas. Efter en stunds stirrande i alla riktningar fick Mullehästen gå ut och kolla läget i paddocken för sig själv medan matte packade in grejor. Mullehästar har onekligen sketmycket grejor, och då trodde vi ändå att det mesta var flyttat redan. Så själva inpackandet tog en stund (men var inte särskilt organiserat för det. Organiserandet kommer nog senare.). Mullehästen tog det med ro, han tyckte att den nya paddocken var spännande, och den hade mat i kanterna under staketet som man kunde plocka själv.

Det behövde naturligtvis provrullas också. Hur hade det sett ut annars?

Som synes fick paddocken med beröm godkänt ur rullningssynpunkt. Och det är ju det klart viktigaste, ridsynpunkt är liksom sekundärt ändå.

När grejorna var någotsånär på plats fick Mullehästen kolla in sin nya lägenhet, som alltså är stor som en tennisplan (eller ja, nästan). Det är två lägenheter egentligen, men mellanväggen är borttagen så en liten tjock häst får plats att ta en joggingrunda därinne. Inte för att det är aktuellt, men känslan liksom, känslan!

Imorse var det dags att träffa de nya kompisarna och inspektera den nya hagen. Det var så spännande och viktigt att Mullehästen nästan sprang över sin matte på väg ut (våra uppförandemässiga vänner Skick och Fason är tydligen på semester). Först fick han träffa den långbente solisten. Det var skojigt. De har träffats förut, men det var många många år sen, när den långbente var en liten valp. Men hästminne är hästminne, även om det tog en liten stund.

“Och vem fan är du?”

“Jahaaa, det är ju du! Ska vi springa?”

Det var jeteroligt! Den långbente tyckte det var så skojigt att Mullehästen inte fick inspektera hagen ifred, utan hade en glad långbening i svansen hela vägen runt.

När de hade sorterat ut det hela kom nästa polare ut för att hälsa, en liten rund löpare. Men då hade Mullehästen inte tid längre, för han hade hittat frukost. Gräsfrukost, bästaste sorten! Den runda gjorde tappra försök att säga hej, men Mullehästen nickade bara artigt och återgick till sin frukost. Saker i tur och ordning. Allt har sin tid.

Matte fick senare rapporter om ivriga omgångar av grimleken. Det känns som de tre gossarna kommer att bli goda vänner.

Eftersom vi alltid måste trassla till det så mycket vi kan så ska Mullehästen bara bo här i en månad. Sen flyttar vi igen, men då med samma kompisar och rutiner, bara ett nytt ställe. Så det kommer nog att gå fint det med.


Comments

Hallå ja — 4 Comments

  1. Skönt att allt går bra! Men jag tror aldrig jag skulle orka städa ur min sadelkammare, fast du har nu påmint mig om att det nog borde göras.

  2. Härligt att höra att flytten funkat bra för åtminstone 50% av Mulleekipaget! Hoppas det går bra för matte också. Hon får ju som packa upp för två, typ.

  3. En sådan lägenhet har min lussebulle (=lusitano) också haft! Tre travsteg på rakt spår fick hon plats med.

  4. Härligt att höra att Mullehästen fått ett juste boende, om än intermistiskt. Men hur har det gått för matte då? Är din lägenhet lika fin? Håller tummarna för det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *