Begränsat bromsande

Idag hade matte tröttnat på det outgrundliga frambenet och kände att nä fan, nu rider vi ut, långt och rejält. Svullnar det då så tar vi Mullehästen till veterinären, svullnar det inte så anmäler i honom till tävlingen. Och därmed basta. Så vi red ut. Långt och rejält.

Matte sa “Nu ska vi satsa på att rida långt och orka länge!”. Mullehästen hörde “Nu ska vi vara hysteriska i en och en halv mil!”. Vi red knappa 15 km. Under den tiden bromsade Mullehästen frivilligt en enda gång, och det var från full galopp för att glo på en brevlåda. Annars var han högt och lågt, utspridd i olika riktningar över hela vägen och sprang som om han var jagad av imaginära vargar. Jeteglad hest!

Vi började med trekilometersvägen, där Mullehästen med marginal slog personbästa med 06:57 (löpteknik “tänk bandvagn trimmad av femtonåring med moppefjun”). Det tidigare rekordet var på 07:34, och det som nu är tredje bästa tid var nio minuter blankt. Det kanske ger lite perspektiv på dagens hysteri. Sen red vi en mil efter det.

Det kan ju verka som ett ganska dåligt träningsupplägg att först springa utav bara helvete tre kilometer (efter uppvärmning, naturligtvis) och sen försöka orka länge. Men med facit i hand kan vi säga att de första 2-3 kilometrarna på tävlingarna så springer Mullehästen utav bara helvete, sen orkar han länge. Så för honom är det nog ett ganska bra upplägg.

Vi fortsatte mellan åkrar och ängar i alla gångarter (ibland samtidigt), in i en skog och trampade runt lite och sen ut på vägarna igen. Mullehästen låg på i hundranitti så fort tillfälle bjöds och matte fick gräla på honom ofta om vilket tempo vi skulle ha egentligen. Oklart vem av oss som svettades mest, den som försökte öka eller den som försökte minska, men Mullehästen var iallafall den som löddrade snyggast.

15 km kanske inte är så mycket med tanke på att vi ska rida 40 km om ett par veckor, men om Mullehästen är som han var idag så kommer han inte att ha tid att bli trött. Det är faktiskt också en strategi!


Comments

Begränsat bromsande — 9 Comments

    • Mycket riktigt, det kollar vi idag! Han visade ju inga direkta defekter igår iallafall, mer än den kroniska mellan öronen.

  1. Har mullematte något bra tips för att få en häst trött?
    Har en madame som börjar segt och sen slutar som duracellkanin, medans matte följer samma mönster fast tvärt om… nånstans på mitten är vi synkade…
    O då gäller det 1,5timmas turer i gott tempo..
    Det vi hittat hittils är intervallträning i långa backar, men det är ju sådär 7 dagar i veckan.. 😉

    • Tänka. Om man låter hästen springa utav bara helvete för att bli trött så kommer det bara leda till en häst med superkondis = ännu svårare att få trött den vägen.
      Mullehästen blir aldrig trött av att springa, han blir bara trött om han måste tänka. Så snitsiga krumelurer och dressyrövningar är det enda sättet att trötta ut hans apelsin.

  2. Jag tror han försöker få in så många som möjligt av sina gamla favvo-vägar i minnet inför flytten till nya vägar…… Eller är han lyckligt ovetandes om att han skall flytta?

    • Matte har talat om det, men han är nog ändå lyckligt ovetandes. Han brukar väldigt sällan registrera vad matte pratar om ifall det är saker som inte händer precis just nu eller som involverar mat.

  3. Ojdå! Det är alltså vårt fel att den blev grön. Vi får bättra oss, alla mullebloggläsare! Så här kan vi INTE ha det!
    Det här med att rida 40 km är imponerande. Ni är duktiga, ni! Hur lång tid tar det?
    /Sy

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *