Magiskt

Vi hade en sånhär dag idag:

Det kan ju onekligen verka lite som att matte fick en oöverkomlig utmaning i pälsfärgskampen. Men matte har fuskat, matte har skaffat ett vapen. En såndära magisk borste. Och ja. Den är gjord av plast, fruktansvärt obekväm att hålla i, ganska ful, möjligen onödigt dyr och den individ som stått för dekoren på den har antagligen aldrig sett en häst stå på bakbenen. Men herregud vilken skillnad. Leran bara rasade av. Och vad än bättre är; Mullehästen var ingen total dramaqueen över att behöva bli borstad. Han var snarare vänligt intresserad av borsten, för den var ju inte alls otrevlig. Ganska smaklös att tugga på, men man kan inte få allt. Matte, som konsekvent vägrar saker som marknadsförs hårt och är gjorda av plast måste buga inför den tyska borstdesignkonsten. Vi är frälsta, vare sig vi vill eller inte. Med den magiska borsten gick det att få en Rullehäst till en Mullehäst på mindre än en kvart och helt utan bråk.

Magic Brush, säljs i trepack på t.ex Hööks för 149:-. Rekommenderas. Vi gick ihop tre stycken i stallet och fick varsin, eftersom de är identiska (förutom färgen). Dessutom kan man tvätta dem i maskin. Leve det.

När matte grävt fram Mullehästen ur pansarleran så gick vi ut ihop med den bruna hjälten och hans matte, för att klättra lite i den bra klätterbacken. Det visade sig dock när vi närmade oss backen att det inte skulle bli någon klättring i just den backen just idag, eftersom storleken på traktorn som lastade timmer mitt på vägen var såpass överväldigande att Mullehästen började trava baklänges. Och då var han den stillsamma av de båda. Så vi vände lite käckt och valde en annan backe istället.

Vi höll oss i skritt idag, eftersom det var första dagen vi red efter det mystiska frambenet. Och tur var det, för rätt vad det var när vi traskade på längs vägen så försvann marken under Mullehästens fot och halva benet åkte ner i ett sjunkhål i grusvägen. Mycket obehagligt, men lyckligtvis var det ett bakben och i skritt. Framben i galopp vill vi inte ens tänka på hur det hade gått.

I övrigt var det skuttigt. Den bruna hjälten kände sig uppvärmd och uppe i varv och älgade på i skritten så Mullehästen och hans korta ben inte alls hann med. Han tog till andra metoder istället, det vill säga att takta och småskutta glatt så att matte höll på att få hjärnskakning. Glad är han iallafall, det är fint det.

Vi tog en travsträcka också, i hysteriskt tempo med fnissiga hästar som skulle tävla i trav. Mullehästen fuskade och galopperade lite så han blev diskad och hjälten vann. Ordning på konvalescenten, tack!


Comments

Magiskt — 13 Comments

  1. På mina borstar står det att de är till olika delar av kroppen, päls, ben och hov. Och jag tycker det är lite olika täthet i piggarna… Men vad vet jag. Använder alla till kroppen, men tycker de är svåra att bli av med pälsen från. Även om man slår dem i golvet…

    • Det där har jag också funderat på, är det verkligen någon skillnad på borstarna? För precis som du säger står det ju ben på en, hov på en osv.

      • På mina står det olika saker på tyska ist för den fina stegrande hästen – men den enda skillnaden på borstarna är färgen. Fast i Tyskland kanske det är lag på att ha gula borstar till hovarna, röda till benen och blå till kroppen?
        Helt klart någon som tänkt kreativt för att tvinga folk att köpa tre borstar. Om folk inte är så smarta som mullematten. Eller har exakt tre hästar, som vi har.

  2. Jag ska banne mig köpa en sån packe… inte helt lätt att försöka få bort tjocka lager lera på ridskolehästarna där benskydden ska ligga med en rotborste – för det är vad vi har att tillgå. Bättre att ha med sig nåt eget som funkar i så fall!

  3. Schysst med en recention av sagda borst-trio. Har sett den på t ex Granngården o förundrats över priset. Motsvaras alltså. Bra o veta om tok-leran slår till! 🙂 …säger hästmatten som shoppar rotborstar på ICA… :-/

  4. Borstarna är underbara till lera, men totalt värdelösa när det börjar fällas! Håren fastnar som berget i borsten och går bara bort om man skrapar tills fingrarna blöder. Så när borsten är tom kan man ta två drag på hästen, rensa tills fingrarna blöder osv tills man har 5 blodiga fingerstumpar kvar då har man borstat färdigt.

  5. Är också helt förundrad över hur bra de borstarna funkar, oslagbara. Sen är de lite svårare att få ut hår ur, men som någon skrev, att slå dom i golvet funkar.
    Hälsningar från Madame Victorias matte. (Victoria har en talang för rullning, matte utvecklar talanger för att kunna rida på nåt mindre dammigt..)

  6. Jag var skeptisk till borstarna. Köpte en trepack, en till varje häst. Föredrar ryktstenen på långhårige vit, men till min klippta är den suverän och hon verkar älska den konstigt nog. Blir riktigt blank och fin också. Tom i ansiktet går den bra:o. Där brukar annars bara mjukborste accepteras. Mycket bra till torkad lera på alla. Det bara rasar av. Men en räcker absolut: Ser ingen skillnad på mina.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *