Väderomslag

Man skulle kunna tro att Mullehästen efter veckans bedrövelser skulle vara aningen skeptisk mot sin matte, men det var han alltså inte. Så fort vår vän C var hemma igen på lördagen, och Mulle fick ha sin matte ifred så blev han gamla vanliga Mullehästen. Möjligen ännu mer sprattlig än tidigare.

Vi firade detta med att sprattla ut i skogen för ett rejält träningspass. Det är faktiskt bara två månader kvar till säsongsdebuten, hög tid att börja träna ordentligt! Tyvärr var det fem minusgrader, fuktig snålblåst och kornsnö, så rent vädermässigt var det inte direkt behagligt. Men Mullehästen var glad och skuttade runt på vägen, blev rädd för en kråka och sådär. Efter passet var vi täckta av ett islager från topp till hov, det var…kallt.

Det blev 8,8 km på lite drygt en timme. Inget matchtempo, men då hade vi tjugo minuters skritt i början och om man räknar bort det så var det ett fullt dugligt grundtempo. Vi travade och galopperade 5 km i sträck utan paus (utom en gång när Mullehästen trodde att han såg en älg och var tvungen att tvärstanna så matte höll på att fortsätta på egen hand). Det var ganska hårt med tanke på hur vi har slarvat senaste tiden, men Mullehästen var ändå fortfarande pigg och glad när vi kom hem igen (det var inte matte, men det är egentligen inte särskilt noga).

Igår bestämde vi oss för att ta det lilla lugna, så vi skrittade ut en sväng i sällskap med den bruna hjälten och hans matte. Det var inte alls lika vidrigt, solen sken och det var nästan nollgradigt, rena vårvärmen. Mullehästen fick vara nakenbak och gå utan asscover ute för första gången i år. Det var han mycket nöjd med.

Den bruna hjälten hade en Rädd-För-Allt-dag. Detär jobbigt med såna dagar. Speciellt för sällskapet, eftersom vi var tvungna att stå still och stirra på odefinierade punkter i naturen mest hela tiden. Det var inte alls vad Mullehästen hade planerat, han var ju ute för att röra på sig, inte stå still!

Grejen med Mullehästen är att han oftast är duktig med att gå förbi farligheter. Han gör det visserligen på tvären, vilt fnorkandes, men han går förbi. Däremot när sällskapet har stannat och stirrar, uppenbarligen rädd för något mystiskt som Mullehästen inte kan se, då vägrar han att gå. Om man inte vet VAD faran är kan man ju inte hantera den! Och uppenbarligen såg hjälten en massa saker som Mullehästen inte såg, och då vågade ingen av dem gå framåt. Det är faktiskt inte lätt ibland, det är det inte.

Idag har Mullehästen vilodag. Imorgon borde vi kravla oss ner i paddocken igen, men vi får se vad vi känner för när vi kommer så långt.


Comments

Väderomslag — 3 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *