Sprattelfnatt

Taggen i föregående inlägg kommer självklart från Steve med Lloyden. Vi har inte självmant börjat dra ordvitsar om Kuwaitkriget. Om du är född efter 1990 och därmed saknar tjugo år gamla populärkulturella referensramar så kan vi säga att det var roligt då iallafall.

Matte lyckades ta sig hem inatt, med just flygplan. Det var en lätt traumatisk upplevelse (inte minst på grund av paret tvärs över gången som försökte komma med i tiotusenmetersklubben. Yes, we noticed. We all noticed.), men antagligen var det inte hälften så eländigt som det var för de stackare som inte orkat vänta på att planen skulle börja gå utan istället valt att ta bussen från Arlanda till Landvetter. Matte, som generellt sett vägrar ta bussen någonstans alls, var envis nog att vänta på flyget istället. Och fick därmed upplevelsen att gå från 33000 fot till marknivå på ungefär två och en halv minut. Det är så man blir påmind att man har trumhinnor.

Beirut-Berit roade sig för övrigt inte bara med att ställa in flygplan, utan även skrämmas. Mullehästen fick komma in och gömma sig i stallet på eftermiddagen, men åklådan försökte fly undan stormen på sant Mullefamiljsmanér, det vill säga okontrollerat och på eget initiativ. Stallmatte förevigade det hela (efter att ha förankrat lådan):

Hej hå. Tur att den inte hann rymma längre innan den fångades in. Matte tråcklade tillbaka den på sin plats idag och skällde lite på den för oplanerade yahoos.

När matte kom till stallet idag så fick Mullehästen problem. Först blev han glad att se matte, sen blev han arg för att matte hade varit borta, sen blev han överförtjust när det vankades ridning, blev skitsur när sadeln visade sig ha en sadelgjord (den här gången OCKSÅ! Så himla oförskämt!). Därefter kom han på att det kliade överallt och fick sprattelfnatt för att han inte gjort något på fyra dagar, vilket i sin tur ledde till kortslutning med som enda lösning att bocktackla en intet ont anande vägg.

Och den här hästen tyckte alltså matte att det var en bra idé att rida ut på idag. Orastad. I mörkret. Med pannlampa. Jorå!

Det var premiär för pannlampa idag (vi har dessutom tappat bort vår, så vi fick låna av vår vän C). Pannlampa är alltid jetekonstigt, och allra mest jetekonstigt är det när man inte varit ute i mörkret på typ åtta månader. Men nu är det så det kommer vara framöver, så det är bara att kamma sig och ta tag i pannlamperidandet.

Det blir skuggor överallt. Och när nåt är farligt och matte tittar på det så blir det farliga upplyst, vilket generellt sett inte direkt hjälper. Här går man och fnorkar lite i godan ro och helt plötsligt har man ett gäng brevlådor i värsta highlighten liksom. Jelp. Det är sånt som ger popcorneffekt (ni vet att nåt litet vitt fluffigt plötsligt skjuter iväg i oplanerad riktning, oftast uppåt).

Mullehästen var inte helt oväntat odrägligt pigg och glad. Därför tjatade han oavbrutet om att få galoppera. Galoppeeeera! Och matte är inte den som är den, utan lät odågan springa på längs en lämplig grusväg. Tyvärr har ansvariga för den lämpliga grusvägen varit lite förutseende och satt upp plogkäppar (ni vet de oranga plastpinnarna med reflexer på) inför vintern. Pannlampan gjorde såklart att reflexerna på plogkäpparna lyste såpass att Mullehästen var tvungen att tvärnita och fånstirra på varje käpp innan han stormade vidare. Med käppar sisådär var fyrtionde meter så blir det inte direkt en galopp med flyt, om man säger.

Det gick bättre när vi kom ner på den mindre grusvägen utan käppar. Då kunde vi springa på riktigt. I beckmörker. Pannlampan är inte så mycket till för att lysa upp vägen, den är mer för att avgöra var vägen är någonstans. Moderna tiders ledsyn stavas LED-syn. Det är alltid en lite speciell känsla när man dessutom kommer ihåg att den i sällskapet som har bäst mörkerseende inte är den som sköter framfarten.

Men som sagt, det är väl såhär det kommer vara ett tag framöver. Vi börjar så smått längta efter fnöh.


Comments

Sprattelfnatt — 9 Comments

  1. Men Mullehusvagnen alltså….. som försäkringsbolagsanställd får man frossa. Finns ingen försäkring som täcker om den blåser in i grannens BMW och bucklar till densamma. Tur att stallmatte hann fram och fånga in monstret.

    • Täcker inte ens grannens BMW-försäkring? Eller så kanske man kan hävda att den var i trafik, den verkade ju tro att den var det…

      Dumt av mig, den har klossar bakom för att inte åka ner i hagen men jag trodde inte den skulle ge sig iväg framåt. Får skaffa bättre stöttning. Transporten bredvid hade inga klossar alls men väger väl dubbelst så mycket så den höll sig på plats!

      • Jo grannens bilförsäkring täcker förståss, sen får man väl diskutera självrisken. Grejen med “i trafik” är att det inte finns trafikförsäkring på släp som inte är kopplat till bil….
        Har själv haft släp stående på precis samma premisser som du. “Drar man i handbromsen på vintern fryser den ju”. Man tror ju liksom inte att den skall dra iväg på egen hand bara för att det blåser lite. Kan som kuriosa meddela att hela båten till Stora Karlsö blåste med kärra och allt av kajen i Klintehamn för tre år sen i en strom…..

  2. Det om vem som ser bäst i mörker, är det så generellt att hästar ser sämre än människor? För då har jag nog råkat dra de över samma kam som massa andra djur, typ katt… 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *