Dumma november.

Det var verkligen extra mycket november idag. Med duggregn som kommer blåsande från sidan och tre plusgrader. Mörkt och dimmigt var det också. Och vilodag var inte ett alternativ. De här förutsättningarna gjorde den novembertrötta matten nästintill gråtfärdig, för dressyren funkar verkligen inte just nu, det tar emot i alla ändar och är som att rida på en obstinat krabba mellan varven.

Rida ut fungerar inte när det är mörkt och dimmigt, för i dimma syns inte vita hästar ens om man klär in dem i julgransbelysning, och vi ville inte krocka med en bil och dö sådär i onödan. Så det var paddocken kvar. Med obstinat krabba och allt.

Dumma november.

För att undvika totalt ridfiasko bestämde matte snabbt att det enda rätta är att sätta upp ett litet hinder och låtsas ha hoppning. På så vis får djuret motion och ingen tittar för noga på formen. Bra plan. Och när vi ändå håller på kan vi sätta upp ett litet hinder till strax bakom det första, så får han rumpträning dessutom. Vi har ju lite brist på rumpa för tillfället. Studshoppning. Bra plan!

Så vi klädde på hoppkläderna, gick ut i det dassiga vädret, byggde upp våra små skutt på ena kortsidan, satt upp, skrittade fram i godan ro. Så långt allt väl. Sen började vi trava. Då var Mullehästen halt.

Fast det gick inte att avgöra på vilket ben. Det varierade liksom. Så matte travade vidare för att reda ut det hela, samtidigt som tankarna hann gå igenom vilken veterinärklinik vi ska ringa och vilken veterinär vi vill ha. Och hur mycket vi verkligen inte har lust, ork eller råd med en massa utredningar och klinikbesök nu. Men det är klart, nu när matte börjar bli frisk är det väl helt i sin ordning att Mullehästen är skadad.

Precis när matte skulle ge upp den mystiska hältan efter trekvarts varv så förklarade Mullehästen vad han höll på med. Han hade inte alls haltat, han hade planerat. Och eftersom han är av manligt kön blev det svårt att planera och springa samtidigt, därav den svajiga gången. Och förklaringen bestod av att han helt sonika tryckte ut bogen och stack i full bananas mot hindren. Han hade inte ont nånstans alls, han hade bara räknat ut hur man gör för att få hoppa utan att värma upp först!

När vi hade sorterat ut den kalabaliken (matte fick ta fram de stora bokstäverna) så kunde han minsann trava exemplariskt, stora rena steg utan minsta tillstymmelse till orenhet av något slag. Sabla odåga.

Kan man inte behärska sig så får man värma upp i andra halvan av paddocken. Det var inte så populärt, men så går det faktiskt. Galoppen som var så stel och svår i måndags gick mycket lättare idag, Mullehästen rullade på i friskt tempo (med ett visst fokus på motsatt kortsida, men ändå) och matte kunde lägga energin på att göra tempoväxlingar och såna där nyttiga saker.

Sen fick han börja hoppa. Vi gjorde en övning där vi gick på en volt på ca 25 m och tog studsen som en del av vägen, det vill säga lite i förbifarten. Första vändorna var det hysteriskt roligt, men sen kunde vi faktiskt börja fokusera lite. Vi gjorde först tre gånger i varje varv (paus emellan), sen gjorde vi fem gånger i varje varv (paus emellan) och sen avslutade vi med sju gånger i varje varv. På slutet kunde Mullehästen gå i fin mjuk form före hindret, spåra ur bara de sista två metrarna före och samla ihop sig nästan direkt efteråt.

Vi hittade alltså en övning som är så rolig att vi får naturlig framåtbjudning, samtidigt som Mullehästen tränar rumpan och vi filar på lydigheten mellan hinder (det är märkligt nog inte vår paradgren). Frågan är varför vi inte gör det här oftare. Mullehästen var så nöjd med sig själv efteråt att han krävde att få TVÅ karameller! Och då är man jetenöjd!


Comments

Dumma november. — 4 Comments

  1. Hm. Jobbigt med smarta djur. Eftersom vi vet att han redan har brutit sig ut ur hagen för att åka till kontoret och antagligen slår några fantastiska kullerbyttor för att få all den där leran i pannan, men missar pannluggen, så kan man ju faktiskt undra om han inte igentligen är hemlig spion för Putin också. Jag menar, vem hade väl tänkt tanken på att ryssarna skulle använda en häst liksom? Alla gingers är ju oanvändbara efter att Anna Chaplin kom med i bilden…

  2. Ni är bara helt underbara, båda två!
    Ni är så påhittiga, var och en på sitt sätt.
    Stor kram till er båda!
    /Sy (som äntligen har fått en ridbana!)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *