Donkeyspotting

Vi skrittade ut igår. Iallafall lite. Vi gick ner och tittade på åsnan, sen kom vi båda två på att det inte var roligt alls. Så då gick vi hem igen. Trots att det inte ens regnade. Man har såna dagar ibland. Vi hade nog lite träningsvärk också, eftersom vi var seriösa för första gången på en månad dagen innan.

Idag gjorde vi ett nytt försök, men vi hade sällskap av kinesen och hans matte. Då blir det liksom inte alls lika tråkigt. Till exempel fick Mullehästen skydda kinesen när vi gick förbi monsteråsnan. Mullehästen, som alltid ska vara lite speciell, tyckte att han skulle visa att åsnan inte är farlig genom att helt enkelt hälsa på den.

I samma mikrosekund som han fick noskontakt med åsnan kom han dock på att det inte alls var någon bra idé, så han växte en halvmeter, fick hingstnacke och hingstbrölade över hela nejden så kinesen blev helt förfärad och åsnan tyckte “Lol, wut?”.

Man kan säga att kinesens åsneskräck kanske inte direkt blev mindre av det hela. Så kan man säga.

Annars hade det mycket nöje av varandra, kinesen är trots allt Mullehästens favoritkines. Det innebär i praktiken att när något är farligt kan man plötsligt ha en liten vit häst och en stor svart häst klistrade på varandra sådär så man hör det krasa i mattarnas underskänklar. Och så måste de tvångspussas lite ibland. Och om nåt är bara lite läskigt, men inte farligt, då gömmer de sig bakom varandra. Och sådär. Ni vet hur det är. Speciellt när det blåser ute.


Comments

Donkeyspotting — 1 Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *