Snäll buspäls

Vi red dressyr igår. På riktigt. Med sadel! Ok, stallmatte sadlade åt oss, men iallafall. Vi borde få lite tapperhetspoäng för det, inte bara för att vi red ordentligt, utan för att vi dessutom gjorde det i höstväder av typen “horistontellt spikregn”.

Mullehästen var glad att vara på banan och brydde sig inte så mycket om regnet. Men så hade han fixat en egen brun regnjacka som skyddade honom undan det värsta.

“Vadå, vem kallar du för skitig?”

Han tycker tydligen att han är fin när han gör sådär. Matte tycker väl kanske inte det…

Men, har man bestämt att man ska rida så ska man rida. Så det gjorde vi. I regn och lerkostym. Vi galopperade ganska mycket, bara rullade på i bägge varv, rättvänt och förvänt. Mullehästen tyckte att det var skönt att få springa på lite mer ordentligt. Han är fortfarande noga med att matte inte ska ramla av, så han uppför sig efter bästa förmåga. Det är bara ibland det lyser igenom att det bor en pigg, orastad buspäls därinne och vi spårar ur lite. Men man kan faktiskt inte ha för höga krav, det är inte Mullehästens fel att matte är decimerad.

Efter allt galopperandet gjorde vi lite skolor i trav som gick helt okej med tanke på förutsättnignarna, och sen la vi ner. En halvtimmes ridning är kanske lite i underkant, men det är det vi fixar just nu. Hellre sluta i tid medan det går bra än att rida bara för ridandets skull och sluta i ett läge där ingen av oss orkar det vi håller på med. Tycker vi.

Den pigga och orastade buspälsen kom fram när matte tyckte att vi skulle skritta av vid hand, då dansade Mullehästen runt i blåsten och clownade sig, låtsades bli rädd för buskar, träd, hinderstöd och matte. Man har inte roligare än man gör sig, trots allt.


Comments

Snäll buspäls — 1 Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *