Den lokala pälsindustrin

Mullehästen gillar päls. Han gillar päls så mycket att när det kommer till den kallare delen av året, då måste han ha mest päls av alla. Så han odlar. Och odlar. Och odlar. Han odlar mer än hans stackars hud klarar av, så först får han kli när pälsen kommer, sen när det väl har läkt så får han kli för att pälsen är för varm. I det läget var vi idag.

Nu säger antagligen vän av ordning att det borde ju inte vara något problem, det är väl bara att klippa av alltihopa? Och ja, det är helt sant. Det hjälper kanonbra att klippa, kliet försvinner nästan genast. Problemet är att Mullehästens absolut största fobi i hela världen, värre än både åsna och brevlådor, är klippmaskinen.

Mullehästen är ju en ganska stabil häst i de flesta avseenden, och ställer generellt sett upp på alla dumheter matte hittar på. Men inte när det gäller klippmaskinen. Den är döttsfarlig! Så fort klippmaskinen befinner sig inom tio meters radie börjar Mullehästen sparka ursinnigt och skräckslaget i alla riktningar han kan komma på och bryr sig inte det minsta om han träffar nån eller inte.

Visst, man kan säkert ge Mullehästen en grundlig behandling med kognitiv beteendeterapi för att lära honom att hantera sina rädslor. Eller så tar man den enkla utvägen; man tar ut veterinären som ger Mullehästen en intravenös käftsmäll så att han håller sig på mattan i en timme.

Mullehästen brukar inte vara sådär jätteimponerad av upplägget. Speciellt som han inte kommer ihåg nåt efteråt, utan vaknar till en timme senare ståendes i en stor hög med päls, tänkandes “FAN också, jag visste att det var nåt lurt!”

Själva klippningen är därmed ganska händelselös. Vår vän C hjälpte till att hålla Mullehuvudet så han inte skulle stupa i backen och matte krälade runt under magen på Mullehästen för att nå ordentligt (och har därför i skrivande stund päls typ under kontaktlinserna och sådär). Med jämna mellanrum blev Mullehästen extra jetearg, samlade ihop allt han hade att komma med och försökte sparka, men det renderade mest i ryckningar i närmsta ben. Stackars djur.

Han fick behålla täckespäls, så att han kan gå ut naken vid fint väder. Idag var det sjutton grader och sol, då känns det onödigt med täcke. Problemet med alla typer av mönsterklippningar är att när Mullehästen har fått sin spruta så har vi ett limiterat tidsspann. Vi har inte direkt mycket tid på oss att finlira. Därför får matte attackera pälsen efter bästa förmåga och helt enkelt hoppas på att linjerna blir raka. Det brukar gå lite sisådär med den biten. Men nu har vi iallafall en inbyggd asscover under hösten, så kan vi klippa hela djuret till vintern när vi ändå behöver tjocka täcken.

Mullehästen brukar ju också få behålla sina fina moonboots och andas lite lagom med åttiotal över omvärlden. Men som med allt annat så blir retro förr eller senare modernt. Det heter faktiskt Uggs nuförtiden. Det vet vi, för vi är en officiellt riktig modeblogg.

Vad tror ni förresten att marknadspriset är på lipizzanerpäls?


Comments

Den lokala pälsindustrin — 9 Comments

  1. Hjälper till med en häst som har samma fobi för rakmaskiner, men nu för tiden behöver vi inte sovmedel. Utan för oss räcker nu plugg i öron, en stor muthink med morötter och mattes tröja över huvudet. Testade förra året om det gick att raka utan huva, inte ens att tänka på.

    • Vi har testat ovan, plus discomusik på onödigt hög volym. Det hjälpte inte det minsta, nåt av det. En enda gång har vi klippt utan droger, och det är också allt. Det enda som hjälpte var att öronbremsa, det stackars örat är fortfarande, sex år senare, lite längre än det andra.

  2. Va fin han blev! även om han ser lite surig ut. Ett sätt att få det lika på båda sidor kanske kan vara att kasta på hästen ett schabrak eller ett skrittäcke och klippa efter det? Jag vet inte, har inte provat. Men när nu hästen står så sällsynt still tänker jag…

    • Ja, jag har också tänkt att det är en logisk grej att göra, men varje gång jag har gjort det har det blivit ännu snedare eftersom det tenderar att halka runt. Så vi kör på gammalt hederligt ögonmått.

      Ok, man kan vara profeshunal och rita på hästen innan, men det är överkurs.

  3. Vad kul det vore om du hade en sån där tävling (som du haft tidigare angående mest lerigaste häst) fast nu mest lurvigast! Jag kan tänka mig en hel del isisar som vore lysande för tävlingen… 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *