Svar, del 2

Fråga till matte:
Mulles för- och nackdelar, vad önskar du att han hade/inte hade?

Mulle: Ingenting, jag är perfekt!
Matte: En aning mycket hybris kanske…
Mulle: Det är inte hybris, jag är bara ärlig, det är ju absolut inga fel på mig!
Matte: Du har onekligen bra självförtroende, det är trevligt.
Mulle: Just det.
Matte: Men det vore fint om du hade lite lättare att hålla vikten..
Mulle: Det är skitsvårt att hålla vikten när du inte ger mig mer mat!
Matte: Jag menade inte riktigt åt det hållet.
Mulle: Nu förstår jag inte alls vad du pratar om.
Matte: Din största fördel måste vara att du gillar att testa allt!
Mulle: Allt!
Matte: Det är fint det!

Fråga till Mulle:
Samma fråga till dig, fast om matte?

Mulle: Alltså, nu ska ni få höra!
Matte: Jag kan knappt bärga mig.
Mulle: Matte VET var karamellerna är! Och hon kan hämta hur många som helst, de tar aldrig slut! Ändå får jag nästan inga alls!
Matte: Du får absolut tillräckligt.
Mulle: Jag har FÖRSÖKT säga till att jag vet var hon har dem, jag pekar och tjatar allt jag kan, men antingen är hon dum i huvudet som inte fattar eller så är hon bara rätt och slätt elak.
Matte: Nu tar du väl i ändå?
Mulle: Djurmisshandel är vad det är!
Matte: Åhå.
Mulle: Fast du har ju goda sidor också. Om man klarar av att se förbi den här djupa orättvisan.
Matte: Jaså?
Mulle: Ja, vi gör ju mycket roliga saker. Du kan hitta på kul grejer liksom. Det gillar jag.
Matte: Ja, det är lite så vi jobbar.
Mulle: Om matte inte hittar på kul saker får jag tråkigt och då blir allt så himla… trist.
Matte: Exakt. Och uttråkad Mullehäst vill vi inte ha, det går aldrig väl.
Mulle: Nä, precis!

Fråga till matte:
Vad finns det för knasiga googlesökningar som har lett till att folk trillat in på Mullebloggen?

Matte: Massor. Till exempel har vi ett varierat utbud av fjortissökningar, som toppas av flera träffar på “nakna fjortisar” och “fjortisar badar”. Vi antar att de som sökte inte hittade exakt vad de letade efter, trots allt. Folk som sökt på “hängslen” har inte heller hittat rätt, lika lite som alla de som sökt på “amputerad”. Någon har även sökt på “bakfyllehäst”, “bristande disciplin” (fnörf) och “vita vildhästar. En personlig favorit är de som söker på “Dagens outfit” och hamnar här. Många har även sökt på framstupa sidoläge eller olika typer av fobier (lövfobi?). Det finns massor av märkligheter. “Hel och ren blogg” har vi en träff på, och vi har även några som sökt på “meningen med livet”.
Mulle: Havre?
Matte: Tyst.
Mulle: MEN DU PRATAR OM HAVRE!
Matte: Inte direkt.
Mulle: Havreeee….!
Matte: Nu tror jag vi byter ämne.

Fråga till matte:
Det kanske är ett medvetet val att inte skriva om dig själv, men det hade varit kul att få veta lite mer om dig! Typ ålder, yrke, civilstatus etc.

Matte: Det är faktiskt ett medvetet val att matte är lite anonym i bloggen. Det är främst av två anledningar. För det första, nätet vimlar av psykopater. Och även om det inte direkt är raketforskning att hitta oss om man försöker så behöver man ju inte servera det på öppen tallrik. Dessutom är syftet med Mullebloggen att handla om hur det är att ha en mullehäst, och då ska det inte dimmas av folks fördomar om åldersgrupper, yrkesval eller övriga familj. Det ska bara dimmas om folks fördomar om Mullehästar! Och nån mystik måste vi ju ha kvar!

Fråga till matte:
När du hade Mulle i förra stallet tränade du regelbundet för dressyrtränare. Är det något du tänker ta upp igen?

Mulle: JAAAA!
Matte: Ja, vi ska. Vi har egentligen aldrig slutat träna för Johanna, det har bara inte funnits tillfälle! Eftersom vi nu måste åka tio mil för att träna blir det lite långt att bara hoppa iväg, så vi vill vara lite igång dressyrmässigt så vi får lite utbyte av det. Men först var Mullehästen skadad, sen var matte skadad, sen var det vinter och vägarna frös till is, sen fokuserade vi mycket på distanstävlingen, sen var Mullehästen skadad och sen blev han skadad igen. Så vi har inte varit igång dressyrmässigt på över ett år. Men ja, vi har alla ambitioner att ta upp det igen!

Fråga till matte / Mullehästen:
Det hade varit roligt med en liten presentation av stallet och dess invånare

Mulle: JAG kan presentera!
Matte: Jaså?
Mulle: Ja! För alla känner ju redan hjälten och kinesen, och om man bortser från dem är det en brun, en till brun, en svart, en till brun, en vit och en.. brun!
Matte: Ja, det var ju en fullgod beskrivning.
Mulle: Jag vet!
Matte: Återigen måste vi tyvärr vara lite tråkiga på den punkten. Anledningen till att vi inte lägger ut namn på hästarna eller mattarna i stallet är att vi respekterar deras anonymitet. Mullebloggen når många läsare och våra stallkollegor har liksom inte bett om att bli officiellt exponerade bara för att Mullehästen står i samma stall. Men då och då dyker de ändå upp i bloggen, mer eller mindre officiella! Så ni får passa på att njuta av dem då istället. Det vi kan avslöja är att alla i stallet, både hästar och människor, är härliga typer som vi gillar skarpt!

Fråga till Mulle:
Mulle; Känner behovet att fråga, pga en gnagande nyfikenhet som hållt mig vaken på tok för många nätter nu. Vad står det egentligen på den gula skylten på din boxdörr?

Mulle: Gul skylt? Jag har ingen gul skylt?
Matte: Hon menar nog den i du fick ha på boxdörren i gamla stallet.
Mulle: Jaha, DEN gula skylten.
Matte: Nu tycker jag att du ska berätta för alla här varför du var tvungen att ha en gul skylt på boxdörren!
Mulle: Frttjgntfckhnnkrbb…
Matte: Nähä du, berätta tydligt!
Mulle: Förattjagintefickhanånkrubba.
Matte: Skärp dig, tydligt!
Mulle: För att jag inte fick ha nån krubba! Lappen förklarar att jag inte har nån krubba!! Nöjd!?
Matte: Bra! Och varför hade du ingen krubba?
Mulle: Frttjgtfrfrt…
Matte: Kom igen nu!
Mulle: För att jag KANSKE åt lite för fort nån gång. Så maten fastnade i halsen, kanske, lite.
Matte: En smula ja. Så mycket att du höll på att spräcka matstrupen. Två gånger.
Mulle: Kanske!
Matte: Av hö!
Mulle: Ja, och om det nu var av hö, varför fick jag inte ha krubban kvar, va?
Matte: För att du hade en tänjning på matstrupen och skulle äta långsamt.
Mulle: Mäh.
Matte: Och om man av naturen inte kan äta långsamt, vad händer då?
Mulle: Man får inte ha krubba…
Matte: Utan…?
Mulle: Man får äta i en hink på golvet…
Matte: Och hinken är…?
Mulle: …full med stora stenar som man måste putta runt för att komma åt maten…
Matte: Precis. Och det förklarade vi med den gula skylten.
Mulle: Mhm.
Matte: Och när vi nu berättat den ena anledningen till att du inte fick ha krubba, så tar vi den andra anledningen?
Mulle: Nu vet jag inte vad du pratar om igen!
Matte: Det gör du visst. Vad var den andra anledningen?
Mulle: Jamen, man såg mycket bättre!
Matte: Det är ingen ursäkt för att STÅ i krubban när man är vuxen!
Mulle: Jamen man såg jetelångt!
Matte: Du stod inne i hörnet, vad kan du rimligen ha sett när du stod i krubban som du inte såg annars?
Mulle: Det handlar om perspektiv!
Matte: Nå, vad händer om man står i sin krubba när man är en vuxen häst…?
Mulle: …man får äta i en hink på golvet.
Matte: Just precis. Bra att vi fick det utrett.
Mulle: Du kan va en hink…

Fråga till matte:
Hur många läsare har Mullebloggen?

Matte: Det varierar väldigt. Under semestermånaderna är det alltid lite lägre, men då brukar det istället bli desto mer i augusti när folk läser ikapp. Man kan också se på statistiken om det är fint väder ute eller inte. Just nu har vi ett spann mellan 500 och 1500 per dag, med ett snitt på 1100 i augusti. Vi slog också nyligen besöksrekord med 2174 besök på ett dygn. Vi tycker att det är jetemånga!

Fråga till matte:
Kan du tänka dig att nångång göra en ”marley och jag” och göra en bok?

Matte: Om någon är intresserad av att trycka Mullebloggen i bokform är de hjärtligt välkomna att höra av sig. Men jag kommer nog aldrig skriva en specifik bok om Mullehästen. Den dagen matte börjar skriva böcker på riktigt kommer de handla om andra saker.

Fråga till matte:
Har Matte haft någon annan häst innan Mullehästen och hur skulle du i så fall beskriva skillnaden mellan Mullehästen och denna andra häst (eller om det har funnits flera andra)?

Matte: Jag nämnde i ett tidigare svar mitt gamla halvblod Kalle, 180 cm snällhet, stor, brun och stenlydig. Hur klivet gick därifrån till Mulle, 154 cm odåga, liten, tjock, vit och selektivt lydig, det vete fan. Det har varit några andra hästar också längs vägen, men dessa två är de som vägt tyngst. I varsin ände av skalan.

Fråga till matte / Mullehäst:
Jag undrar hur många gånger i veckan Mullehäst och matte egentligen är nere i dikena – ibland verkar det som åtminstone en gång om dagen. VIlket säkert är bra för koordinationen eller kreativiteten eller dikesformat eller nåt sånt.

Mulle: Vadå, vad menar du? Det är ju i dikena som maten finns!
Matte: Det var nånstans där i vintras när både du, matte, retrievrarna, C, mullebilen, stallmatte och veterinären åkte i diket på samma vecka.
Mulle: Då var det ingen mat där. Jag kollade.
Matte: Du hade hela näsan full med snö och fick panik menar du?
Mulle: Ordklyverier.
Matte: Sen händer det ju också att vi hamnar i diket när vi glömmer komma överens om vems ansvar det är att vi håller oss kvar på vägen i galopperna.
Mulle: Det tar TID att svänga!
Matte: Det tar ännu längre tid att köra in i ett träd.
Mulle: Ja, NU vet jag det.
Matte: Bra. Kom ihåg det till nästa gång.


Comments

Svar, del 2 — 6 Comments

  1. O herreminjeeee gudars så jag skrattar. Tårarna skvätter på mig o jag kippar efter andan.

    Hittade hit när jag läste en blogg o följde en länk till en annan blogg som i sin tur länkade till den här helt underbara bloggen.

    Gula-skylten-frågans svar var ju bara “priceless”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *